Ärtdiet. Som bisyssla fungerar Woyzeck som provkanin för en läkare. Ett av experiementen är en diet bestående av enbart ärter. Därför ger Viirus besökarna en påse ärtsoppa med programbladet. Foto Oskar Skogberg.

Bland den något svårdefinierade gruppen ”den stora allmänheten” är Teemu Mäki antagligen fortfarande mest känd för ett speciellt alster: Videoverket Sex and Death från 1988 som innehåller en kort sekvens där han dödar en katt med yxa och onanerar på kvarlevorna. Då vi träffas på teater Viirus för att diskutera hans debut som teaterregissör på svenska frågar jag därför vilken bild han själv skulle vilja ge av sig själv. Han funderar en stund.

– Jag vill inte nödvändigtvis ge någon bild alls. De som först tänker på kattdödarvideon då de hör om mig har inte följt med konst, i alla fall inte min konst. Jag bryr mig varken om mitt rykte eller bränd.

 

Han är uppenbart trött på att tala om katten och det kan verka opåkallat att ta upp frågan. Men i presentationsmaterialet till pjäsen Woyzeckmaterial som fredagen 12 oktober hade premiär på Viirus står orden ”katten är död”. Visst är väl detta en hänvisning till Mäkis kattvideo?

– Att katten är död är något som Viirus marknadsföringsbyrå har hittat på. I reklamtexter är allting tillåtet.

Han är tyst en stund.

– Men det hör såtillvida till pjäsen att den förutom mänskliga rättigheter även behandlar djurens rättigheter.

 

Två repliker Büchner

Det var under senaste vinter som Mäki och Arja Tilli började fundera på en uppsättning av den tyska författaren Georg Büchners Woyzeck. Det var mycket som tilltalade Mäki i pjäsen.

– Woyzeck är ett mästerverk men samtidigt är den egal och föråldrad. Pjäsen kan inte sättas upp som den är, utan uppdatering blir Woyzeck närmast komisk. På samma sätt blir operan Carmen i ursprunglig form harmlös, till och med skadlig.

Mäki säger att hans och Tillis omarbetade version, som fått titeln Woyzeckmaterial – En tvärkonstnärlig kollision baserad på Büchners klassiker, följer den ursprungliga berättelsen, men att endast två av de ursprungliga replikerna finns kvar.

– Ingen av scenerna kändes meningsfulla som sådana men de teman som tas upp och budskapet mellan raderna är intressanta. Soldaten Woyzeck försöker vara en god soldat, en bra människa och vill kunna ge mer pengar till sin sambo genom att ta ett jobb vid sidan om. Men han upplever att han inte får stöd av någon och blir ångestfylld och slutligen tokig.

 

Offermentalitet

Woyzeckmaterial är framför allt en Woyzeckanalys.

– Föreställningen har en metanivå där skådespelarna stiger ur sina roller och diskuterar hur de upplever karaktären. Är Woyzeck en exploaterad och missgynnad martyr eller är han bara en simpel kvinnomisshandlare? Büchners text öppnar upp för bägge möjligheterna. I ursprungstexten tvingas Woyzeck egentligen inte till något utan han tvingar sig själv. Han väntar på en belöning som aldrig kommer. Han börjar se sig själv som ett offer och på så sätt rättfärdigar han sitt mord. Det här är fortfarande ett aktuellt tema: människor ger sig själva rätt att göra hemska saker då de upplever att de är i underläge.

Mäki säger att föreställningen tar upp frågor om strukturellt våld.

– Büchner var en förmarxistisk författare som ansåg att det dåtida tyska samhället var förslavande. Vårt samhälle är inte våldsamt på samma sätt, men vi ville konkretisera dagens strukturella våld. Till exempel att vår välfärd är baserad på exploatering av naturen och på mänskligt lidande i tredje världen. Och Woyzecks förmän talar om fattiga på samma sätt som Björn Wahlroos. En del saker är alltså lika aktuella nu som under början av 1800-talet.

 

Vad är teater?

Teatergruppen har velat undvika att göra Woyzeck till underhållning men målet är att föreställningen ska vara njutbar och inte ”ett torrt seminarium” som Mäki uttrycker det. Han hoppas att pjäsen genom talteater, sång- och dansnummer samt videoklipp ska vara lätt att närma sig.

– Föreställningen är riklig trots sin asketiska stil.

Mäki kommer in på vad han ser som teaterns funktion.

– Föreställningen kretsar alltså kring vad som är aktuellt och meningsfullt i Büchners manus men vi utvidgar temat till att gälla vad som är meningsfullt i teaterkonsten om publiken sitter tyst i en mörk sal. Är teater en eskapistisk tillflyktsort? Sitter publiken i salen och funderar på världens gång för att de ska slippa göra det utanför? Eller är teatern en möjlighet att förändra sitt eget eller andra människors liv?

Jag frågar hur Mäki ser på scenkonsten i Finland i dag och han säger att den har en viktig funktion: den får människor att varva ner och koncentrera sig.

– Människornas konsumtion av konst har blivit ett slags bläddrande. Eftersom vi har tillgång till allt fler böcker, cd-skivor, filmer och internetsidor stannar vi inte upp och funderar på någon av dem utan går vidare till nästa. Men gällande scenkonst så offrar de människor som släpar sig till teatern ett par timmar av sin tid till att sitta tysta och koncentrera sig.

– Jag vill inte idealisera scenkonsten med klyschor om att alla föreställningar är unika och att det är riktiga människor på scenen. Men det viktiga är att folk i regel tittar på föreställningen från början till slut och inte gör något annat under den tiden.

Mäki tycker också att det inom scenkonsten är lättare att hitta intressanta verk jämfört med bildkonst eller filmer.

– Scenkonsten är även ekonomiskt demokratisk. Man kan klaga på dyra biljetter men i praktiken har alla råd med en biljett, även till operan. Scenkonsten får också offentligt stöd vilket betyder att vi alla är med och stöder den. Kontrasten är stor till bildkonsten, det är endast förmögna personer och muséer som köper bildkonst. I Finland finns det relativt få rika personer men ännu färre muséer vilket betyder att det är ett fåtal människor som med sina köpval bestämmer vad som visas på gallerierna. Med den här utläggningen vill jag inte rangordna konstformer men beskriva varför jag den senaste tiden sysslat mer med scenkonst och skönlitteratur än något annat.

Ännu tillbaka till Woyzeck. Hur har det fungerat att som finskspråkig regissera en svenskspråkig föreställning?

– Att regissera på andra språk är bekant. Jag förstår svenska men pratar det inte. Då jag regisserade en föreställning på estniska i Tallinn baserad på mina texter så talade vi engelska under övningarna. Så att arbeta över språkgränser är inget nytt.

 

Oskar Skogberg

 

Lämna en kommentar