Karnevalistisk uppgörelse med dagdrömsmakarna

av Lasse Garoff

Harlequin blandar tvåsamhetskritik med en homage till harlekinlitteraturen, och resultatet blir kletigt och festligt.

Harlequin är en intim föreställning från första stund. Åskådarna blir ledda vid handen till sina platser bland puffiga kuddar mitt på scengolvet och får var sin harlekinbok att bläddra i. Tre skrivpulpeter uppenbarar sig kring åskådarna, och vid pulpeterna sätter sig ÖFA-kollektivets skådespelare klädda som harlekiner. Till snuttar av medeltida musik börjar de berätta osannolika historier ur romantisk kiosklitteratur. Klyschorna river ner generösa skrattsalvor, efter en stund bryts berättelsen av och en ny tar vid.

Harlekinhistoriernas tunna karaktärer och invecklade intriger blir småningom svåra att hålla isär. Berättarna klättrar upp på sina pulpeter, sedan in bland publiken, och till slut urartar alla historierna i erotiska orgier mellan huvudkaraktärerna. Skådespelarna vältrar sig omkring bland publiken och agerar ut de pornografiska beskrivningarna som utvecklar allt mer fantastiska drag. När allt är över får åskådarna ta varandra i handen och dansa på ett led ut i solskenet där de får en drink i pausen.

Kärnan av den romantiska kiosklitteraturen är uppfyllandet av önskningar – huvudkaraktären som läsaren identifierar sig med kastas in i spännande situationer, möter sitt livs kärlek, och så vidare, och läsaren får uppehålla sig i de här fantasierna som en form av självtillfredsställelse, med eller utan erotiska förtecken. ÖFA-kollektivets första akt är en charmig, humoristisk och ogenerad hyllning till den här ofta förbisedda men enormt populära litteraturgenren, och lyckas mana fram stämningen av det där privata och snaskiga.

Där första akten är en ohämmad hyllning till romantiken och fantasierna kommer problematiseringen i Blaue Fraus andra akt. Gruppens tre skådespelare står i ståtliga aftonklänningar och illamåendesmink framför mikrofoner och läser upp ett slags manifest för vad de kallar ”femte vågens feminism”, en slags totalitär tvåsamhetsideologi med stöd i kritisk teori. Tvåsamhet är optimalt för klimatet, det är den enda sanna kärleken, att bli kär är att falla (minns engelskans fras ”fall in love”). Att förlora kontrollen är den största friheten. Tvåsamheten är den ultimata frigjordheten, att välja underkastelse är den största makten.

Skådespelare faller omkull, reser sig. De tystnar, men rösten fortsätter tala som playback. De matar in avocado och banan i en mixer. Folk klär av sig. Talet blir mer och mer reducerat tills ensemblen bräker teoretikernas namn, Lacaaan, banaaan, lägger sig hopknölade på golvet och upprepar passivt de enda sakerna som lämpar sig för kvinnor inom de romantiska konventionerna, ”hjälp mig” och ”kyss min hand”.

Det hela övergår så småningom i ett väldigt kletande med fruktmix och skumvin, och en känsla av frigjordhet infinner sig äntligen då de nakna skådespelarna börjar kana över det hala nedkletade golvet. Då föreställningen avslutas med allsång av I wanna dance with somebody känns det som en seger över någon slags intellektualiserad underordning.

Visst är det berättigat att som Blaue Frau varna för följderna av att en enorm underhållningsindustri lär människor att fantisera om vissa romantiska konventioner som låser fast dem i snäva roller och maktordningar. Även om fantasier kan kännas så okomplicerade och lustfyllda är de ändå sällan utan betydelse – tvärtom är de kraftiga psykiska instrument som är centrala för hur vi konstruerar vår självbild och världsuppfattning.

Föreställningen är ett samarbete mellan tre feministiska scenkonstgrupper, finländska Blaue Frau, svenska ÖFA-kollektivet och isländska Selma, Gigja och Hallveig, som stod för föreställningens visuella gestaltning.

Foto: Liina Aalto-Setälä

Blaue Frau: Harlequin. Av och med: Sonja Ahlfors, Joanna Wingren, Nina Matthis, Nadja Hjorton, Lisen Rosell, Amanda Apetrea. Ljus: Mira Svanberg. Scenografi: Hallveig Eiríksdóttir, Gígja Sara Björnsson, Selma Reynisdóttir & Tanja Lévy. Spelade på Hangö teaterträff 7–8.6.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.