Grannar, fastrar och en bok som rymmer

av Tony Pohjolainen

Leif Granit kör fortsättningsvis med en helt egen stil i sin senaste bok, Grannar.

Granit har i flera år skrivit både pjäser och böcker. Hans förra bok VAH?! Var en novellsamling med påhittade karaktärer och vad vissa kallade för rakt på sak-litteratur. Granit som är utbildad skådespelare har dessutom regisserat en handfull egna pjäser.

Nu är han aktuell med sin nya bok Grannar som handlar om faster Ebba Johansson som blir anställd som piga på Westergård efter att husmodern Alma dött. Kvar på gården finns pappa Edvard och sonen Sigge som dag ut och dag in arbetar så svetten lackar och dessutom kokar bränt kaffe som är alldeles för starkt. Det räcker inte länge innan Ebba tar över kommandot och trots att hon ”bara” är piga och har sina arbetsuppgifter sätter hon pli på ”pojkarna”, som hon kallar dem. Trots det så väcks känslorna hos både far och son för den nya pigan. Edvard, som redan varit gift en gång, tar det lugnt med friandet och Sigge som bara vetat av arbete, militär och supande är alltför försiktig. Han drömmer om att kunna ge Ebba en kram medan de mjölkar korna men istället ligger han vaken på nätterna och grämer sig över att han är så feg.

Det är också aktuellt med att byta ut hästarna till traktor. Lite till Edvards förtret men han går ändå med på det när både Sigge och Ebba övertalar honom om att det underlättar arbetet.

Så blir det äntligen av: fadern börjar sakta tyna bort i sin ålderdom och äntligen fattar Sigge modet till sig och gifter sig till slut med Ebba.

Granits sätt att beskriva landsbygden kring Åbo på 1950-talet är mitt i prick. Karaktärerna blir genom orden verkliga och man får nästan valkar i händerna av allt fysiskt arbete som pågår på Westergård.

Boken som i början handlar om Granits egen faster spårar senare ur totalt när karaktär efter karaktär radas fram. Historien kanske inte är den mest spännande men någon thriller är boken inte heller avsedd att vara.

Jag måste hålla med om att Granit är rakt på sak. I stället för en 600 sidors roman har Granit fått sitt sagt på bara 170. Flera författare borde ta ett kapitel ur Granits bok och själva sluta pjoska med sina karaktärer. Granits språk och miljöskildring för läsaren tillbaka till en tid då livet verkade vara lättare.

Tony Pohjolainen

Leif Granit:
Grannar.
Egen utgivning, 2018.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.