Ett finlandssvenskt barnlitteraturår
I år har ett drygt dussin nya finlandssvenska böcker för barn och unga sett dagens ljus.
Bland dessa finns allt från småbarnspoesi till ungdomsfantasy och skrämmande aktuella
bilderböcker. Vi tar oss en titt på det finlandssvenska barn- och ungdomslitteraturåret 2015.
Vi börjar hos de allra yngsta läsarna och glädjer oss stort åt att det skrivs och ges ut poesi för småbarn. I Hanna Lundströms mysiga debutsamling Rassel prassel puss. Poesi för nybörjare står barnets vardag i fokus; Det är sandlådskrafs, tidningsprassel och dammsugare som vrålar av hunger. Lundström leker med orden och mest intressanta är de dikter som går över mot nonsenstraditionen. Maija Hurmes illustrationer i akvarell och krita är tilltalande, men samspelet mellan ord och bild är konventionellt och även om helheten är trevlig blir den aldrig särskilt spännande – fast det behöver ju kanske inte alltid vara det heller. Förutom Lundströms diktsamling har Stella Parland och Linda Bondestams Katastrofer och strofer om slummer och stoj kommit ut i nyutgåva och 2015 har således varit ett bra år för den finlandssvenska barnpoesin. Förhoppningsvis får vi i fortsättningen se ännu mer finlandssvensk poesi för både små och äldre barn.
För de yngre läsarna hittar vi också Monica Wikström-Jokela och Johanna Sjöströms Bärtil och hoppa på-festen. Boken är den tredje i serien om fåret Bärtil, och utgör en del av Folkhälsans och BUU-klubbens kampanj Hoppa på, som ska inspirera småbarn till rörelseglädje. Vid sidan av poesi och rörlighetsfrämjande finns även något både bekant och nytt som passar läsare i många åldrar, nämligen en tolkning av Rödluvan på nykarlebydialekt. Rööluuvån – en liiti hemsken saago är samtidigt en sorts översättning av Andrei Huhtalas Punis, som är skriven på helsingforsslang. Sanna Manders tilltalande illustrationer tar berättelsen till samtiden och tillför den också sådant som inte finns i texten, såsom cigaretten i vargens mun. Tonen är genomgående lättsam och helheten både snygg och rolig. ”[…] å så åt an åpp en uutan ti sei desto meir”, låter det exempelvis då vargen slukar mormodern.
Sagotematiken fortsätter i När månen skrattade och andra sagor berättade i vårt land av Milena Parland och Alexander Reichstein. Boken innehåller en samling sagor som härstammar från såväl äldre som nyare finländares hemländer. Österbotten återkommer i Christina Korkmans barndomsberättelse Amerikaklockan, då huvudpersonen Karin löser ett mysterium i 1950-talets Karleby. Boken är illustrerad av Eeva Huotari och utgiven på Förlagsandelslaget Västkusten. En annan kapitelbok är Siri flyttar till landet av Åsa Mendel-Hartvig och Cara Knuutinen, som behandlar flytt.
Vänskap och familj på nytt förlag
I Hasses gröna hus har Ann-Helen Attianese och Sanna Ek skapat en bilderbok där femåriga Hasses saknad efter bästa kompisen Bo, som ”gör ont ända ner i tårna”, står i centrum. Det är en rörande berättelse där läsaren i likhet med mammorna får klump i halsen av pojkarnas kära återförening. Leken tar Hasse och Bosse till ett grönt undervattenshus och tillåter dem också hantera sin saknad. Eks illustrationer förstärker den varma och mjuka känsla som berättelsen ger och pojkvänskapen får utgöra hela intrigen.
Liksom Hasses gröna hus är även Myran Mollys nya familj av Margaretha Sillander och Britt Kootstra utgiven på det nystartade förlaget Marginal. Boken känns väldigt annorlunda med sin gedigna textmassa och Kootstras illustrationer i form av collage och fotomontage, som stundvis ter sig rentav skrämmande även för en vuxen läsare. Boken skildrar ett myrsamhälle med en barnmorska i centrum och de mycket särskilda myrbarnen med varierande namn som Loffe, Niklas och Stig-På går sin egen väg. Boken är intresseväckande även om resultatet blir spretigt och texten kunde tjäna på att vara mera avskalad.
Aktuellt om frånvarande föräldrar
I Dröm om drakar av Sanna Tahvanainen och Jenny Lucander är det barnet som får ta en omhändertagande roll i och med att bokens mamma är överarbetad. Bella försöker få sin mamma att sova, men pappren bara prasslar i sängen och mamman kan inte sluta jobba i och med att siffrorna aldrig sover och natt i Finland är morgon i Kina. Barnets fantasi kontrasteras mot dagens globala marknadsekonomi som finns inne i den ständigt upplysta skärmen. ”I sängar ska man läsa och drömma”, säger hon, men det är orden ”dröm om drakar” som slutligen får mamman att somna och falla in i ett äventyr med en trött gammal samt en ensam liten drake.
Illustratören Lucander har med blandteknik skapat ett färgstarkt landskap som lever sitt eget liv utöver texten och exempelvis illustrerar skillnaderna i barnets och mammans sinnelag. På ett uppslag syns hur Bella har lekt med sin sköldpadda och sin käpphäst, medan mamman hela tiden är tankemässigt i Kina. Skogslandskapen i mammans äventyrsdel är dramatiska och för rentav tankarna till Maurice Sendaks bilderboksklassiker Till Vildingarnas land eller Tove Janssons landskap. Till skillnad från Sendaks berättelse är det i Dröm om drakar mamman som efter sitt äventyr återvänder till intimiteten mellan förälder och barn istället för tvärtom. Illustrationerna visar att Bella klätt på sig själv medan mamman fortsättningsvis är iklädd sitt randiga Marimekkoliknande nattlinne, vilket är exempel på hur deras ombytta ansvarsroller syns i bildberättandet. Boken är sammanfattningsvis såväl tematiskt aktuell som mångbottnad och vacker.
En annan bilderbok som tematiserar frånvarande föräldrar är Minna Linderborg och Linda Bondestams Boggan och Kyösti Kekkonen. Här är föräldrarna mest bara intresserade av att bonga fåglar tillsammans, och barnen blir lämnade åt sitt eget öde. Familjeförhållandet hos Kekkonens illustreras träffande på första uppslaget där föräldrarna bara har ögon för varandra och händerna fulla av fågelböcker. Kyösti sitter i ett träd och betraktar längtansfullt sina föräldrar och en bit ifrån ligger Boggan i sitt tält och glor surt på sin lillebror.
Kyösti hanterar föräldrarnas likgiltighet med att bosätta sig i ett körsbärsträd medan Boggan däremot agerar utåt och söker föräldrarnas uppmärksamhet genom att ”bråka och härja med tändstickor och postlådor och pansarvagn”. Grannarnas postlådor sprängs och Kyösti får skulden, men föräldrarna märker ingenting. De har sin kajak och sina fåglar och flyter snart iväg från barnen.
Samspelet mellan ord och bild är välfungerande och illustrationerna tillför helheten en alternativ vinkling. Kyösti liknas med sin panflöjt och sina horn vid en välvillig faun och illustreras så gott som alltid leende: Även med sjön fylld av hotbrev och tuppkamsfriserad av Boggan, finner naturbarnet Kyösti ro och kanske är det snarare Boggan själv som behöver bli räddad då hon hämtar hem föräldrarna, trots att hon säger sig göra det för Kyöstis skull?
Den brinnande himlen på flera av uppslagen skapar en hotfull stämning och genom illustrationerna förs tankarna också till invandringsfientlighet då Kyösti får meddelanden som ”maassa maan tavalla” och ”åk hem”. Boggan och Kyösti Kekkonen handlar om barns behov att vila huvudet i föräldrarnas famn ibland, men samtidigt är det en berättelse om främlingsfientlighet och att tycka illa om sådant man inte själv förstår. Och också, om att ha ett ansvar att stå upp för de svaga, inte sitta i sin kajak hela livet utan att bry sig om vad som försigår omkring en.
Skolbarn och pensionärer i klurig mellanåldersbok
Malin Klingenbergs Den falska Bernice är den tredje boken om Pensionärsmakten, men det går utmärkt att läsa den utan att känna till de tidigare delarna Patrik och Pensionärsmakten och Irene och sedelsugen. Joanna Vikström Eklöv står för illustrationerna som bidrar till den fartfyllda och humoristiska känslan och mellan pärmarna formar sig en komplex historia. I centrum av berättelsen står skolbarnen Patrik och Irene samt Patriks farmor och ett par skurkar. Irenes pappa Bi-Keps vill hämnas på pensionärsmakten från fängelset och tar hjälp av skurken Holly Moms, vars tricks inkluderar kemi, hypnos och spagat. Därpå dyker den gamla väninnan Bernice upp hos Patriks farmor och barnen börjar misstänka att hon inte är den hon utger sig för att vara.
Faktorer som kön eller ålder spelar en väldigt liten roll i berättelsen då flickor och pojkar samt tanter och farbröder från pensionärsmakten alla kan vara kompisar. I skolans hierarki ser det annorlunda ut, men även detta omförhandlas under berättelsens lopp. Den intersektionellt präglade jämlikheten sträcker sig ända till bokens målgrupp i och med att nog såväl icke-läskunniga barn som njuter av högläsning samt större skolbarn och vuxna kan glädjas av den. Intrigen går framåt med snabba ryck och ofta med hjälp av otroliga uppfinningar, såsom en knapp som kan ta en ur knipa i pensionärsmaktens huvudkvarter i underjorden.
Glassig ungdomslitteratur
Det har de tre senaste åren kommit ut två finlandssvenska ungdomsböcker om året, och så även i år. Ena hälften utgörs av sista delen i Mia Francks fantasytrilogi, Marlek, medan debutanten Nora Strömman, som tidigare gjort sig ett namn som bilderboksförfattare, står för den andra hälften med Det är du, inte jag. Franck romandebuterade 2013 och det är riktigt roligt med två nya ungdomsförfattare, då tendensen ju verkar vara att ungdomslitteratur inte anses ha lika hög status som varken barn- eller vuxenlitteratur.
Med sina glansiga blad för Det är du, inte jag tankarna till glassiga modemagasin, och utformningen skriker *UNGDOMSROMAN* så man nästan blir rädd. Med teman som våldtäkt och olycklig kärlek och ett spänstigt och underhållande språk utgör romanen alltså en helhet med tydlig målgrupp.
Det är du, inte jag handlar om 17-åriga Linn, som i brist på annat sommarjobb tar anställning som matros på en seglats med pappans vän Björn – som är ”minst hundra år gammal, och ett sorgligt kapitel i och med sin höga äckelfaktor”. 1 000 euro för en fyra veckors segeltur låter för bra för att vara sant, vilket det också visar sig vara, då några ”oskyldiga” daskar på rumpan eskalerar till att Björn utnyttjar Linn sexuellt.
Det går lätt att känna igen delar av sitt eget tonårsjag i Linn; de ytliga förälskelserna, grälen med föräldrarna, avundsjukan på vännerna och hur världen främst cirkulerar kring en själv känns pinsamt bekant. På andra plan känns Linn ändå väl naiv för att framstå som en trovärdig 17-åring och i förhållande till våldtäktstematiken har boken rätt stora brister. Främst saknas en problematisering av det skedda, vilket å andra sidan bidrar till att Det är du, inte jag kunde lämpa sig riktigt bra som utgångspunkt för en gruppdiskussion med ungdomar om våldtäkt och sexuellt utnyttjande. Linns motstridiga känslor kring att berätta för mamman är ändå mitt i prick:
”Jag ville ringa mamma. Jag ville höra hennes röst och berätta om Björn. Berätta om i natt. […] Och vem skulle hon tro på? En stabil vuxen som hon känt de senaste trettio åren, eller en instabil tonåring?”
Summan av kardemumman
Barnlitteraturåret i Svenskfinland bjöd alltså på sagor, äventyr, poesi och dagsaktuella ämnen och kan inte kritiseras för enformighet, även om bilderböckerna dominerar utgivningen. Flickor, pojkar, pensionärer och antropomorfa djur får vara i centrum och olikheter uppmuntras, vare sig det handlar om personlighet, utländskt klingande namn eller dialekt.
Samtidigt lider inte barn- och ungdomslitteraturen direkt av överexponering i media, även om kampanjer för att få barn att läsa mera paradoxalt nog skapas. I sitt tal på Svenska dagen efterlyste författaren Maria Turtschaninoff ett eget litteraturpris för finlandssvensk barnlitteratur. Det finns alltså aktiva röster som vill skapa och synliggöra denna mångsidiga litteratur om det bara skulle möjliggöras i högre grad, speciellt med tanke på ekonomiska faktorer. Därmed blir det intressant att se vilken utveckling det nya förlaget i Svenskfinland leder till under kommande år. N
Text: Janina Öberg & Sara Pollesello
Illustration: Jenny Lucander
Hanna Lundström (text), Maija Hurme
(illustrationer): Rassel prassel puss.
Poesi för nybörjare.
Schildts & Söderströms, 2015.
Stella Parland (text), Linda Bondestam
(illustrationer): Katastrofer och strofer om
slummer och stoj. Schildts & Söderströms, 2003 (nyutgåva 2015).
Andrei Huhtala (text) & Sanna Mander
(illustrationer), Peter Sandström (översättning): Rööluuvån – en liiti hemsken saago.
Schildts & Söderströms, 2015.
Milena Parland (text) och Alexander Reichstein (illustrationer): När månen skrattade och andra sagor berättade i vårt land.
Schildts & Söderströms, 2015.
Christina Korkman (text), Eeva Huotari
(illustrationer): Amerikaklockan.
Förlagsandelslaget Västkusten, 2015.
Åsa Mendel-Hartvig (text) och Cara Knuutinen (illustrationer): Siri flyttar till landet.
Schildts & Söderströms, 2015.
Ann-Helen Attianese (text), Sanna Ek
(illustrationer): Hasses gröna hus. Marginal, 2015.
Margaretha Sillander (text) och Britt Kootstra
(illustrationer): Myran Mollys nya familj. Marginal, 2015.
Sanna Tahvanainen (text) och Jenny Lucander (illustrationer): Dröm om drakar.
Schildts & Söderströms, 2015.
Minna Linderborg (text) och Linda Bondestam (illustrationer): Boggan och Kyösti Kekkonen. Schildts & Söderströms, 2015.
Malin Klingenberg (text) Joanna Vikström Eklöv (illustrationer): Den falska Bernice.
Schildts & Söderströms, 2015.
Mia Franck: Marlek.
Schildts & Söderströms, 2015.
Nora Strömman: Det är du, inte jag.
Schildts & Söderströms, 2015.
