En konsttidskrift som gror i friktionen

av Sara Rönnqvist

Konsttidskriften Rab-Rab idkar kritisk diskussion om ideologi och representation i Finlands konstfält.

En blåsig sommareftermiddag i juli kommer Rab-Rabs grundare Sezgin Boynik och Gregoire Rousseau emot mig med sina barn i släptåg. Dagiset är stängt och tillsammans med sina fruar turas de om att ha med sig barnen till jobbet.

– Jag hinner med mycket mer sedan jag fick barn, säger Boynik.

Utan grundfinansiering startade han och Rousseau den kritiska konsttidskriften Rab-Rab, vars första nummer utkom i november 2014. Nummer två utkommer i två band i slutet av september.

Kosovobördige Boynik kom till Finland för cirka fem år sedan och skrev sin doktorsavhandling om jugoslavisk film vid Jyväskyläs universitet. Boynik träffade den franska konstnären Gregoire Rousseau via sin fru, konstnären Minna Henriksson, på en av hennes vernissager 2009. Rousseau har bott i Finland ungefär lika länge som Boynik och undervisar vid Konstakademin vid sidan av sitt konstnärskap. De märkte ganska snabbt att de var på samma våglängd.

– Vi var båda mycket intresserade av filosofen Alain Badiou och hittade direkt gemensamma samtalsämnen. Vi sysslade båda med undergroundmusik och har alltid sökt oss bort från det som är mainstream, förklarar Boynik.

De började tala om att göra ett subversivt fanzine på 40 sidor. Resultatet blev Rab-Rab, vars första nummer är ett 300 sidor långt textdominerat verk som tar fasta på hur politiska frågor, till exempel fascistiska staters brutalitet och klasskampers självklarhet, ofta berikar konsten formmässigt och konceptuellt.

Vad är Rab-Rab?

Rab-Rab är en tidskrift för politiska och formmässiga undersökningar i konsten med betoning på konstens egna villkor, inte på politisk konst som den ibland framställs, med en värdering om hur samhället borde vara, förklarar Boynik.

– Vi motsätter oss att konsten fungerar som en medborgarorganisation, vilket fallet ofta är i västvärlden. Ideologi är ett viktigt begrepp för oss. Vi använder begreppet i en bred bemärkelse bland annat för att avslöja mekanismer som får oss att göra sådant vi inte riktigt förstår, som kultur. Eftersom ideologier finns överallt, ofta dolda, behövs teori och kritik mer än någonsin. Utan en kritisk reflektion kring konstpraktiker och de representationer som konsten föder faller man som konstnär lätt in i mainstream, understryker Boynik.

Hur ser er praxis ut?

– För oss är det väsentligt att konstnärerna själv talar för sin konst och därför ber vi främst människor som själva gör konst att skriva för Rab-Rab. Vi uppmanar konstnärerna att ta risker i sitt skrivande. Vi försöker till och med undvika beskrivningar och försöker snarare undersöka huruvida begrepp kan vara nog och hur de laborerar för sig själva, säger Rousseau.

– Vi vill stärka konstnärens egen röst och vill uppmuntra en kultur där konstnärerna själva kan formulera vad de håller på med. Det sista vi vill är att vara någon mellanhand mellan konstnär och publik, säger Boynik.

Vilken betydelse har konstkritik?

– Kritiken är viktig, men den får inte bli institutionaliserad och det fria ordet ska försvaras. Vi försökte driva en webbplats för kritik, Bar-Bar, där konstnärer kunde publicera kritik. Den väckte rätt mycket uppståndelse, vilket tyder på att det finländska konstfätet inte är moget för hård kritik av de representationer som utställningshelheter faktiskt bär på. Genom ideologier reproducerar vi mycket som vi är omedvetna om. En konstnärs uppgift är att göra sig medveten om vad konsten representerar samt att utmana vedertagna representationsmodeller. Teori och kritik är verktyg i den här processen.

Hur ser er finansiering ut?

– Vårt arbete bygger på frivillighet. I början ansökte vi om pengar, men vi fick ingenting förutom 500 euro av en privatperson som trodde på vårt projekt. Vi har en icke-kompromissande attityd, och vi försöker inte forma vår idé efter mönster som kanske skulle generera pengar, säger Boynik.

– Såklart är pengar viktiga, men om man inte tar risker och tror på sin idé tappar man lätt riktningen. Vi har uppmärksammats för att vi håller fast vid det vi tror på, och nu har det börjat ge utdelning. För vårt andra nummer har vi blivit beviljade 10 000 euro, vilket med våra mått gör oss till miljonärer, skrattar Boynik.

Ert första nummer kretsar kring begreppen ‘kamp’ och ‘makt’. Hur står de i relation till konstfältet?

– De är begrepp som generar tankar och idéer, kreativa krafter som ringar in fenomen vi inte är nöjda med. Med Rab-Rab intresserar vi oss för motsägelserna, friktionspunkterna. Vi är inte rädda för att vara en del av det samhällssystem som konstfältet är och reproducerar, men det är väsentligt att vi är ”rena” i våra idéer och i det vi gör. Vi vill inte exkludera oss från resten av samhället, men vi accepterar motsägelserna i det. Många konstnärer begraver dem. Vi vill framhäva och till och med överdriva dem.

Vad finns i det kommande numret?

– Det andra numret utkommer i två band och handlar om (o)ljud (noise). Arbetstiteln är Noise against Culture och den dyker in i möjligheterna att formalisera (o)ljud. Första delen har underrubriken Noise och den andra Form. Olika perspektiv på (o)ljud behandlas med både teoretiska texter och intervjuer med normbrytande aktörer. Vi har bland annat en stor artikel med den israelisk-svenske tonsättaren, musikern, konstnären och politikern Dror Feiler. Han är en drivande kraft bakom den oberoende föreningen Ship to Gaza och har engagerat sig i European Jews for a Just Peace. Feiler är ett bra exempel på en konstnär vars politiska engagemang har gjort hans formspråk rikare, betonar Boynik.

Vad betyder Rab-Rab?

– Rab-rab är ett nonsensord som kommer från etologen Conrad Lawrence. I verket On Aggression studerar han hur gäss kommunicerar med varandra och uttrycket rab-rab lär vara det en ankhane säger när han närmar sig en ankhona. Lawrence tar fasta på hur detta rab-rab sägs, ett ”rab” för ”kärlek”, ett för ”hat”. I detta uttryck ser vi också tecken på de motsägelser som finns runtom oss, i samhället, i kulturen, i konsten – de motsägelser som vi med en teoretisk och formmässig genomgång vill ringa in och lyfta fram.

Sara Rönnqvist
Foto: Manuela Unverdorben

Rab-Rab ges ut av RabRab Press som även ger ut böcker. En bok om den finländska konstnären J.O. Mallander är på kommande.

Rab-Rab säljs bland annat på
följande ställen i Helsingfors: Kurvin
Kirja, Tavastvägen 48, Myymälä2,
Nylandsgatan 23, Konsthallens
museibutik, Ainogatan 3, och kan
beställas på: [email protected]

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.