Sjuksköterskan Kim har för första gången på länge tagit ledigt från jobbet för att spendera en dag hemma för sig själv, komplett med musik och enformigt lugnande korsordslösning. Då den neurotiskt oroliga grannfrun Yoana knackar på dörren med en bön om att Kim ska titta till hennes sjuke son Joaquín avbryts ändå den efterlängtade vilostunden, och då Kim senare återvänder till den lägenhet han delar med sambon Sara och hennes dotter Sofia, har en okänd äldre man plötsligt uppenbarat sig i bostaden. Den obekante mannen visar sig snart vara fadern till Sofia, Saras ex-partner Tomas Haverland, med vilken hon hade en problematisk affär medan denne fortfarande var gift. I hopp om att återknyta den sedan länge avbrutna kontakten med Sara och Sofia har Tomas sökt upp lägenheten och tagit sig in, och då de två männen konfronteras med varandra för första gången kan stämningen närmast beskrivas som kylig. Då Tomas Haverland trots Kims upprepade tillsägelser kräver att få vänta på Sara i lägenheten leds de två männen så småningom in på en diskussion om relationer, pengar och faderskap, där känslorna går heta och frågan om vad som egentligen är lycka, och framför allt ett lyckligt förhållande, dryftas många gånger.
Till sin konstruktion är Torbjörn Flygts Var man en mycket enkel och kortfattad roman, där nästan hela händelseförloppet koncentrerar sig till diskussionen mellan Tomas och Kim som förs under några timmar i en förortslägenhet. Precis som bokens suggestiva svartvita omslag indikerar förblir Sara och dottern Sofia snarast skuggor i de båda männens medvetanden och drömmar, ingendera närvarar direkt under handlingens framskridande, och den egentliga problematik som behandlas i boken är inte det relationsdrama som triangeln Kim, Sara och Tomas utgör, utan krocken mellan de olika mansroller som de två männen representerar. Där Tomas Haverland med sin buffliga och påstridiga machismoattityd framstår som en nästan karikatyrliknande storskrävlare som är van vid att få sin vilja igenom, verkar vårdaren, styvfadern och ”velourromantikern” Kim representera en modernare, mjukare manstyp som åtminstone förefaller ha andra värderingar.
Ju längre romanen framskrider blir det ändå klart att saker och ting inte är så svartvita och enkla som de ser ut att vara, och med en långsamt avancerande men skicklig karaktärisering lyfter Flygt fram skiftande aspekter hos de båda gestalterna, vilket för dem närmare varandra än vad som först kunde verka vara fallet. Med hjälp av Tomas och Kims olika socioekonomiska positioner introducerar författaren även en intressant och relevant klassaspekt till berättelsen, och läsaren uppmanas att fundera över pengars roll i mänskliga relationer samtidigt som Flygt också visar på hur de båda männen fastnat i uppfattningen om mannen och fadern som försörjaren i förhållandet som med sina inkomster skall lösa alla problem som kan uppstå. Medan Kim drömmer om att vinna på hästspel och föra sin familj ut ur förorten på solsemester vill Tomas Haverland med hjälp av sin förmögenhet försöka lappa det hål som finns mellan honom, Sara och dottern, bland annat genom att försöka köpa Kim ur samborelationen. Med hård ironi visar Flygt på hur de båda männen sist och slutligen ändå drömmer om att äga det den andre besitter, i Haverlands fall ett förhållande till mor och dotter och i Kims ett liv med bättre ekonomiska förutsättningar, och det samtal som förs mellan männen är ofta präglat av bitterhet och frustration.
Att läsa Torbjörn Flygts Var man är nödvändigtvis ingen angenäm upplevelse, men onekligen är romanen med sin kritiska granskning av den traditionella mansrollen och sitt klassperspektiv på relationer en upplevelse värd att bekanta sig med. Trots att de karaktärer som förekommer i texten vid sidan av Kim och Tomas Haverland stannar på en avlägsen nivå och slutet på romanen kommer mycket plötsligt, är den intensiva stämning som Flygt lyckas skapa mellan de två männen tillräckligt påtaglig för att detta inte skall vara något problem. Var man är en bok som med cynisk klarhet utmanar läsaren att fundera över de förväntningar som manlighet och faderskap innebär, och som gör detta med ett språk som (åtminstone för det mesta) känns genuint och som placerar läsaren i rummet med Kim och Tomas.
Matilda Hakala
Torbjörn Flygt: Var man.
Norstedts, 2013.
