provinsDe som läser tidskrifter någorlunda aktivt har knappast undgått att märka att hela fältet har drabbats av minskad statlig och kommunal finansiering. Utöver det tvingas många redaktioner åse hur prenumerantskaran ständigt minskar. Det är smått deprimerande. För en tidskriftsälskare är det rentav skrämmande, inte minst i ljuset av att många redaktioner tar demokratiska och folkbildande ideal på största allvar, och ger dem den gedigna plats de förtjänar i ett svindlande ryckigt medieklimat. Nåväl. Ändå finns det ännu hopp.

 Ett av de hoppfulla fallen heter Provins och huserar i Norrland. Det är en skrift för litteratur och bildkonst. Temat i deras senaste nummer (1/2015) är tillbakablickande. Den nuvarande redaktionen har bett tidigare redaktörer från svunna årtionden att reflektera över verksamheten då och nu. Resultatet är ett intryck av en tidskrift som under rådande lågkonjunktur på allvar har bestämt sig för att omdefiniera och/eller utkristallisera sin raison d’être. Den röst med vilken tidningen talar, eller snarare röster, ger inte sken av att ta sin egen plats i offentligheten för given. I stället odlar redaktionen en kritisk hållning till den egna verksamheten, det egna uppdraget. Ett citat ur ledaren: ”Istället för att utgå ifrån att Provins har en självklar plats i det litterära Norrland och Sverige har vi velat fråga varför det alls är viktigt med en kulturtidskrift med utgångspunkt i norra Sverige idag”. Det är en legitim fråga, men också en svår fråga som jag tänker mig att det kräver mod för att våga ställa sig själv.

 Det utomtematiska stoffet i 1/2015 består bl.a. av poesi av Emma Warg och Tove Mörkberg, en fascinerande porträttserie av fotografen Elin Berge, en dagboksliknande text av Mattias Alkberg, samt den gripande prosatexten HOME av grönländska författaren Niviaq Korneliussen.

Samernas mer eller mindre osynliga plats i den nordiska offentligheten fyller mig med skam. Därför är jag glad över att läsa Det samiska manifestet 15 i Provins. Manifestet är författat av en indignerad grupp konstnärer som bl.a. skriver så här: ”Vi vill bli respekterade som urfolk även av Sveriges och Finlands regeringar. Därför kräver vi att Sverige och Finland ratificerar ILO 169 och implementerar Förenta Nationernas urfolksdeklaration”. Basta! Lyssna, regeringar.

 Det finns få medier som framstår som lika måna om mångfalden i offentligheten som Provins, och som lika konsekvent värnar om den yttrandejämlikhet som är en grundförutsättning för en öppen och fungerande demokrati.

Mathias Rosenlund

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.