Gripande människoöden i Malin Slottes debut

av Lisa Gemmel

En välskriven novell kan rymma ett helt liv på bara några sidor. Det lyckas Malin Slotte med, på det stora hela, i sin debut Fia och andra noveller.

Varje novell är namngiven efter en karaktär, men inte nödvändigtvis berättarjaget. Novellen som samlingen är döpt efter, “Fia”, är centrerad kring en katt. Fia är klistret i ett ofrivilligt barnlöst äktenskap, ett äktenskap som kom till enbart med syftet att alstra en arvinge till släktgården. Det är en hjärtskärande berättelse om ouppfyllda förväntningar och drömmar, och ett dödligt maskulinitetsideal.

Samma ideal finner vi i novellen “Tommen”. Tommen är byns skvallrare, som går från gård till gård och med glädje sprider vidare information han tillskansat sig. Han är också en man som förväntar sig att hans fru ska dra lasset hemma och som inte drar sig för att använda våld mot fostersonen. Men Tommen är en fasad av bilden av hur en man ska vara, och han bär på en djup hemlighet.

Ett annat tydligt tema är att bli obsolet. Novellerna “Barbro” och “Tjång” utspelar sig på tidningsredaktioner, en hemtam miljö för Slotte som till vardags är tv- och filmredaktör på Hufvudstadsbladet. Barbro är en journalist som under lång tid i gjort sig omöjlig på sin arbetsplats, vilket till slut leder till en händelse som gör att Barbro inte längre är välkommen tillbaka på jobbet. Tjång å sin sida är en kulturredaktör på över 60 år vars tidning än en gång drabbas av nedskärningar. Vad ska hon göra om hon blir av med jobbet, vem anställer en sextioplussare?

De båda kvinnornas fall från sina tidigare positioner är smärtsam läsning. En påminnelse om hur samhället ofta inte värdesätter erfarenhet, men också en påminnelse om farorna med att stagnera och isolera sig från sin arbetsgrupp.

Fia och andra noveller innehåller välskrivna och ofta smärtsamma relationsdramer. De ger korta inblickar i hur vi lever livet tillsammans som kollegor, partners och vänner, men även i livet för dem som står utan en relation. Ensamheten och svårigheten i att skapa sig något i vuxen ålder man aldrig tidigare har haft. Glimtarna in i karaktärernas liv ger även mellan raderna en förståelse för hur de hamnat där, varför relationerna ser ut som de gör.

Min enda invändning till novellsamlingen är att flera av huvudpersonerna känns stereotypa, framförallt när samlingen läses i ett svep. Men sammantaget är Fia och andra noveller gripande läsning och många av livsödena kommer att följa med mig länge.

Foto: Cata Portin

Malin Slotte: Fia och andra noveller
Schildts & Söderströms, 2019.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.