Mord i folkhemmet

av Tage Tallqvist

Namnet Olle Möller är förknippat med några av 1900-talets mest kända rättsfall. Fallen – för det handlar om två – omspänner ett kvartssekel och historien om Möller och lagen mer än 40 år.

Det hela tar sin början på S:t Eriksplan en decemberdag 1939, då 10-åriga Gerd Johansson kidnappas och en vecka senare hittas brutalt mördad. Mycket snart börjar polisens misstankar rikta sig mot idrottsmannen och chauffören Olle Möller, som också fälls och döms till tio års fängelse.

Historien fortsätter efter att Möller avtjänat sitt straff. På 50-talet misstänks han för ett nytt brutalt flickmord, det på Kerstin Blom. Han förhörs av polisen som är övertygad om hans skuld, men häktas aldrig.

Olle Möller flyttar till Örebro för att undkomma rykten, bara för att åter bli huvudmisstänkt i ett annat mordfall – denna gång mordet på hemmafrun Rut Lind. Detta ger upphov till ett mediedrev utan like, och Möller fälls återigen. Precis som den tidigare gången sker detta på mycket svaga indicier, men vid denna tid är alla övertygade om att han är skyldig. Den allmänna uppfattningen är att han även bär skulden för mordet på Kerstin.

När Möller avtjänar sitt andra straff händer det något oväntat. En man häktas för ”Kerstinmordet” och när polisen ska förhöra honom frågar han ”gäller det Gerd?”. Detta är den första ljusglimten för Olle Möller.

Denna på många vis fängslande historia återges i romanform av advokaterna Lena Ebervall och Per E Samuelsson i Mördaren i folkhemmet. Ur det långa tidsperspektivet – de otaliga förhören, vittnesutsagorna och textmassorna i dagspressen – lyckas författarna mejsla fram en historia med en dov puls. I centrum står en enskild medborgare mot myndigheter, medier och en allmänhet som på förhand bestämt sig om att han är skyldig. Berättelsen rinner sakta fram, som underjordisk lava. Med samma förmåga som William Faulkner hade, att ur en ljus och solig miljö frammana en atmosfär av ondska och lidande, framträder här en nattsvart sida av Folkhemmet. Mörk är den i flera bemärkelser: små flickor som mördas brutalt, en tvivelaktig rättsprocess, mediedrev och lynchstämning. Listan kan bli lång.

Berättelsen innehåller en kuriös ljusgestalt: sekreteraren vid Statens Kriminaltekniska Institut. Före hon slutade sitt arbete på det kriminaltekniska laboratoriet hade hon sett Gerds lilla flickkappa. Senare skulle hon komma att sitta vid sin dotters säng och berätta historier om en liten flicka i 10-årsåldern. Flickan bar livstycke och kunde brottas ned vilken karl som helst – de facto var hon starkast i världen!

Så föds Pippi Långstrump – ty sekreteraren var ingen mindre än Astrid Lindgren, det enda ljuset i denna hemska men suggestiva historia.

Lena Ebervall och Per E Samuelson: Mördaren i folkhemmet. Piratförlaget, 2012

1 kommentar

Daniel Schyllert 17 december, 2013 - 19:48

Bra skrivet. Låter otäckt, men nog läsvärt.

Reply

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.