Det är bara att lyfta på hatten för Q-teatteri som gör det igen. Ingen behöver oroa sig för att Helsingforsteatern i Tölö, efter framgångsrika uppsättningar så som Kaspar Hauser (2014), Ihanat ihmiset (2014) och Jotain toista (2015), har för stora skor att fylla. Med nya Jälkeenjäävät levereras än en gång en smart och skarp pjäs som lyckas sätta fingret på stämningar i samtiden och blanda samman dödsallvar, ironiska fullträffar och humor.
Jälkeenjäävät som går i Jani Volanens regi är en driven pjäs i raskt och energiskt tempo. På scenen utspelas en episodartad och komiskt absurd föreställning som åskådliggör något som skulle kunna sammanfattas som livsproblem av varierande grad. Scenografin skriker ut friskt överdriven kitsch med uppstoppade hjorthuvuden, trädgårdsstatyer och en förfärlig ljuskrona i taket. Övergångarna från scen till scen varvas med videoinslag som bär på drag av aktualitetsprogram med livet som diskussionsämne. Den som vill kan få ut ytterligare av härligheten genom programbladet, som består av en samling noveller i pjäsens anda.
Scenerna i pjäsen börjar som vardagliga och igenkännbara situationer; en lägenhetsvisning, en bjudning, en tågresa, ett besök i närbutiken, en man som vill skiljas. Men mitt i vardagligheterna uppstår problem som växer och växer inför rollkaraktärerna, tills situationerna spårar ur totalt. Vad tror exempelvis medpassagerarna på tåget ifall ens ben råkar nudda vid deras, och var kan man vila blicken utan att det verkar som om man glor för mycket på någon?
När den egna nojigheten tar över i ansträngingen att framstå som normal förvandlas personerna gradvis till den raka motsatsen. Och det enkla butiksbesöket övergår till rena rama krigsupplevelsen, med främlingar som står i vägen och blockerar åtkomsten av oliver och tahini. Här levererar skådespelarna lysande monologer och tajmingen med scenerna är ypperlig, så att dessa avbryts innan det blir för långdraget samtidigt som publiken får handskas med både fortsatt nyfikenhet och en rad frågetecken.
Trots ett fragmentariskt format där de olika scenerna inte bildar ett sammanhängande narrativ utgör pjäsen ändå en väldigt fungerande helhet som binds ihop tematiskt och stilmässigt. Jälkeenjäävät utspelas å ena sidan i en flera nyanser absurt tillspetsad verklighet, men å andra sidan befinner sig denna verklighet inte allt för långt ifrån vår egen. På scenen synliggör skådespelarensemblen hur små, till synes obetydliga saker blir stora och förblindar en för ett större helhetsperspektiv, vilket ger pjäsen dess ironiska skärpa. Den individcentrerade kritiken framförs ändå med en stor portion befriande humor.
Anna von Bonsdorff
Jälkeenjäävät. Text: arbetsgruppen. Regi: Jani Volanen. Dramaturgi: Antti Hietala. Ljud: Joonas Pirttilä. Scenografi, video och ljus: Ville Seppänen, Annukka Pykäläinen, Sakari Tervo. Kostym: Riitta Röpelinen. På scenen: Lotta Kaihua, Tommi Korpela, Elena Leeve, Pirjo Lonka, Jussi Nikkilä och Eero Ritala.
