Fru Duszejkos känsla för skog

av Zinaida Lindén

Egentligen planerade Agnieszka Holland inte att göra någon politisk liknelse om dagens kluvna polska samhälle. Hon ville bara filmatisera Olga Tokarczuks mordmysterium Styr din plog över de dödas ben – ett citat av William Blake vars poesi finns med på ett hörn i filmen. Ändå blev Hollands film en tankeställare om manlig auktoritarism, åldersdiskriminering och kvinnofientlighet, för att inte nämna djurplågeri.

Janina Duszejko (Agnieszka Mandat-Grabka) är en excentrisk dam i 60-årsåldern, med lössläppt hår och stort intresse för astrologi. En morgon vaknar hon i sin belamrade stuga i sydvästra Polen, vid den tjeckiska gränsen. Hon springer ut, sträcker armarna mot solen, ropar på sina hundar. Här kommer Pippi Långstrump tjolahopp tjolahej … Men var är hundarna? Plötsligt ser landskapet hotfullt ut. I trollskogen som för tankarna till John Bauer rör sig hänsynslösa tjuvskyttar. Landsbygden saknar infrastruktur, mobiltelefonerna funkar knappt, vinden ylar. Värst av allt är att en seriemördare är ute och härjar i trakten.

Den skogsfrälsta Duszejko (som ogärna använder sitt förnamn och duar alla hon möter) är en pensionerad diplomingenjör som en gång byggde broar i Syrien och Lybien. I dagens Polen finns många starka äldre kvinnor, som till exempel protesterade mot den nya abortlagen, påpekar Holland i en intervju. Duszejko brinner för djurens rättigheter och söker hjälp hos polisen, men hennes kamp möter kompakt motstånd hos de uniformerade karlarna. Med tanke på Polens prövningar under kriget kan man inte låta bli att notera allusionerna på ockupationsfilmerna.

Kriget spökar även i de mänskliga relationerna. I en av de starkaste episoderna berättar Duszejkos granne (Wiktor Zborowski) om sin mor som var etnisk tyska och hennes äktenskap med hans polske far.

Ondska och vrede är filmens grundpelare. Statsmakten, kyrkan – allt detta har desakraliserats i Polen. Helig är skogen, heligt är livet, men hur många har respekt för det?

Spår är en hårdkokt och makaber film med inslag av galghumor. ”Är du religiös?” frågar Duszejko en tjeckisk entomolog. ”Ja, ateist!” utropar han samtidigt som han kryper ner i hennes säng. De flashbacks som regissören är förtjust i fungerar inte alltid, men filmen bärs upp av Mandat-Grabkas rolltolkning som Duszejko. Jolanta Dylewska och Rafal Paradowski imponerar med sitt kameraarbete.

Och så finns här en av de mest kontroversiella epiloger man varit med om. En hälsning från filosofen Jean-Jacques Rousseau? Hans idéer om hur människan som fjärmats från sitt ursprung kan nå ett lyckligt naturtillstånd präglar detta provokativa drama.

I en intervju i The Guardian hänvisade Holland till en polsk journalist som skrev att de hade gjort ”en djupt kristendomsfientlig film som lobbar för ekoterrorism.” Detta citat ville Holland trycka på affischerna, ”för att väcka intresse hos dem som kanske aldrig skulle bry sig om att gå och se filmen.”

Zinaida Lindén

Pokot (Spår). Polen. 2017. Regi: Agnieszka Holland, Kasia Adamik. Manus: Agnieszka Holland, Olga Tokarczuk, efter en roman av Tokarczuk. Foto: Jolanta Dylewska, Rafal Paradowski. I rollerna: Agnieszka Mandat-Grabka, Wiktor Zborowski, Jakub Gierzal.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.