Krematorievaktmästare på avvägar

av Otto Ekman

askad-webbKrematorievaktmästare John Ström är i pisset. Genom en ogenomtänkt diamantaffär på svarta börsen har han skaffat sig dödliga fiender i den ryska maffian i Viborg och riskerar sin sons och sin gamla flammas liv då han måste ge sig i kast med gamla ovänner. Tom Paxals Askad är en brutal och kaotiskt finlandssvensk thriller som kretsar kring Finska vikens östra kust, från pampiga ambassader till rökiga barer och kalla gråa gator i Helsingfors, Viborg och Petersburg.

Upplägget, där den finlandssvenska helsingforsiska normalitetens geografiska närhet till ”det vilda öst”, med gangstrar, kalla-krigsnostalgi och farlig, exotisk mystik utnyttjas för att skapa en effektfull kontrast, påminner bland annat om Marcus Prests roman Android från förra året. Knepet är effektivt, och skapar en fantasieggande thrilleratmosfär med potential att suga in läsaren genom blandningen av identifikation och fantasi. Bland annat den svenska thrillerförfattaren Joakim Zander har i en intervju med mig lovordat Helsingfors potential som thrillerstad och jag skulle gärna se fler finlandssvenska författare experimentera med de möjligheterna.

Problemet är bara att experimentet i detta fall stupar på sin egen hysteriska obegriplighet. Läsaren faller rakt in i historien utan att serveras något som helst sammanhang, och då det sakta avslöjas genom diverse tillbakablickar, referenser och hopp i tid och rum görs det helt enkelt på ett så klumpigt och kaotiskt sätt att det krävs mer än en gnutta god vilja för att försöka hänga med. Karaktärerna presenteras flåsigt och är tunna som pappersdockor, samt för många för att orka hålla reda på.

Måhända är det lättare att pussla ihop handlingens logik för någon som läst de två tidigare romanerna om John Ström men inte heller den som kan koppla ihop det breda karaktärsgalleriet och handlingens tvära kast med en större helhet, lär ha någon bättre lycka med att bena ut språket. Bokens prosa är extremt jordnära, slängig och energisk på ett sätt som passar genren, men den bristfälliga redigeringen gör den för klumpig för att klara av balansgången mellan naturlighet och dramatik. Skärande klumpiga särskrivningar förvandlar meningar som ”Han hällde upp en Stolichnaya drink” från stiliserad noir till högstadie-fanfiction. Då språket lyfter gör det det med en livfullhet och humor som får läsaren att dra på munnen, men det sker alltför sällan.

Inte heller handlingen väcker mycket munterhet då läsaren orkat traggla sig tillräckligt långt in i boken för att äntligen uppfatta sammanhanget. John råkar alltså i konflikt med den ryska maffian och hamnar in i en spiral av utförligt skildrat, sadistiskt våld. Barn kastas ner från balkonger och ett skott avfyras in i bakhuvudet på protagonisten medan han ger oralsex åt en extremt klichéartat skildrad rysk prostituerad. Något som skulle kännas om inte osmakligt så i alla fall aningen tröttsamt år 2016, även om det var stilistiskt snyggt skildrat, blir bara deprimerande då inte ens estetiken håller.

Överlag skulle Askad ha kunnat bli en fungerande bok med lite mer eftertanke och arbete: en redigering av språket kunde ha förstärkt den karnevalistiska, Bukowski-aktiga musten i språket och filat bort den irriterande svamligheten. En klarare beskrivning av handlingen hade också underlättat läsningen för en oinsatt läsare. Det hade också varit trevligt med en motvikt till romanens nihilism, svordomar och våldsfrosseri. Men en sådan genomarbetning skulle eventuellt ha krävt lite tålamod, och utan att avslöja för mycket kan jag säga att romanen också bjuder på ett slut som tyder på att till och med författaren själv innerligen tröttnat på sin egen story.

Text: Otto Ekman
Foto: CC/Flickr/Frank Black Noir

Tom Paxal: Askad.
Litorale, 2016.

Fotnot: På dagen innan denna tidskrift gick i tryck kvittrade småfåglar att en stor dagstidning fått defekta exemplar av Paxals roman. Bokförlaget hade i misstag tryckt en upplaga av boken som nog var språkgranskad, men inte korrekturläst. På förlaget svarade man inte i telefon, så vi vet inte om Ny Tid fått samma defekta upplaga. Men detta skulle således kunna förklara den brist på redigering som recensenten beskriver. Den upplaga som finns till försäljning är däremot korrekturläst.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.