Ökad konsumtion hotar energireformer

av Anna Funck

Invanda konsumtionsmönster ger brist på förnybar el och ökar behovet av eldning av stenkol. Ny Tid har träffat den tyske klimataktivisten Johannes Wriske för ett samtal om framtidens energiproduktion.

– Det blir svårare att hitta lösningar för energiproduktionen om människornas konsumtion ständigt ökar, säger Johannes Wriske en erfaren klimataktivist som jobbar inom vindindustrin, föreläser om klimatförändringen och fungerar som gruppsamordnare för Greenpeace i Osnabrück i nordvästra Tyskland. Han anser inte att miljörörelsen i Tyskland har ändrats mycket genom åren. De största utmaningarna finns kvar.

– Man får inte låta sig bli frustrerad även om det blir motgångar, säger han.

Energiwende – ett överdrivet slagord?

Tyskland är ett land med stora motsättningar. Av alla EU-länder bränner Tyskland mest kol och stenkolens andel av landets koldioxidutsläpp är 27 procent. Samtidigt framställs Tyskland som en föregångare inom användning av förnybar energi; 33 procent av landets elproduktion kommer från förnybara källor och dess andel har ökat med 118 procent sedan 2009. ”Energiwende” är ett känt uttryckt som beskriver den vändning som började på 90-talet och ledde till den förnybara energins frammarsch.

Johannes Wriske anser att uttrycket är överdrivet och ger en felaktig bild av helheten. Det är sant att över trettio procent av elenergin produceras med förnybar energi, men det berör endast elproduktion.

– Om man ser på helheten märker man att den förnybara energins andel av trafikens och uppvärmningens energi är obefintlig.

År 2000 stiftade den tyska riksdagen lagen om förnybar energi, den så kallade ”EEG” (Erneuerbare-Energien-Gesetz), vars syfte var att främja förnybar energi samt understöda aktörer som producerar förnybar energi. Staten ersätter kostnader för dem som producerar förnybar energi. Pengarna för ersättningarna tas från elavgifter. Wriske tycker att staten behandlar privata kunder och industrin ojämlikt vilket har skadat lagens ursprungliga syfte.

– Industrin får rabatter för sin elanvändning och de är endast de privata hushållen som måste betala elavgifter. Småföretag betalar mindre och storbolag är helt befriade från elavgifter. Det är orättvist och paradoxalt. Nu när elavgifterna har sjunkit som ett resultat av ett politiskt beslut, har man inte kunnat betala så höga ersättningar som förr. Det har lett till att det inte längre är så lönsamt att producera energi med förnybara källor.

Riktiga politiska förutsättningar

I slutet av 1990-talet, då förbundskanslern Helmut Kohl varit vid makten länge, började situationen förändras. Människorna ville ha något annat än det stora maktpartiet CDU (Christlich Demokratiche Union) och partiets motståndare blev framgångsrika i valet 1998. Resultatet ledde till en rödgrön regering som bestod av SPD (Sozialdemokratische Partei Deutschlands) och det gröna partiet Die Grünen.

– År 1990 avvecklades statens elmonopol, vilket var det första steget som bidrog till vändningen. Men en rödgrön regering var en avgörande faktor med tanke på lagstiftning, till exempel just EEG-lagen. De grönas andel av regeringsrepresentanterna var betydligt mindre än SPDs, men det gröna partiet verkade aktivt för förnybar energi, vilket bidrog till att EEG-lagen stiftades, berättar Wriske.

Även om de politiska förutsättningarna fanns där, tror Wriske ändå att den bästa förutsättningen var att ingen trodde att det skulle bli framgångsrikt.

– Producenterna hade därmed tid att utveckla produktionsformer, säger han.

Bestämmelser inom energiproduktionen är dock stränga, vilket skapar konflikt mellan energisektorn och jordbrukssektorn om markanvändning. Man får dessutom inte bygga vindkraftverk för nära bebyggelse eller en motorväg. Wriske berättar att vindkraft inte heller är populärt bland invånare, eftersom många anser att det ser fult ut.

Kärnkraft väcker känslor

År 2011 godkände den tyska riksdagen en lag om att avskaffa landets kärnkraftverk i slutet av 2022. Tyskland skulle därmed bli det första betydande industrilandet som stängde alla sina kärnkraftverk. Miljörörelsen hade drivit kampanjer emot kärnkraft i decennier, men enligt Wriske var den mest avgörande faktorn i beslutet att avskaffa kärnkraft Fukushimas kärnkraftsolycka, som påverkade allmänhetens inställning till kärnkraft.

– Många tror att förbundskanslern Angela Merkel skulle ha förespråkat avskaffandet av kärnkraften på grund av att hon är fysiker. Men hon var aldrig emot kärnkraft utan ändrade sin ståndpunkt av rädsla att förlora stödet för sitt parti. Jag ser det som opportunism, säger Wriske.

Wriske tror att även om de flesta miljöaktivister fortfarande är emot kärnkraft på grund av säkerhets- och miljöproblem med kärnavfall, olyckor, utvinning av uranium samt kärnkraftens koppling till kärnvapen, finns det många som börjat understöda kärnkraft, eftersom de anser att det är ett bättre alternativ än kolkraftverk.

– Jag förstår att man ser kärnkraft som ett alternativ i en mer hållbar energiproduktion på grund av nollutsläpp, säger han.

Kol och kärnkraft har ofta ställts mot varandra i den offentliga diskussionen och landets energiproduktion diskuteras ofta i medier. Wriske poängterar att allmänhetens inställning till kolkraft också är rätt polariserad. – Det finns många tyskar som inte vill ha kärnkraft utan föredrar fossila bränslen, säger han.

Det kan låta totalt vansinnigt, fossila bränslen är ju den miljöskadligaste energiformen. Wriske betonar att frågan handlar om följder och konsekvenser.

–Om det inträffar en olycka i ett tyskt kärnkraftverk, är det tyskarna och deras landområden som skadas mest. Om vi bränner kol i Tyskland bidrar det till ökade koldioxidutsläpp som i första hand skadar människor och landområden långt borta, i polarområdena och vid ekvatorn.

Konsumtion ökar ojämnt

Den rika delen av världen ligger bakom största delen av utsläppen som påverkar vårt klimat. Västvärlden står för mycket stora utsläpp per person, nästan dubbelt så mycket än genomsnittet för hela världen. Orsaken till detta är en högre levnadsstandard och därmed större konsumtion som fortfarande ökar i västvärlden trots att den inte längre bidrar till en högre levnadsstandard.

– Konsumtionen i västvärlden har ökat ständigt de senaste decennierna medan konsumtionen i utvecklingsländer knappt har ökat alls. Det utgör en stor utmaning när vi borde lyckas med övergången till ren energi. Det är svårt att genomföra om människor hela tiden förbrukar mer energi, menar Wriske.

Om förnybar energi inte producerar tillräckligt med energi, hämtas den saknande energin från den billigaste energiproduktionsformen, brunkolet. En del ekoström exporteras också utomlands.

Tecken på förändringar

De häftiga värmeböljorna sommaren 2018 var för många de första tecknen på att klimatet går i en farlig riktning. Johannes Wriske tycker ändå att människornas förkärlek för bekvämlighet försvårar klimatåtgärder och gör det svårt att minska utsläppen.

– Människor kan exempelvis börja donera pengar för miljöarbete när de märker att skogar brinner och när de lider av värmeböljor, men det är bara få som är beredda att ändra sina levnadsvanor och minska på sin konsumtion, säger han. – Många vill trots allt bara köpa större bilar, större bostäder och leva i tanken att konsumtion gör livet bättre.

Klimatrörelsen har växt runt om i världen och speciellt de unga har samlats på gator och skolstrejkat enligt Greta Thunbergs exempel. Wriske anser att utvecklingen är mycket positiv och han glädjer sig över de ungas ökade aktivitet. Han sätter sitt hopp till medborgarsamhället.

– Den globala ekonomins logik utgör det största hindret för klimatåtgärder. Alla länder vill göra så lite som möjligt för klimatet för att slippa göra ekonomiska satsningar på något annat än konkurrenskraft eller kapital. Men eftersom politiker alltid är beroende av väljarstöd kunde en enorm massrörelse påverka framtidens beslutsfattande. Rörelsen har nog växt, men den måste ändå växa mycket, mycket mer.

Foto: Privat/Johannes Wriske.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.