Brev till kamrat Stalin

av Zachar Prilepin

med Zachar Prilepin som postiljon

Vi slog oss ner i din socialism.

Vi tog del av landet som du skapat.

Vi förtjänade miljoner i de fabriker som dina arbetare och dina vetenskapsmän byggt upp.

Vi försatte företagen som du grundat i bankrutt och förde pengarna vi fått utomlands där vi lät uppföra palats för oss. Tusentals riktiga palats. Du hade aldrig ens en sådan villa, du ditt koppärriga missfoster.

Vi sålde de isbrytare och atomubåtar som du låtit bygga, och köpte oss jakter. Detta är förresten inte en metafor, utan fakta ur vår biografi.

Det är därför ditt namn känns som en irriterande klåda inom oss. Vi önskar att du aldrig hade funnits.

Vårt folk överlevde tack vare dig. Om inte du hade funnits, skulle våra farföräldrar och deras föräldrar ha kvävts i gaskamrar, regelrätt utplacerade från Brest till Vladivostok, och vårt öde skulle slutgiltigt ha beseglats. Du sände ut ryssar i sju led för att säkra vårt fortbestånd.

När vi talar om oss själva och säger att även vi krigade, är vi nog medvetna om att det endast skedde i Ryssland och att vi stred tillsammans med Ryssland, bakom de ryska soldaterna.

I Frankrike, Polen, Tjeckoslovakien, Rumänien och överallt annanstans lyckades krigföringen inte så bra för oss eftersom vi blev insamlade och brända. Det gick endast för sig i Ryssland där vi fick skydd under dina motbjudande vingar.

Vi vill inte stå i tacksamhetsskuld till dig för att vi och vårt folk överlevde, du din mustaschprydda jävel.

()

Vi säger – och då talar vi för en gångs skull nästan sanning – att du inte ömkade utan periodiskt tog livet av ryssar. Vi överdriver jämt antalet offer, tio eller till och med hundra gånger, men det är detaljer. Viktigare är det som vi tiger om: att vi varken bryr oss om det ryska folket eller dess intelligentia. När vi ställs inför dagens snabba och oavbrutna åderlåtning av landets befolkning och dess aristokrati glömmer vi oss själva och ser alltid dig – vilken hänförande paradox! Som om det inte var vi som tagit livet av den ryska byn och den ryska vetenskapen samt förpassat den ryska intelligentian till barfotalassarnas och bastardernas skara – men bakom allt detta, skratta nu inte, står du. Du som dog för 60 år sedan! Medan vi är helt oskyldiga.

()

Vi har förlåtit alla och allt, det är bara dig vi inte har förlåtit.

Du hatades också av ”de västliga demokratierna” och ”de västliga autokratierna” och deras finanskretsar, och de hatar dig fortfarande eftersom de minns vem de den gången hade att göra med.

De hade att göra med någon som i alla avseenden var vår motsats. Din redovisning var en annan. Du var en annan pol. Du förde fram ett program som aldrig skulle kunna rymmas i vårt småskaliga medvetande.

Du stod i ledningen för det land som segrade i hela den mänskliga historiens värsta krig.

Hatet mot dig kan endast ses i proportion till dina gärningar.

Man hatar dem som handlar. Mot dem som är overksamma, finns inga förebråelser.

Vad gjorde ledarna i Frankrike eller Norge eller, låt oss säga, Polen när kriget började, är det någon som minns?

()

Ja, dessutom var det under dig som atombomben utvecklades – den som räddade världen från ett kärnvapenkrig och de ryska städerna från amerikanska kärnvapenanfall. Istället för Petersburg drabbades det varma och fosforescerande Hiroshima, och istället för Kiev det molniga och fredliga Nagasaki. Det var en fest för den demokrati som är oss så kär!

Du gjorde Ryssland till något landet aldrig varit tidigare – till den allra starkaste makten på vårt klot. Under hela mänsklighetens historia har inget imperium någonsin varit så starkt som Ryssland var under dig.

Vem kan tycka om det?

Vi anstränger oss hårt, men vi förmår inte göra oss av med arvet efter dig, upplösa ditt namn i vinden. Vi förmår inte byta ut det lysande minnet av dina stora bedrifter mot det mörka minnet av dina verkliga, ja monstruösa brott.

Vi är dig tack skyldig för allt.

Förbannad vare du.

Den liberala allmänheten i Ryssland

nedtecknat av Zachar Prilepin
översättning Kristina Rotkirch

Läs mer i temahelheten:
Brev från Moskva: Barnlitteraturen som brobyggare
Tema rysk litteratur
Lev Rubinstein: Maktens loppor och våra ord
Förlaget Ad Marginem: Bokbål, åtal och bästsäljare

Zachar Prilebin: Mycket begåvad, mycket obehaglig

Politisk karta över ryska medier

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.