Jag känner ofta vaga skuldkänslor över min tidsanvändning. Ibland handlar det om arbetstid, men oftare om fritid. Det känns som om jag inte klarar av att göra något ”vettigt”, i stället slösar jag bara min tid på att tanklöst bläddra sociala medier och klicka på länkar.
Jag är knappast ensam om de här upplevelsen. Näringslivsorganisationen Svensk Handel utsåg i år mobillådan till årets julklapp. Det är alltså fråga om en låda man lämnar sin telefon i. Tanken är väl att man ska undvika telefonens distraktion och ta kontroll över sin tidsanvändning.
Av självklara anledningar är mobillådan något av det fånigaste jag hört om i hela mitt liv, men idén är inte helt gripen ur luften. En stor mängd forskning visar att den numera vardagliga miljön av ständigt närvarande internet och smartphones har en negativ effekt på användarens koncentrationsförmåga (för att inte tala om ökad stress och ångest). Sociala mediers vinstmarginal är beroende av hur väl de lyckas fånga ens uppmärksamhet, vilket de gör genom att konstant erbjuda små dopaminkickar. Algoritmerna är stark beroendeframkallande, vilket i sin tur höjer tröskeln för att göra något mera långsiktigt, mindre omedelbart belönande.
Det finns såklart en hel genre av self help-litteratur som fokuserar på att lindra problemet, och utgående från min ytliga bekantskap med den verkar det oftast vara fråga om någon variant av samma lösning som mobillådan erbjuder. Man ska sätta upp gränser och regler för sin tidsanvändning, dra en linje mellan skärmtid och annan tid. Man ska alltså öva tillbaka sin förlorade uppmärksamhet. Telefonen och sociala medier är fienden som ska övervinnas.
Historikern och pop-intellektuella Yuval Noah Harari äger inte ens en smartphone. Harari säger i en intervju med GQ att han inte vill ha en telefon i fickan som konstant försöka fånga hans uppmärksamhet, eftersom det är en av hans mest värdefulla resurser. I stället mediterar han två timmar dagligen. En sådan ultraeffektiv och -optimerad livsstil låter ändå som en ännu värre mardröm än den nuvarande situationen.
Själv älskar jag att läsa, och sociala medier ger mig tusen gånger bättre tillgång till intressant läsning än något bibliotek har gett mina föräldrars generation. I skrivande stund har jag 68 öppna flikar – artiklar, essäer, Wikipedia-sidor – i Safari på min iPhone. Kring hälften av dem har varit öppna i över en månad, de äldsta i flera månader. Nya flikar öppnas snabbare än gamla stängs, eftersom jag inte stänger en enda flik innan jag läst dess innehåll klart.
Internet ger inte bara möjligheten att läsa vad man vill, utan också välja vem man talar med. Hellre gör jag det än försöker upprätthålla besvärad small talk med någon ointressant person i kassakön eller spårvagnen.
Ibland känns det som om jag går på autopilot då jag bläddrar av och an mellan Facebook, Instagram och Twitter. Jag försöker ändå påminna mig om att det inte bara är naturligt, utan också positivt att känna sig uttråkad. Att jag dagligen följer med vad mina vänner och bekanta postar och nästan tvångsmässigt betar igenom massvis artiklar, essäer, memes och annat innehåll för att hitta mening i samtiden och kulturen är såklart till en viss mån en konsekvens av samhälleliga prestationskrav, ett sätt att upprätthålla min egen konkurrenskraft i den nutida informationsekonomin. Hellre gör jag det då för min egen skull, vilket ibland innebär att vara uttråkad, än är en effektiv överpresterare.
Att tillfälligt logga ut eller välja att lämna sin telefon i en låda blir lätt bara ett sätt att vara ännu effektivare då man är tillbaka online (exempel: mindfulness, somefria retreats och dopaminfasta som är trendigt bland den amerikanska teknologieliten). Överlag verkar de flesta superallvarliga inställningar till sociala medier och smartphones bara i högre grad göra stora delar av ens fritid till arbete och prestation.
Sociala medier och smartphones är i dag en så oskiljaktig del av vardagen att det varken är ett realistiskt eller önskvärt alternativ att gå tillbaka till något inbillat förflutet. Jag har ändå en konkret rekommendation för ett mindre stressigt förhållande till att konstant vara uppkopplad: om din inkomst inte är beroende av att svara snabbt, ignorera alla arbetsrelaterade meddelanden utanför arbetstid.
Foto: Pexels/Adrianna Calvo.
