Anteckningar om vår nya religion

av Julia Knežević

Kring slutet av sommaren insåg jag att vår dagliga predikan serverad åt oss på dagstidningarnas första sida skvallrade om vår nya religions starka frammarsch. Sekulariseringen har varit ett faktum i snart två sekel, och två sekel är tydligen smärtpunkten för när vilsna samhällen i miljardklass behöver en ny gemensam tro eller religion med apokalyptiska förtecken. Och vår nya apokalyptiska religion stavas inget mindre än Klimatkrisen.

Förstå mig rätt. Klimatkyskhet är bra, klimatkyskhet är super, klimatkyskhet är garanterade Social Media Likes. Exakt på samma sätt som Kristendomen är, och har varit bra, rentav super och erbjudit ett sätt för människor att visa sin godhet inför sin by (infinn dig på Mässa och ge allmosor). Folk som identifierar sig med ateism i tro av därmed allierad intelligens må påminna om korstågens och inkvisitionens brutaliteter, men faktum kvarstår att Kristendomen gav, och fortfarande ger oss, vår moral och ledtrådar om gott leverne. Inga stora och växande samhällen kan styras utan en gemensam tro, vare sig det handlar om tro på Kristendom, demokrati, pengars värde eller mänskliga rättigheter.

Det som skiljer våra mänskliga trosföreställningar i form av absoluta sanningar som demokrati, pengars värde och mänskliga rättigheter, gentemot Kristendom och Klimatkrisen är att de tre förstnämnda är civila och nyktra, medan de två sistnämnda är bombastiska, apokalyptiska och apokryfiska. Apokryfiska? Absolut, för det finns så förbannat många variabler som omger Klimatkrisen att ingen datamaskin ens kan förstå den. Den Heliga Treenigheten är också ett mysterium. Hur många konfirmerade förstår ens rollen av den Heliga Anden? Jag tippar på tre heliga procent.

När Jesus i tiderna trippade omkring på Jerusalems gränder var han ung och hans kompisgäng var ungt. De var ett beat-gäng som efteråt skrev ner en massa texter. Unga typer som reste till Rom, som Petrus för att sprida ordet. I liknelse med dagens Klimatkrisare. Unga människor som likt Petrus, som grundade kyrkan och blev dess första helgon, seglar världen runt för att sprida ordet. Som tur har ingen ännu låtit sig korsfästas uppochner, men ibland kommer Greta Thunberg i mina tankar som en som uppoffrar sig litet för mycket för sin egen hälsa.

Men av världens toppforskare, likt våra utforskande Kyrkofäder och filosofer á la Thomas­ av Aquino under medeltiden, upplyses vi hela tiden av forskning. Den Sjunde Dödssynden, lättja, fördöms i form av flygskam, bilskam, båtskam. I stället bör vi flagellant ta oss till fots till Nagu, med cykel till Stockholm och tåg (atomkraftverk?) till Rom. För att inte tala om den Femte Dödssynden, glupskhet. Vi uppmanas skippa kött och mjölkprodukter. Hard core fasta, livet ut. Inte bara på fredagar, som goda katoliker gör, liksom under hela Fastan. Utan nu för gott.

Inte att förglömma barnskam. Enligt ren Kristen tro idkas sex för alstring av barn. I praktiken förbjuder klimatkrisen alstring av barn. Här har de katolska sydeuropeerna lyckats väl med hela kontinentens lägsta nativitet. Bravo! (I sanning. Det finns ju människor som vill till Europa. Det finns ingen orsak varför vi behöver föröka oss här. Snarare än barnbidrag, borde vi införa en skatt på varje barn som föds om vi vill motverka Klimatkrisen.)

Och så har vi våra fromma biktande vänner på Facebook, som beklagar att de flugit till Barcelona och äter biff, men imorgon bättrar de på sig. Imorgon blir det kikärter (flugna från Indien) och spenat (från Brasilien). Rena rama Ekoteko! Å andra sidan är dubbelmoral också en integrerad del av Kristendomen.

Vidare gäller det att på sociala media febrilt dela artiklar om den nya religionen. Gudars skymning om man glömt att ladda sin telefon hela natten, för om man är praktiserande klimatmedveten bör man direkt på morgonen då man vaknar be för sina medmänniskor att ta del av varnande klimatnyheter.

Och liksom det finns fanatiska ateister i världen finns det fanatiska klimatförnekare. Människor som helt enkelt ställer sig vid sidan om eller i en ifrågasättande position till en rörelse. Det är väldigt impopulärt och potentiellt livsfarligt, liksom Galileo Galilei fick erfara av inkvisitionen. För att bevara sitt liv, var han tvungen att återkalla sin heliocentriska tes.

Antropologiskt sett är ångestdramat om Klimatkrisen intressant för den för tankarna till om hur rörande starkt vårt antropocentriska storhetsvansinne är. Vi människor har nog ett ganska tjockt självförtroende gällande vår kapacitet om vi enbart härleder klimatförändringen till vårt eget beteende. Att människan skulle ha makten att styra och ställa om cykliska klimatförändringar! Med detta ingalunda menat att vi har rätt att fortsätta att skita ner vår värld. Absolut inte. Det gäller definitivt att handla klimatsmart. Men kanske debatten borde lägga mer emfas på just ordet ”smart”, i stället för att skapa existentiell mening i livet med att delta i ett ångestfyllt passionsspel. Om människor bara skulle vilja vara så pass smarta att inte slänga sina tomma vattenflaskor omkring på Colosseum.

Som vi får läsa i Första Moseboken gav Gud människan full auktoritet över alla andra djur i världen. På liknande sätt tenderar Klimatkrisare att i första hand tänka på människan, vi talar om våra barn och barnbarn och barnbarnsbarn. Emedan människans historia kommer att utgöra ett kort kapitel, så fortgår ännu jordklotets existens i några miljarder år. Tellus har ännu många äventyr framför sig! Shine on you crazy diamond!

1 kommentar

Wanda Szemiako 6 november, 2019 - 14:35

Bravo!

Reply

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.