Världsopinionen vänder sig mot pälsfarmningen

av Anna Funck

Globalt möter pälsnäringen ett ökat motstånd. I vissa länder fasas den gradvis ut av allt striktare bestämmelser, försäljningsförbud på pälsprodukter diskuteras i vissa regioner. Men i Finland håller pälsfarmningen ställningarna med aktiva lobbningsinsatser.

För en politiker som ställer upp i riksdagsval, speciellt i Österbotten, är det riskabelt att motsätta sig pälsnäringen, säger aktivisten Niina Kuorikoski (t.h. i bilden).

Då åttiotalet höll på att skifta till nittiotal gick den unga Kuorikoski till Karleby Arbetarhus där en offentlig tillställning om djurskyddsverksamhet ägde rum. Då visste hon inte ännu vart hennes djurrättsaktivism skulle föra henne. I fjol grundade hon Finland Fur Animal Save vars mål är att pälsdjur skulle slippa leva i bur. Rörelsen är en del av den globala gräsrotsrörelsen The Save Movement med över 600 lokalaktörer runt om i världen.

– I somras kom två av Fur Animal Save-rörelsens aktivister från Barcelona och Berlin till Åbo för att berätta om rörelsen som verkade vara aktiv överallt på jorden utom här, trots att Finland är en av världens största pälsproducenter. Senare samma kväll bestämde jag mig för att starta verksamhet här. Nu har jag byggt upp verksamheten i ett år, säger Kuorikoski.

Rörelsen agerar på många olika sätt: den informerar konsumenter, lyfter fram företag, skriver insändare och arrangerar demonstrationer. Niina Kuorikoski upplever att en sådan här rörelse har saknats i det finländska samhället innan Finland Fur Animal Save ryckte in. På frågan om nittiotalets rävflickor fortfarande stämplar den nya generationens djurrättsaktivism ger hon ett tydligt svar:

–Det gör de absolut. Varje gång vi har något evenemang kommer någon och frågar om vi vill att pälsdjur ska släppas ut i naturen. Det vill vi såklart inte. Vårt mål är att pälsuppfödning avskaffas med en övergångstid.

Aktivist av hela hjärtat

Redan som barn ansåg Kuorikoski att det är fel att utnyttja djur, men hon blev en engagerad aktivist först årtionden senare. För tre år sedan flyttade hon till Sverige och för att integrera sig i samhället gick hon med i Djurrättsalliansens verksamhet. Numera är hon bosatt i Karleby där pälsuppfödningen har ett starkt fotfäste. Hon är också fadder till två av djurskyddshemmet Tuulispääs blårävar, Otto och Unelma, som innan sin flytt till Tuulispää levde på en pälsfarm men lyckades rymma.

– Jag kunde tillbringa en hel dag med dem. De är helt enkelt otroliga: nyfikna, försiktiga men sociala. Det känns härligt när man ser att de två får leva i trygghet och mår bra, men samtidigt är det eländigt att tänka på deras miljontals artfränder som lever i burar, berättar Kuorikoski.

En döende bransch, eller?

I Finland finns det nästan 1 000 pälsfarmer kvar av vilka cirka 95 procent ligger i Österbotten. Antalet har sjunkit kraftigt; på 1980-talet fanns det 6 000 farmer och prisen på pälsar var högre. Genom åren har branschen minskat i popularitet och allt fler uppfödare pensionerar sig utan att någon tar över. Trots detta är Finland en av världens största producenter av rävpälsar och ett ansenligt producentland i fråga om minkpälsar. Det innebär att cirka fyra miljoner djur årligen dödas vid ett halvt års ålder med el eller gas. Sina liv tillbringar djuren i nätburar utan stimulans eller möjligheter till arttypiskt beteende.

Kuorikoski anser att Finland kommit på efterkälken när det gäller djurrätt. De flesta europeiska länder har antingen förbjudit pälsnäringen eller infört lagstiftning som är så pass hård att det i praktiken gör det omöjligt att göra pälsuppfödningen lönsam. Det senare har bland annat genomförts i Sverige i fråga om rävfarmer. Kuorikoski tror inte att andra länders förbud skulle underlätta näringens läge i Finland, tvärtom.

– Finlands pälsuppfödares förbund är mycket medvetet om den globala tendensen. Allt fler förbud drivs igenom och stora modehus och märken förklarar sig pälsfria. Människor är också mer medvetna om djurens förhållanden. Naturligtvis är de oroliga.

I delstaterna Kalifornien och New York i USA diskuteras till och med ett försäljningsförbud för pälsprodukter. Ifall sådana träder i kraft skulle det innebära ett bakslag för näringen med följder också för den finländska exporten. Kuorikoski är ändå lite mer pessimistisk än många aktivister. Som österbottning ser hon dagligen hur stark ställning pälsuppfödningen har i landet och hur fast grepp branschen har om beslutsfattare. Hon är ändå hoppfull i frågan om ett farmningsförbud.

Missledande marknadsföring

I början av året inbjöd Finlands pälsdjursuppfödares förbund alla intresserade på farmbesök med en annons på Helsingin Sanomats första sida. Annonsen väckte starka motreaktioner, och särskilt en liknelse i annonsen mellan pälsdjur och marsvin ansågs vara osann. Kuorikoski har själv också deltagit i ett farmbesök som arrangerades i Kauhava. Hon visste att det kommer att vara tufft men tänkte att hon som aktivist var tvungen att gå.

– Att man fick ta bilder under besöket var ett av de viktigaste skälen för mig att delta. Nu har vi material från farmer som har fotograferats i dagsljus och som vi kan sprida på sociala medier. Bilderna är av så bra kvalitet att ingen kan påstå att det bara är den dåliga kvaliteten som förvränger verkligheten och får djurens förhållanden att se sämre ut, konstaterar hon.

Att bjuda in folk på besök är ett försök av förbundet att polera sitt rykte efter att Livsmedelsverket har rapporterat om flera farmer där det funnits brister i fråga om djurens förhållanden.

– Under besöket hade jag hela tiden en känsla av att de ville få mig att tänka annorlunda. När vi gick förbi burarna sa en av guiderna bland annat att ”titta, där ser man nog en nöjd räv”. Jag såg ändå inte ett enda djur som skulle ha sett nöjt ut.

På sin webbsida kallar pälsuppfödarnas förbund pälsnäringen för Finlands grönaste bransch. Päls som material framställs som hållbar och ekologisk, som en ”naturprodukt”. Kuorikoski anser att branschen försöker marknadsföra sina produkter så effektivt som möjligt, precis som alla företag gör.

– Det är deras käpphäst, så att säga, när den etiska aspekten är vad den är. Det är dock osant att päls är ett ekologiskt val.

Redan år 1993 beslöt konsumentombudsmannen att pälsbranschen inte får marknadsföra sina produkter som ekoprodukter. Orsaken till detta är att när pälsdjurens avföring samlas under burarna förs det ut eutrofierande och försurande föreningar i miljön vilket orsakar skador på vattendrag och träd. Det används också starka kemikalier vid bearbetningen av päls.

Ett politiskt problem

Riksdagen har försökt stifta en ny djurskyddslag i åtta år, utan resultat. En arbetsgrupp grundades efter att medborgarinitiativet om pälsfarmningsförbud röstades ner år 2013. Arbetsgruppens syfte var att ta reda på hur djurens förhållanden kunde förbättras men gruppen lades på hyllan och upplöstes slutligen av Sipiläs regering. Trots att allt fler förbud har genomdrivits i Europa får ett förbud inte tillräckligt stöd i den finländska riksdagen, och av riksdagspartierna är det endast Vänsterförbundet och De gröna som stöder ett sådant. I det färska regeringsprogrammet lovar Antti Rinnes regering att ”utreda” hur produktionsdjurens förhållanden kan förbättras, men Centern och SFP har lyckats sätta stopp för löften om konkreta åtgärder. Ofta motiveras näringen med dess stora skatteintäkter och dess effekter på sysselsättningen.

– För en politiker som ställer upp i riksdagsval, speciellt i Österbotten, är det riskabelt att motsätta sig pälsnäringen. De är rädda för att förlora väljare.

Enligt de nyaste opinionsundersökningarna motsätter sig kring 70 procent av Finlands befolkning pälsuppfödning. Ifall riksdagen representerade folket i miniatyr skulle pälsfarmningens framtid se mycket annorlunda ut. Kuorikoski ser också andra orsaker till att näringen försvaras i riksdagen.

– För den stora allmänheten är djur ändå ganska sekundära när de går till valurnorna. Den stora allmänheten tänker inte på djurfrågor när de letar efter en lämplig kandidat, säger hon.

– Just för att djurfrågorna är sekundära för de flesta väljare är det svårt för en riksdagskandidat att profilera sig som djurrättsförsvarare. Och även om en enskild politiker skulle stödja farmningsförbudet är det svårt att verka enligt sin egen övertygelse på grund av partidisciplinen. Förändringen måste alltså ske i partiernas linje.

Satsningar på djurens förhållanden innebär ekonomiska satsningar vilket försvårar vinstmaximeringen. Sipiläs regering konstaterade att sådana reformer som skulle öka producenternas kostnader inte ska göras. Enligt Kuorikoski sammanfattar detta tydligt den konflikt som uppstår när djur utnyttjas för vinstproducering.

– Ekonomiska intressen går tyvärr före etiska värden, säger hon.

Kina-argumentet är svagt

Också pälsnäringen har motiverats med ett Kina-argument, så som mycket annat. Det sägs att om den förbjuds i Finland kommer djuren att födas upp i Kina där de skulle ha det ännu sämre. I Kina finns det till exempel ingen djurskyddslag eller sådan kontroll som i Finland. Niina Kuorikoski anser att man inte kan motivera något som är fel med att något motsvarande också sker någon annanstans.

– Dokumentärer som Inside Fur (2014) har filmats i Kina. Det har faktiskt avslöjat att de kinesiska farmerna är väldigt lika de finländska, poängterar hon.

Kuorikoski tycker att pälsuppfödarnas oro för djurens förhållanden i Kina är oäkta. Från Finland har det transporterats mycket avelsdjur till Kina, vilket innebär att också den finländska pälsfarmningen har främjat branschen i Kina.

I djurrättsrörelsen är den grundläggande tanken att djur inte finns till för människans skull. Detta betyder inte att djurrättskämpar inte skulle glädja sig över lagstiftning som förbättrar också produktionsdjurens välbefinnande.

– Jag ser fram emot att den kommande regeringen tar hänsyn till djuren på riktigt. Jag brukar säga att så länge det finns osäkerhet så finns det också hopp. Den nya djurskyddslagen måste stiftas och den måste uppfylla dagens behov, säger Kuorikoski.

Finland Fur Animal Saves linje är klar: varje djur har rätt till sin egen päls och deras värde mäts inte i material eller i pengar. Kampen för en pälsfri framtid fortsätter. N

Foto: Anna Funck

4 kommentarer

Jack 20 juni, 2019 - 15:11

Om ett djur vantrivs blir håret stripigt och torrt. Om en pälsfarmare levererar sådana skinn går han säkert i konkurs. Pälsfarmningen anses vara oetisk och många kritiserar den därför. Vet de som släpper ut minkar vilken skada dessa gör i naturen? De ser gulliga ut men de är mycket blodtörstiga. Om en mink slipper in i ett hönshus biter den ihjäl alla höns.
Men också vapenindustrin måste ju anses vara oetisk men inte kritiseras den mycket. Vad hjälper det Finland om vi köper ca 60 nya jaktplan, Sannfinländarna föreslog 100 jaktplan, om Finland börjar kriga med Ryssland som har tusentals krigsflygplan massor med pansarvagnar och soldater och ca 7000 atombomber. Inte heller verkar någon begrunda hur etisk reklamen är, och vilka enorma resurser som satsas på den.
Sedan kan man ju begrunda hur naturligt det är med akvarium mm.

Reply
Ny Tid 20 juni, 2019 - 22:37

Hej Jack och tack för din kommentar! Bara för att klargöra, liksom även intervjuobjektet gör i artikeln: djurrättsaktivister i Finland i dag släpper inte ut minkar, och djurrättsorganisationer förespråkar inte heller att de ska släppas ut i naturen, utan att industrin gradvis ska fasas ut anefter att djuren dör. De så kallade ”rävflickorna” som på 90-talet släppte ut djuren har dock präglat uppfattningen om djurrättsaktivister. (Och vapenindustrin kritiseras ju nog också, till exempel av Finlands olika fredsförbund.)
/Janne Wass, chefred

Reply
Steven Frostdahl 25 juni, 2019 - 13:22

Intressant att läsa referatet över pälsdjursuppfödningsmotståndarnas agenda. Uppfattningen om pälsdjursaktivister präglas nog också av en radikaliserad, kriminell, internationell verksamhet som i Sverige bland annat gjort sig skyldiga till olaga hot, misshandel, gravskändning och vandalisering. Att vi inte har samma våldsamma verksamhet i Finland beror sannolikt på att pälsdjursnäringen har mångfalt större utövare i Finland än i Sverige, välkoordinerad myndighetsövervakning och med all sannolikhet lite annorlunda rättsuppfattningen när det gäller den här typen av brott.

I slutändan är pälsdjursnäringen en hårt reglerad jordbruksnäring som innebär uppfödande av produktionsdjur. Tusentals människor är beroende av näringen för sin försörjning och hela tiden görs enorma satsningar för att följa med kraven på skärpt myndighetstillsyn och politiskt ställda krav. Pälsdjursproducenterna tar frågan om djurhälsa på allra största allvar och ytterst sällan framkommer brister som direkt har med djurhälsa och omsorg om djuren att göra.

Ifall det finns önskemål att journalistiskt belysa pälsdjursnäringen och att även presentera en annan sida än de ensidiga, subjektiva resonemang som intervjuobjektet bereds utrymme att framföra i artikeln står organisationen och uppfödarna naturligtvis till Ny-Tids förfogande.

Med samarbetshälsningar och goda lässtunder
Steven Frostdahl
Informationschef
Svenska Österbottens Pälsdjursodlarförening r.f.
FIFUR

Reply
Sinikka 10 juli, 2019 - 22:59

Turkistarhaus on todella kauheeta eläinten rääkkäystä. Miten sivistysvaltio voi sallia tälläisen toiminnan. Turkis on turhake. Hävetkää.

Reply

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.