Skadade människor är farliga. De vet att de överlever.
Detta citat ur Louis Malles Damage (1992) kom jag ihåg när jag såg Philippe Claudels Avant l’hiver. På ytan har dessa två dramer en del gemensamt: en medelålders man med ordnat liv och karriär möter en ung, gåtfull, problemtyngd kvinna som väcker något till liv inom honom. En spiral av skuld och motsägelsefulla känslor uppstår.
Claudel (Jag har älskat dig så länge) väljer att vrida på problematiken. Den känslomässiga spiralen snurrar på, ändå vet vi inte åt vilket håll det går. Med Daniel Auteuil (Lögnen, Caché, Små rispor) i huvudrollen vet man aldrig. Bakom hans varumärke, skenbar uttryckslöshet uppblandad med oroande intensitet, kan vad som helst dölja sig.
Paul (Auteuil) är en framgångsrik hjärnkirurg som är gift med Lucie (Kristin Scott Thomas som Claudel regisserade i Jag har älskat dig så länge). Medan Paul opererar sysslar Lucie med sin perfekta trädgård. Så småningom inser vi att deras moderna förortsvilla i själva verket är ett fängelse. Här hjälper varken fina sällskapsmiddagar eller trampet av små fötter: ett barnbarn som kommer på besök. I detta hem finns ingen värme.
Film är en voyeuristisk konst. På ett skickligt sätt återger Denis Lenoirs kamera känslan av att jämt vara iakttagen. Villan har väggar av glas samt stora, kala utrymmen. Har Paul och Lucie någonsin älskat varandra? Varför kommunicerar de inte? Till deras vänkrets hör psykiatern Gérard (Richard Berry) som Lucie vänder sig till när hon vill prata med någon. Men Gérard som länge varit förtjust i Lucie är kanske fel person för det.
Och så dyker en femme fatale (Leïla Bekhti) upp. Hon heter Lou (uttalas som loup, varg på franska) och jobbar som servitris. Lou påstår att Paul opererade henne när hon var liten. Bekhti har en exotisk, varm utstrålning. Hennes jordiska skönhet ställs mot Scott Thomas frostiga sätt. Men skenet bedrar. Regissören skalar av lager efter lager för att avslöja en komplicerad situation där rätt och fel, offer och förövare inte är som de ser ut att vara.
De laddade rollprestationerna och det uttrycksfulla bildspråket bidrar till att detta drama med en touch av noir upplevs som äkta. Osökt tänker jag på Sandra Nettelbecks Mr Morgans sista kärlek, men nej, Claudels film handlar om andra saker.
Den äldre patient som Paul ska operera och hennes livsberättelse utgör en pendang till Lou och hennes öde – ett mästerligt drag. Några sidospår som innefattar bland annat Lucies mentalt instabila syster och vaga svärdotter är däremot inte särskilt givande.
– I vilken värld lever du egentligen, får Paul höra av en desillusionerad polis. Filmen hävdar att varje människoliv är värdefullt, unikt och inte får glömmas bort. Synd att vinklingen på storyn kommer rätt sent. Man hinner inte med i svängarna. Ändå finns här mycket att fundera på långt efter att man lämnat biosalongen. Personligen kan jag rekommendera filmen till den som vill få sin tro på människans inre godhet återställd.
Zinaida Lindén
Avant l’hiver/ Före vintern/ VIILTÄVÄ TOTUUS. Drama. Frankrike, 2013. Manus och regi: Philippe Claudel. Foto: Denis Lenoir. Musik: André Dzezuk. I huvudrollerna: Kristin Scott Thomas, Daniel Auteuil, Leïla Bekhti, Richard Berry
