Fyra förnöjda pojkar i en soffa mumsar på slickepinnar och choklad. Deras ögon är vilt uppspärrade men på det stora hela verkar de mycket nöjda med tillvaron. Redan så här inledningsvis måste jag säga att Malin Kiveläs och Linda Bondestams senaste barnbok – Bröderna Pixon och TV:ns hemtrevliga sken är inget mindre än en alldeles mästerlig bilderbok. Sällan har jag skrattat så vid högläsningen för sonen. I så fall var det väl då till en annan av Bondestams böcker, Diktatorn från 2011. Den vildvuxna humorn får här slå ut i full blom.

Det här skulle kunna vara en gruvlig, socialrealistisk historia om frånvarande mödrar, fäder, fattigdom, skräp-tv och dåliga kostvanor. Men så enkelspåriga och fördomsfulla är inte duon Kivelä och Bondestam då de berättar bröderna Pixons historia i färgskalan svart, mörkbrunt, grått med små klickar av gult – ”datorernas skärmar lyser så hemtrevligt”. Istället utmanar och provocerar de den rådande synen på barnuppfostran. Åtminstone jag är så in i märgen utled på dessa klämkäcka förnumstiga mammatidningar, bloggar och så kallade goda råd om vad, hur, när barnen ska äta eller inte äta, att frisk luft är det bästa och att för mycket TV-tittande fördummar och förslöar. Allt det där vet vi, ändå tittar barn och ungdomar på TV, och medelklassföräldrar går omkring med en gnagande skuldkänsla. Kost-och medievanor är ju en klassfråga och klassmarkör – ofta handlar det om ekonomiskt och kulturellt kapital. Detta är mig veterligen första gången som förortsperspektivet får höras i en finlandssvensk barnbok, oftast hålls vi ju ute i skärgården och på landet.

Vi är alltså på besök hos de fyra bröderna Pixon, som bor i en förort tillsammans med sin mamma. Det tittar på tv och mumsar snask för vad annat ska de göra medan den utmattade ensamstående mamman sover och fördjupar sig i 50 vägar till zen och klassiska kärleksromaner. Kivelä och Bondestam har en suverän blick och distinkt känsla för detaljer och fångar samtiden på kornet. På det stora hela trivs bröderna, åtminstone så länge de får ha tv-tid och morgonmys med sockerflingor tillsammans. Men i deras blod ”flyter alltför få vitaminer omkring” och deras ”armmuskler är små som ärtor”. Ut ska de och därmed basta. Då tv:n går sönder finns inte så mycket annat att göra än att smyga sig ut i trapphuset. Där stiftar de bekantskap med två excentriska damer som bjuder på näringsrik kalops och anekdoter ur livet. ”Tyra dansade på kabaré, säger Vera. Berlin 1932”

Vartefter upptäcker bröderna kreativiteten, fantasin och omvärlden utanför tv:n. Världen blir rosa, gul, blå men till slut landar de hemma hos mamman igen. Som serverar mys framför tv:n och skräpmat – men världen är ändå mer färggrann och lite sundare. Det ena behöver inte utesluta det andra är bokens budskap.

Bondestams illustrationer är fulla av stämningsfulla detaljer som fördjupar boken ytterligare. Kivelä har ett fantastiskt språk och hon lyckas med konststycket att använda ironi utan att det blir plumpt. Och visst skrattar jag, men inte åt utan med de fyra bröderna, deras mamma och grannar. För mamma är mamma, som gör så gott hon kan och ändå är världens bästa mamma som tycker om att titta på TV och äta supersockriga flingor. Bröderna Pixon och TV:ns hemtrevliga sken är en allåldersbok som ska läsas flera gånger. Kivelä och Bondestam har skapat en välkomponerad, provocerade och svart humoristisk saga för stora och små. Jag hoppas den kommer att ingå i FPA:s moderskapspaket så det blir en balans mellan präktiga uppmaningar och livets realiteter.

 

Ylva Larsdotter

 

Malin Kivelä (text) & Linda Bondestam (illustrationer): Bröderna Pixon och TV:ns hemtrevliga sken,
Schildts & Söderströms, 2013.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.