Pollak öser på, Hallgren ror i land

av Zinaida Lindén

På sistone har vi sett få nordiska filmer med kristna undertoner. Ett undantag var Klaus Härös stillsamma kammarspel Post till pastor Jakob.

Kay Pollaks uppföljare till Så som i himmelen (2004) är allt annat än stillsam. I den lilla byn i Norrland rockar den höggravida Lena (Frida Hallgren) loss i den lokala klubben inför entusiastisk publik. Samtidigt predikar pastor Stig (Niklas Falk) i en kyrka, för ungefär tre församlingsmedlemmar.

Föga överraskande börjar Lenas förlossning mitt under hennes uppträdande i klubben. Ute härjar en snöstorm. Barnmorskan (Maria Sid) hinner inte till Lenas hus. Ödet vill att det är Stig, den försupne och olycklige prästen som förlöser barnet.

Ödet spelar en central roll i Så ock på Jorden. Vi uppmanas att vara uppmärksamma på allsköns sammanträffanden. Stannar inte en lastbil utanför den nyförlösta sångerskans hus? Kliver inte en sympatisk ung man ur den? Pappan till Lenas barn, den världsberömde dirigenten Daniel Daréus från Så som i himmelen är ju tyvärr död.

Egentligen gillar Lena svängig country och rock, men Stig övertalar henne att ta hand om musiken i hans folktomma kyrka, för att locka folk. Inte kan han väl fortsätta att betala några pensionärer för att de ska besöka kyrkan?

Ut åker kyrkobänkarna, till den fromma Sivs (Ylva Lööf) fasa. Stackars Siv som kokat kyrkokaffe i många år. Karnevalen kan börja.

Här skriks det och gormas stup i ett. Här sjungs det och dansas i Sister Act-stil. ”Tror du att Gud har någon humor?” frågar den förbluffade pastorn. ”Det var Gud som uppfann humor!” påstår Lena.

Hennes arbetsmetoder upplevs som provocerande. Fram träder den svekfulle och fisförnäme organisten (Thomas Hanzon) som vill förbereda kyrkans jubileumskonsert och dirigera kyrkokören själv. För att inte nämna kyrkomyndigheterna som jämt hotar att ge Stig sparken.

Här har vi den levnadsglada, godhjärtade ”hedningen” och den stela, tvivlande kyrkoherden. Manusförfattarna, det äkta paret Kay Pollak och Carin Pollak, har inte förärat prästen en enda värdig replik. Han är bara en karikatyr, men det samma kan man säga om hela hans församling.

Frida Hallgren räddar denna tungrodda och hysteriska uppföljare till Så som i himmelen. Hon lyser och glänser, hon känns övertygande till och med i den krystade ”komiska” scen där Lena sitter på toaletten med dörren öppen och ber pastorn att hämta mera toapapper.

Tack och lov är storyn inte så förutsägbar som den verkar i början. Budskapet är sympatiskt: tro på dig själv, bry dig inte om jantelagen. Många fina skådespelare är med. Lennart Jähkels anspråkslösa rollkaraktär etsar sig fast i minnet. Men Jakob Oftebros kärlekskranka, sockersöta hantverkare vägrar jag att köpa.

Zinaida Lindén

Så ock på Jorden.
Regi: Kay Pollak.
Manus: Kay och Carin Pollak.
Foto: Harald Gunnar Paalgard.
I rollera: Frida Hallgren, Lennart
Jähkel, Niklas Falk, Jakob Oftebro, Maria Sid. Sverige, 2015.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.