I likhet med Mike Leigh är Ken Loach en av den moderna filmens främsta arbetarklasskildrare. Den brittiska duon Ken Loach & Paul Laverty är ett bevis på att solidaritet och vänskap varar längst. Tillsammans har de gjort Carla’s Song, Ae Fond Kiss, Looking for Eric – och nu dramakomedin Änglarnas del som vann Juryns pris i Cannes.

Den unge Robbie (Paul Brannigan) är ingen ängel. Han råkar jämt ut för bråk. Hans brottsregister imponerar, men å andra sidan är sådant leverne närmast en norm i Glasgows arbetarkvarter. Den enda stabiliserande faktorn i Robbies liv är hans flickvän (Siobhan Reilly) som snart blir mamma till hans barn.

Första gången vi ser dem är det i rättssalen. Några unga förbrytare döms till 180 timmar samhällstjänst. Robbie undgår en fängelsedom, men livet utanför häktet blir allt annat än lugnt: än vill några busar klå upp honom, än försöker hans flickväns pappa att muta honom till att försvinna ur hennes liv.

Räddningen kommer i form av arbetsledaren Harry (John Henshaw), en schysst man med hjärtat på rätt ställe. Inte nog med att han instruerar och inspirerar hela ungdomsgänget under deras samhällstjänst, han låter Robbie bo hos sig. Osökt tänker jag på Nikolaj Ekks sovjetiska klassiker Vägen till livet (1931) där några utslagna ungdomar uppfostrades till ansvarstagande medborgare av en liknande fadersgestalt.

När Robbie ser sin nyfödde son svär han på att barnet ska få en bättre framtid. Men det är först efter att Robbie tillsammans med Harry besökt ett whiskydestilleri som ”vägen till livet” börjar på riktigt.

Alkohol har andel i askungesagan. Robbie visar sig ha näsa för fina whiskysorter. Här blir det en vändning i filmen: nu är det plötsligt en thriller. Robbies nyvaknade intresse för den ädla drycken resulterar i en finurlig plan som han vill förverkliga tillsammans med sina olycksbröder. Robbie förändras på ett nästan magiskt sätt. Han blir en slug trickster som ska erövra världen genom att lura de oförskämt rika och mäktiga.

Änglarnas del har en hel del våld, men också värme och humor. Gary Maitlands udda rollkaraktär själ showen med sina dråpliga repliker. När ungdomsgänget ska resa till en prestigefull whiskyfestival undrar han: ”Vad ska vi ha på oss? I kostym ser vi ut som åtalade.”

Lösningen heter kilt. Jo, det blir massor av under bältet-skämt. Kanske lite väl mycket: det svärs, spottas i glaset (bokstavligt) och petas i näsan under en stor del av filmen. Trots sitt starka sociala patos är Loachs nya verk en må bra-film som glömmer bort att inte alla är lika begåvade. När Robbie drar vidare för att börja ett nytt liv med sin familj undrar jag hur det blir med hans vänner som står och vinkar adjö till honom.

 

Zinaida Lindén

The Angels’ Share/Änglarnas del. Regi: Ken Loach. Manus: Paul Laverty. Foto: Robbie Ryan. I rollerna: Paul Brannigan, John Henshaw, Gary Maitland, Siobhan Reilly, Roger Allam.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.