Våra dagar är räknade. Vi har inte råd med att vara lata. Hellre förverkliga en dålig idé än att inte göra något alls.
Det säger Nick Cave (f. 1957), en av vår tids mest existentiella rockpoeter.
Dokumentären 20 000 Days on Earth är regisserad av Iain Forsyth och Jane Pollard. Ändå är det Cave som är regissören.
Efter en bombastisk introduktion med split-screen som visar Cave uppträda ser vi honom vakna bredvid sin fru i deras rätt så alldagliga sovrum i Brighton. Det är hans tjugotusende dag på Jorden. Han ser sig dystert i spegeln. Så börjar han knattra med pekfingrarna på en gammal skrivmaskin.
Vad skriver han på? En ny låttext? En bok? Ett filmmanus?
Exilaustraliensaren är inte bara en rockikon utan också en begåvad romanförfattare som har blivit jämförd med William Faulkner. Dessutom har han skrivit filmmanus, bland annat till John Hillcoats drama The Proposition och själv spelat i några filmer.
Med sin djupa stämma som voice-over berättar Cave om varför han har ägnat sitt liv åt att skriva narrativa texter. Hans stil är samtidigt rå och förfinad. Den omisskänliga blandningen av humor och klarsynthet skapar genast ett förtroende mellan berättaren och filmpubliken.
Den som sett Cave på scenen vet att han har en sällsynt magnetism, en närvaro som gör det omöjligt att inte lyssna när han har något att säga. Manieristisk men chosefri, megalomanisk men anspråkslös – det är Nick Cave.
Han kallar sig för karikatyrkannibal som bor i en värld full av hjältar och monster. Att kombinera motsatser är nyckeln till att skriva bra texter: ”Släng in ett spädbarn och en psykopat i ett rum. Om det inte fungerar, kasta in en clown. Om inte det fungerar, skjut clownen.”
Med tanke på hur mycket smärta hans texter innehåller är det nästan konstigt att höra honom påstå att han hade en väldigt lycklig och harmonisk barndom. För sin terapeut berättar Cave hur hans pappa (som dog alldeles för tidigt) läste första kapitlet ur Vladimir Nabokovs roman Lolita för honom när han var liten. Varför just Lolita? Det var bara ett exempel på en otroligt välskriven text. I den stunden blev hans pappa liksom någon annan i hans ögon.
Drömmen om att förvandlas till någon annan ligger bakom Caves magiska förmåga som liveartist. Han har blivit kallad för Ängeln i Djävulens stövlar. Då man är på scen skapar man en gemenskap, säger han. Trots att Cave blivit uppfostrad inom den anglikanska kyrkan, tänker jag osökt på Kristi förklaring, en evangelisk episod som firas speciellt av den katolska och grekiskortodoxa kyrkan, då Jesus förvandlades (”förklarades”) på ett berg och blev lysande inför sina lärjungars ögon.
Som låtskrivare har Cave en del gemensamt både med Leonard Cohen och Tom Waits. Bibliska influenser har alltid spelat en central roll i hans konstnärskap, liksom brittiska och irländska balladtraditioner. Hans gudssökande har genom åren resulterat i ett stort antal poetiska texter med plikt, vedergällning, lidande, dödsångest och kärlek som teman. Cave är i högsta grad en ontologisk konstnär. Direkt eller indirekt har han alltid varit intresserad av hur världen är uppbyggd och beskaffad.
I filmen umgås han otvunget med sina samarbetspartners och vänner: Warren Ellis, Blixa Bargeld, Kylie Minogue. Tillsammans reflekterar de över kreativitetens villkor. Att bli någon annan på scenen (eller annars, i sitt skapande) är få människor förunnat. Cave och Ellis minns en livsförändrande konsert med Nina Simone. Här framstår de inte bara som Simone-fans utan också som arbetande konstnärer.
Dokumentärens namn, 20 000 Days on Earth tyder på en strävan att göra ett slags bokslut. Här hörs också en återklang från Caves vackra och vemodiga låt ”Fifteen Feet of Pure White Snow”.
Samtidigt för namnet 20 000 Days on Earth tankarna till Jim Jarmuschs episodfilm Night on Earth. Det kan knappast vara bara ett sammanträffande. Då Cave pratar med Minogue sitter hon i baksätet på hans bil – en scen som skulle passa i Jarmuschs taxifilm.
Zinaida Lindén
20 000 Days on Earth. Regi: Iain Forsyth, Jane Pollard. Foto: Erik Wilson. Musik: Nick Cave,Warren Ellis. Medverkande: Nick Cave, Warren Ellis, Blixa Bargeld, Kylie Minogue m.fl. Dokumentär.
