Prestationsfri självkänsla i Sisko Savonlahtis dedut

av Celia Svedhem

Sisko Savonlahtis debut, som nu utkommit i översättning på Norstedts, är en typisk tillståndsroman. Den som väntar på en händelsedriven stegring eller ett klimax riskerar att bli besviken. Boken handlar inte om när man inte plötsligt slår igenom karriärsmässigt eller träffar den stora kärleken, utan om alla de där dagar då man inte gör det. Om hur man hanterar att varenda dejt ger en klamydia och vägrar höra av sig, och att alla  jobbansökningar besvaras med ”Tyvärr har vi i nuläget valt att gå vidare med en annan sökande”.

På en fjäderlätt prosa (översatt från finskan av Marjut Hökfelt, red.anm.) som får sidorna rinna förbi berättar Savonlahti om en 34-årig frilansskribent som hyr en lägenhet i Berghäll i Helsingfors. Hon tycks ha gett upp om att kunna försörja sig, istället lever hon på socialbidrag och pengar hon lyckas lura av sin mamma. Hon träffar kompisar mycket och ofta, många av dem så framgångsrika att de kan stå för notan. Hon träffar också en kille som hon blir tillsammans med, kanske inte för att det är den stora kärleken, utan mer som en eftergift åt en påtryckande tvåsamhetsnorm. När han efter några månader gör slut blir hon nedstämd, kanske framförallt för att det gör henne både till barnlös, arbetslös och singel och därmed ohjälpligt efter i den livsplan hon mer eller mindre omedvetet släpar runt på.

Jag både älskar och stör mig på berättarjaget. När hon åker iväg på semester till New York för pengar hon absolut inte har och när hon förväntar sig att hennes mamma ska serva henne som om hon fortfarande var ett barn vill jag frustrerat ruska om henne, få henne att vakna. Samtidigt funderar jag över varför det retar det mig så mycket? Troligen eftersom det knappast finns något mer provocerande än någon som obekymrat tar för sig av det som man själv kämpar hårt för motstå. Kanske är jag egentligen bara avundsjuk?

Savonlahtis anti-hjältinna har, som de flesta i vår tid, en vilja att lyckas, men det som skiljer ut henne är  en grundmurad självkänsla som inte är avhängig hennes egna prestationer. Dessutom har hon en förmåga att kunna sänka sina förväntningar; istället för att dunka huvudet blodigt inser hon när det är dags att ge upp. Jag tror vi är många som har en hel del att lära från detta uppfriskande berättarjag.

Sisko Savonlahti: I sommar blir det nog bättre.
Översättning: Marjut Hökfelt. Norstedts, 2020.

 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.