Ärligt och oförblommerat om hemmafronten

av Zinaida Lindén

Första världskriget med de blodiga slagen vid Somme och Verdun är än idag ett stort trauma för fransmän. Det är ingen slump att traditionen med Den okände soldatens grav uppstod just i Frankrike år 1920.

Xavier Beauvois är inte den första franska filmmakare som ger sig i kast med temat ”Kvinnan och första världskriget”. Jean-Pierre Jeunets drama En långvarig förlovning hade den inofficiella titeln Amélie s’en va-t-en, Amélie drar ut i krig.

Precis som Jeunets hjältinna är huvudpersonen i Les gardiennes en ung föräldralös kvinna. Filmen som bygger på en roman av Ernest Pérochon (1924) omfattar perioden från och med år 1915 fram till slutet av kriget. Francine (Iris Bry) som växte upp på ett barnhem blir anställd vid en gård för att hjälpa till med skörden. Medan männen är vid fronten sköts gården av matriarken Hortense (filmveteranen Nathalie Baye) och hennes dotter Solange (Bayes dotter Laura Smet). När Hortenses söner Constant (Nicolas Giraud) och Georges (Cyril Descours) och Sola nges äkta man Clovis (Olivier Rabourdin) beviljas permission hjälper de till med arbetet.

Efter några månader blir den flitiga, skönsjungande Francine närmast adopterad av klanen. Men hur blir det när Georges fattar tycke för henne? Dessutom visar några amerikanska proviantörer intresse för de unga kvinnorna på gården.

I Gudar och människor konstruerar Beauvois ett känt motiv, Nattvarden, i en av slutscenerna. Även i Les gardiennes inspireras han av bildkonsten. Då Constant lämnar gården i soldatuniform ser vi honom upplösas i morgondimman. Caroline Champetiers (Holy Motors) kamera visar lantbefolkningens vardag omständigt och detaljerat. Här plöjs det och harvas, det tröskas och mjölkas. Den som anser att berättartempot är lite väl långsamt, får ändå behållning av de fina mise-en-scèner som för tankarna till Barbizonskolans landskapsmåleri. Jordbrukets industrialisering är med på ett hörn. Under kriget var den lika viktig som framtagandet av nya vapen.

Kriget visas främst genom Georges mardrömmar. Under en närstrid slår han ihjäl en anonym figur, men bakom gasmasken döljer sig ingen annan än han själv. ”Tyskar är likadana människor som vi”, säger Clovis. Före detta skolläraren Constant hälsas välkommen av sina elever som reciterar en dikt om de omänskliga les boches. Han har ingen glädje av sin tapperhetsmedalj och undrar bara om myndigheterna nu kommer att övervaka krigsveteranerna som ju vet alldeles för mycket.

Den begåvade nykomlingen Iris Bry har en viss likhet med Isabelle Huppert i Spetsknypplerskan. På ytan är det samma linje: en introvert lågutbildad tjej möter en man med högre social status, men Brys rollkaraktär är av ett helt annat virke. Sakta men säkert växer ett nytt tema fram: kvinnans frigörelse.

Les gardiennes är inget för den otålige, men definitivt en gåva till vänner av gedigen filmkonst. Några melodier av Michel Legrand används skickligt i filmen.

Zinaida Lindén   

Les gardiennes. Regi: Xavier Beauvois. Manus: Xavier Beauvois, Frédérique Moreau, Marie-Julie Maille, efter en roman av Ernest Pérochon. Foto: Caroline Champetier Musik: Michel Legrand. I rollerna: Nathalie Baye, Laura Smet, Iris Bry, Cyril Descours, Olivier Rabourdin, Nicolas Giraud. 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.