Det som är konstigt är att ju sämre det går för Finland, desto bättre går det för mig. Och ju bättre det gått för Finland desto sämre har det gått för mig. Enligt ekonomiska mainstreamteorier borde jag alltså sträva efter att det ska gå så dåligt som möjligt för Finland, eftersom det enligt dem gäller att maximera sin egennytta. Men av någon anledning är det inte roligt att vara lycklig om alla andra är olyckliga och rädda för att förlora levebrödet.

Det är många som vill peka ut syndabockar, speciellt bland utsatta grupper, och skylla på dem. Men det är oärligt. En iransk busschaffis har ingenting att göra med den ekonomiska krisen i Finland. Han är här för att han behövs och han gör ett bra jobb. Kanske för att han är rädd för att förlora allt.

Jag tycker inte om att betala skatt. Jag tycker det är fräckt att Nalle Wahlroos har en lägre skatteprocent än jag. Men jag betalar den, har inga holdingbolag i skatteparadis eller andra arrangemang, fast jag inte anlitat kommunala tjänster på tiotals år. Försökte häromdan boka tid till den kommunala tandvården när en plomb gått i kras. ”Gör det ont?”, undrade rösten i andra ändan. ”Jo, alldeles fasansfullt”, ljög jag. ”Ring i morgon bitti under bokningstiden”, svarade rösten. ”Men kan jag inte boka den nu med detsamma?”

”Nä”.

Så bara att vända sig till den privata sidan, och där fanns det hur mycket överloppsresurser som helst, tid samma dag och allt fixat och ur världen, visserligen till ett exponentiellt pris jämfört med kommunala vården.

Nu skulle jag ju vilja att de skatter som jag betalar skulle gå till att vårda mänskor och inte till att håna dem, tvinga dem att knäa och ljuga, och tappa sin mänsklighet bara för att få vård. Den kommunala vården borde vara lika effektiv och ha samma resurser som den privata. Att om en mänska behöver hjälp så ska den få det.

Häromdagen stötte jag också på en makaber syn. En kvinna i anilinröd dress satt livlös på en stol utanför Stockmann på Centralgatan. Undrade först om det var en performace som mänskor i dessa dagar tvingas utföra för levebrödet, men sedan dök en taxi upp. Fem män försökte kånka in kvinnan i taxin, men sedan skakade chaffisen bara på huvudet och gasade iväg. Männen lade den livlösa kvinnan på Centralgatan, och jag undrade bara var i helvete ambulansen dröjde. Nå den kom äntligen, fast antagligen lagom för sent för att spara på resurserna. Döda behöver ingen intensivvård, och klagar inte heller.

Undrade också var alla väktare var. Normalt brukar det krylla av den privata egendomens beskyddare i dessa kvarter, men när det gällde liv och död så syntes de ingenstans.

 

Janco Karlsson

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.