Konstkollen – Fotografier

av Pontus Kyander

Pontus Kyander recenserar fotoutställningar av Torbjørn Rødland, Taneli Eskola och fyra utställningar på Finlands fotografiska museum.

Torbjørn Rødland: Fifth Honeymoon. Kiasma, Helsingfors till 5.1 2020

Smekmånaden är en ritual förknippad med äktenskap och lycka – åtminstone är det så den populärt föreställs. Engelskans ord ”honeymoon” är språkligt mer sammansatt, med associationer såväl till ”måne” som till ”älskling” och ”honung”. I det associationsfältet har norrmannen Torbjørn Rødland (f 1970) satt samman utställningen Fifth Honeymoon. En femte smekmånad låter som motsatsen till ung och nyförälskad romantik, snarare förs tankarna till trött och sliten medelålder, och ett sista desperat försök. Försöker gör även Rødland, men jag får inte ihop utställningen på Kiasma, den tycks falla isär i åtminstone två olika helheter. Den ena kretsar just kring associationsflödet runt ”honeymoon”, lekar med alla bröllopets och kärlekens parafernalia (hjärtan, vita högklackade skor, champagne, etc) och det söta (karameller, honung, choklad och andra sötsaker). Den andra delen av utställningens bilder kretsar kring olika iscensatta rollspel som är rätt typiska för Rødlands fotografiska arbeten, nu som alltid analogt producerade. De två delarna möts aldrig, och de tablåartade iscensättningarna kan slå över i det alltför entydiga och ett enkelt ordvitseri. I Hufvudstadsbladet har utställningen karakteriserats som gubbig med återkommande förenklande könsstereotyper. Det är bara delvis sant, för om en del av de iscensatta bilderna lyftes ut skulle helheten hålla långt bättre.

Märkligt nog tycker jag mycket mer om utställningsboken än om själva utställningen. På boksidorna fungerar kontrasterandet av motiv långt bättre. Uppslag för uppslag får bilderna verka, det blir mer av en helhet. Filmen Between Fork and Ladder (2018) fungerar på egna villkor och med större pregnans. Där faller de disparata delarnas absurda realism på plats.

Taneli Eskola: Lätäkköhyppy jas muita kuvia (Pölhoppet och andra bilder) / Blue monograph. Kenetti, Helsingfors till 28.12 2019

På det svartvita fotografiet som gett utställningen dess titel tar en man i basker ett kraftfullt skutt över en väldig och synbarligen djup vattenpöl. Vi befinner oss i en stad, i en tid då ingen vuxen människa skulle drömt om att gå ut utan hatt eller yllemössa. Till min förvåning är fotografiet från 1981 och Tallinn. Om mannen tar sig torrskodd över får vi inte veta. Det är ett ”trons språng” som Kierkegaard uttryckte det – populariserat på engelska som ”a leap of faith”. Yves Kleins berömda fotografi där konstnären raklång kastar sig ut från en mur kommer genast i tankarna.

Kenetti visar ett mindre urval av Eskolas bilder – det är på sitt sätt en kompakt ”mid-career retrospective” (Eskola är född 1958). Mer ro att studera bilderna en och en får jag i den fina färska monografin Blue Monograph (Opus 71. Helsingfors 2019). Eskola är en fotograf som i egen rätt ställer sig i samband med fotografer som framför allt Cartier Bresson och Christer Strömholm. Han har Bressons öga för människor och situationer och Strömholms intresse för det fragmenterade, trasiga och exotiska (baksidan av detta kan bli exotiserande). Hans naturfotografi öppnar sig mot fotografisk formalism. Märklig är emellertid den tidsbubbla han tycks befinna sig i – ett slags aldrig avslutat 1970-80-tal. Kanske är det till sist inte så konstigt: det var det analoga svartvita fotots sista blomstringstid.

Sakari Piippo: Några observationer om det politiska systemet i Finland

Caj Bremer: Finsk vardag

Rasoul Khorram: Min mor önskar mig tillbaka hem

Lotta Sulin: Lottaland

Finlands fotografiska museum, Helsingfors till 5.1 2020

Fyra till priset av en. Finlands fotografiska museum kör lite med samma marknadsföringsprincip som mässförsäljarna av böcker eller tandkräm, och i all sin konstlöshet fungerar det. Fyra utställningar, fyra olika tider, platser och förhållningssätt. Alla utställningarna presenteras lika oglamouröst. Det är långt ifrån stjärnorna och flärden på liknande museer i till exempel Stockholm och Tallinn. Det är hederligt, men jag undrar om det inte är på tiden att reflektera över museets roll och framtoning i framtiden.

Med detta sagt, är det fyra intressanta – på olika sätt – fotografer som presenteras. Sakari Piippo (f 1981) har med ett nyrealisitiskt svartvitt bildspråk närmat sig politikens allra mest vardagliga sidor. Ministerns skosnöre där knuten snott ihop sig till en stenhård klump, slipsarna och de mer eller mindre illasittande kostymer som blivit manliga finländska politikers varumärke. Närbilder, texter, fotografier som betonar en blek gråskala och korniga närbilder. Det är en mycket vit, manlig och medelålders värld, i kontrast till det politiska åldersskutt i verkligheten som plötsligt placerat en 34-årig kvinna i statsministerstolen. Det finns ett drag av nostalgi i Piippos bilder, kanske efter tryggheten i det tråkiga, ett slags tröghet som inte hotar med förändring. Det är möjligen sant om den politiska vardagens allra gråaste grötlunk. Men är det trygga och vardagliga för den skull sannare än det dramatiska och exceptionella i politiken?

Caj Bremer, legendarisk nyhetsfotograf (f 1929) bland annat i Helsingin Sanomat, gjorde på 1970-talet en serie reportageresor i ett Finland som förändrades hastigt, och där urbaniseringen inte minst satte djupa spår i landsbygdens avfolkningsorter. Finsk vardag blev en reportageserie som gjorde avtryck i en tid med hunger efter svartvit fotografisk dokumentation av människors verklighet. Här är kontrasterna skarpa i såväl i bildernas silvergelatinytor som i motiven; ett vemod präglar porträtten av nybyggare i det inre av Österbotten och skärgårdens tynande fiskerinäring, medan fabriksskorstenarna tornar upp sig i landskapen. I motsättning till landsorten murriga landskap porträtteras de nya bostadshusen i Dickursby, från ett bostadsområde som fått det oavsiktligt ironiska namnet Blomsterängen, i all sin rätvinkliga och blänkande modernitet. Här tornar höghusen upp sig bakom vittrande torp med flagande målarfärg. Tidstypiskt är motsättningarna enkla och det är lätt att ta parti, för landsbygden, mot det moderna. Om man vill fundera över Bremers samtida och möjliga förebilder är det den svenske fotografen Sune Jonsson som ligger närmast till hands. Han hade sedan 1959 skildrat landsortens förändring och människornas vardag tvärs över Kvarken, i Västerbotten.

Rasoul Khorrams (f 1980) serie färgfotografier är ytterligare en utflykt och återblick till landsbygden, denna gång till en åldrande mor i det iranska Kurdistan. Koloriten i dessa fotografier från en bergsby långt borta är blekt som i gamla färgbilder, detta nostalgiska grepp till trots är det en sympatisk serie fotografier, inte märkliga men nära och mänskliga.

En ung kvinna tränger sig på i denna manliga dominans: Lotta Sulins (f 2002) utställning Lottaland speglar hur konstnärliga iscensättningar av fotograferna själva och deras vänner är en central aspekt av Instagram och andra sociala medier. När man idag säger att vi lever i en bildkultur betyder det något annat än när samma mantra upprepades för tio-femton år sedan. Det som var en massmedial bildkultur omkring 2000 – när Lotta Sulin föddes, ungefär – har blivit ett massivt flöde av (semi-)privata bilder på sociala medier. De har tagit över tv:ns roll och en stor del av den offentliga bildkulturen. Det är i en sådan bubbla som Sulin fotograferar sina vänner, och den vägen hon upptäcktes av fotografimuseet. Det är talangfullt och kul (se mer på Istagramkontot @lottabylotta), man kunde se det som en variant från 2020-talet av vad fotografer som Wolfgang Tillmans och Jürgen Teller sysslade med en generation tidigare – särskilt Tillmans fotograferade den socialt och politiskt upproriska ungdomskulturen på 1990-talet. Sulins bilder är mer tillrättalagda, mer medvetet om att bilderna är en del i ett socialt spel. De speglar och parodierar media och reklam, och lägger till sitt eget skikt av lågbudgetglamour.

Foto: Lotta Sulin.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.