Allt om min dotter

av Zinaida Lindén

Julieta fortsätter Pedro Almodóvar att utforska det kvinnliga universum som han byggde upp i Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott och Allt om min mamma.

Filmen är baserad på tre noveller av Alice Munro: Slump, Snart och Tystnad. De tecknar en och samma kvinnas liv från de första kliven in i vuxenlivet till medelåldern. Almodóvar flyttar handlingen från Kanada till Spanien och vispar ihop en enhetlig berättelse.

Av en slump får Julieta (Emma Suárez) veta att hennes enda dotter Antía (Priscilla Delgado) som på tolv år inte hört av sig, lever och har tre egna barn. Julietas liv vänds upp och ner. Hon har nyligen beslutat sig för att sluta grubbla över Antías försvinnande och satsa på en framtid med en man som älskar henne (Darío Grandinetti från Tala med henne). I stället störtas hon ner i den känslomässiga avgrunden. Hon flyttar till lägenheten där hon en gång bodde med sin dotter och börjar skriva en dagbok som erbjuder tittaren en serie tillbakablickar på hennes liv.

I sina försök att förstå varför Antía lämnade henne kommer Julieta till slutsatsen om att hon själv bär skulden till att två personer lämnade denna värld: en tillfällig reskamrat på ett tåg samt hennes äkta man och pappa till hennes dotter.

Det pris som Julieta betalar för sina tillkortakommanden är lite väl högt. Dottern krossar sin mammas värld. Din frånvaro fyller livet och förstör det, skriver Julieta till henne.

Någonstans finns nyckeln till detta mysterium. Kanske ett relationsmönster som upprepats över generationer? Munros novell Snart innefattar en pusselbit som handlar om huvudpersonens relation med sin egen mamma. Almodóvar skippar denna pusselbit, trots att Julietas mamma finns med här. Desto mera utrymme ger han åt den makabra hushållerskan Marian (suveränt spelad av hans favoritaktris Rossy de Palma). Filmens final är aningen överförtydligande medan Munro avslutar sin novell på sitt subtila, bitterljuva sätt.

Julieta är en fest för vänner av genomtänkt regi, en regelrätt orgie i perfekt scenografi och visuella överraskningar. Almodóvars sinne för pregnanta färger är fenomenalt. Episoden då Adriana Ugarte som spelar Julieta som ung förvandlas till Emma Suárez är en av bildberättelsens höjdpunkter. Huvudpersonen får sitt hår tvättat på en frisörsalong. När handduken som hennes hår torkats med åker av ser vi plötsligt ett annat, betydligt äldre ansikte. Scenerna på tåget där Julieta möter sin blivande man är så skickligt filmade att man tappar andan.

Varför all denna perfektion?

Som en sann auteur berättar Almodóvar främst om sig själv. Ugartes smått galna blonda kalufs och svarta ögonbryn för tankarna till regissörens eget yttre under de senaste åren. Julieta är en djupt personlig film om skuld, sorg och brist på kommunikation, om föräldraskapets olika skepnader. Det gränslösa havet i filmen står för det varmt moderliga, men också för det hotfulla och hänsynslösa.

Zinaida Lindén

Julieta. Spanien, 2016.
Regi och manus: Pedro Almodóvar,
efter tre noveller av Alice Munro.
Foto: Jean-Claude Larrieu. Musik:
Alberto Iglesias. I rollerna: Emma
Suárez, Adriana Ugarte, Rossy de Palma,
Darío Grandinetti, Priscilla Delgado.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.