Den smältande ångesten

av Alfred Backa

Kommer du ihåg den där veckan du hade klimatångest? Det var i början av året, medan snön ännu låg tjock. Du hade precis inspirerats av Greta Thunberg och kände att det måste vara dags för världen att vakna upp. Du slutade äta kött, du bokade inga flyg, du skulle bara åka tåg hädanefter. Du skulle vara en del av lösningen. Du var en sann klimathjälte. Hela veckan.

Jag kan inte säga vad som hände sedan. Kanske var det all pessimism som gjorde dig modfälld. Var det vetskapen om att varje tur-och-returflyg över Atlanten producerar tillräckligt med koldioxid för att smälta tio kvadratmeter polaris och att över tvåtusen sådana resor görs varje dag? Var det rapporterna om att dessa resor förväntas öka i framtiden? Var det hopplösheten och det tunga i att veta att allting i slutändan kommer att vara förgäves? Eller var det känslan av att du redan stoppat det där, du hade gjort ditt, det var slut? Och trots att du gjort dina uppoffringar var det ingen som sa tack, inga forskningsrapporter visade att något skulle ha förändras och ett stort gäng pingviner hade till och med mage att drunkna när deras hem smälte bort under deras små ben. Blev det för mycket?

Eller var det de många extravaganta webbtexterna som gjorde att du inte orkade med det längre, alla som gjorde business på läsare som hade klimatångest den veckan, de som berättade hur mycket vattenytan skulle stiga för att du nätstreamar filmer i HD och det inte hjälpte att klimatkompensera.

Var det texterna som gjorde att orken tog slut? Eller alla arga nätkommentarer där det härjades om domedagsprofetior och hur de nog minsann skulle äta massor med kött och flyga så mycket de bara kunde. Var det då du slutade bry dig? Eller försvann ångesten bara som vilken annan trend som helst? Precis som du slutat bry dig om din fidget spinner, din 3:5-diet och allt annat som kändes kul i en vecka?

Det spelar väl ingen roll just nu, jag är bara nyfiken på hur människan fungerar. Snön har smält nu. men den kommer väl tillbaka som den alltid har gjort. Kanske klimatångesten gör det också. En vecka i taget.

Skribenten är komiker och författare.

1 kommentar

Ernst Mecke 22 juli, 2019 - 14:30

Well, it may be better to write in clear terms that (at the private level) it is important to establish ROUTINES, so that one does not need to motivate every environmental deed extra (e.g. abstaining from meat becomes easy once one has established an idea what tasty things to eat instead – in my case baked beans in tomato sauce, spiced with chopped onions and a bit of oil). And aside of the private level there is of course a political level, where one should tell those people in Brussels to think at least twice about, e.g., some free trade agreement with Mercosur (which, if accepted, might make it possible for Brazil to export its cheap beef freely to Europe – with disastrous consequences for the Amazon rain forest …).

Reply

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.