Avstamp och landning i livets öppenhet

av Lasse Garoff

Meningen med livet och andra berättelser, med regi och dramaturgi av Joakim Groth, öppnar med skådespelarna Max Bremer, Nina Hukkinen, Niklas Häggblom och Marika Parkkomäki på scenen som spelar, nå, sig själva i stort sett, i färd med att diskutera den föreställning de är på väg att sätta upp. En föreställning som handlar om meningen med livet, men utan brösttoner eller storvulna gester. En föreställning om hur de upplever meningen i sina egna liv, i den form som deras liv har tagit såhär en bit in i medelåldern. Dessa vanliga, vardagliga, sårbara liv. Vilka berättelser om dem är det värt att berätta? Vad betyder berättelser i förhållande till livet?

En efter en börjar de återberätta historier ur sina egna liv, om att ta farväl av en dotter som ska börja studera i Lund, om att få och mista en hund i barndomen, om glädjen i att se en jonglör på metron, om resor och osannolika sammanträffanden och överraskningar … Och de här små, vanliga berättelserna bygger gradvis upp en nästan ofattbart gripande laddning. Småningom avlöses de av en handfull små novellföreställningar om kafkaaktiga möten med arbetsförmedlingen, om ett äkta par som tappar bort sig i vildmarken under en fotvandring i Lappland, om två lite stukade och försagda människor som finner varandra efter en del misslyckat tinderdejtande. I övergångarna berättar skådespelarna små mikrohistorier i improvisationspartier. Till slut landar föreställningen något överraskande i en kortfattad version av Henrik Ibsens pjäs En folkefiende, innan även den teaterillusionen överges och föreställningen återvänder till den punkt där den startade.

Som det framgår är Meningen med livet och andra berättelser en föreställning som gör många olika saker. Det är den typ av teater som lämnar byggställningarna framme, och vissa av de diskussioner som inkluderas i föreställningen känns en smula som försök att visa upp regiprocessen. Då föreställningen närmar sig tre timmars längd hade det kanske varit trevligt med ett lite klarare och mer beslutsamt grepp om helheten.

Men Meningen med livet arbetar också emot de klassiska dramatiska vändningar som man uppfostrats att förvänta sig. Då föreställningen både tar avstamp och landar i livets öppenhet så hade kanske en striktare dramaturgi gått emot dess djupare syfte. Visst är det en smula kantigt och ojämnt, men stundtals också en väldigt stark och laddad upplevelse.

Meningen med livet och andra berättelser. Regi och dramaturgi: Joakim Groth. På scen: Max Bremer, Nina Hukkinen, Niklas Häggblom och Marika Parkkomäki. Scenografi: Rosa Woldhek. Ljudplanering: Josef Donner. Video: Rasmus Vuori. Spelar på Universum till och med den 30.4.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.