Svenskfinlands bästa sommarläsning för hängmattan

av Peter Lüttge

Till sist var till och med jag lite förälskad i bibliotekarien Anna som har lämnat jobbet i storstan och flyttat tillbaka till barndomsmiljön Kaskö för att köpa ett hus och öppna ett bed & breakfast i Finlands minsta stad. Sommardrömmen ska hennes b&b heta och samma heter också Maria Grundvalls debutbok.

Det här är en feelgood-bok av högsta valör. Perfekt för en slö sommarläsning i hängmattan. En helt igenom imponerande debut av Grundvall (född 1976) som tycks ha skrivit (bra) länge. Därom vittnar ett andra pris i Arvid Mörne-tävlingen 2001 och ett tredje pris i Solveig von Schoultz-tävlingen 2009. Också den här boken knep ett pris, nämligen första i förlaget S&S romantävling för debutanter 2019. Och det var väl tur det. Annars vet jag inte om Grundvalls bok någonsin skulle ha sett ljuset. Och det i sin tur skulle ha varit väldigt väldigt synd.

Författarinnan är själv bibliotekarie i Helsingfors och hemma från Kaskö. Hon känner alltså mycket bra till miljöerna hon skriver om. Och det märks. Det är verkligen ett otroligt flyt i hennes i grund och botten otroligt vardagliga berättelse. Hennes personporträtt av den sömniga småstadens driftiga invånare är på kornet.

Allt från grannarna, de vresiga gubbarna Bergström och Virtanen, till elektrikern Toffe som hon förälskar sig i och rörmokaren Jocke som förälskar sig i henne. Också hennes mamma som är som mammor är för det mesta, eftersom hon menar väl för det mesta, samt de gamla ungdomskompisarna Netta och Katarina är trovärdiga och älskvärda figurer. Samma kan sägas om Katarinas tonårsplåga Oskar, överdriftiga ”stadsdirektör Wennström, nyinflyttad, ursprungligen från Åboland, (…) leende medelålders kvinna” och rikssvensken Mikael, den ivriga cyklisten från Gävle, som har förirrat sig till Annas b&b innan hon ens hade öppnat, och som inte alls vill åka därifrån.

Persongalleriet är odostojevskijskt överskådligt. Bra så! Detsamma gäller småstaden Kaskö som har sett bättre dagar, om vi säger så. Numera går ”staden” i ide från oktober till april för att vakna till livs igen när ljuset och människorna återvänder. Samma gör Anna. Hon har lämnat sitt ide i biblioteket och har återvänt. Hon köper ett smått förfallet hus med en vildvuxen trädgård för ett billigt pris och sätter igång med sitt livsprojekt. Det går sådär i början.

Hon kämpar mot brädfodringar, fuktig husgrund, taffliga och opålitliga (dock skickliga) hantverkare, granngubbarna och alla de andra nyfikna som flockas runt henne för att försöker förstå vad det är hon håller på med. Hon ser hela tiden ansikten hon känt från förut utan att längre veta varifrån eller varför. Hon är en immigrant i sitt eget förflutna och en emigrant i det som har blivit av det. Hon skildrar situationen med mycket värme och humor. ”Här är den nu, (hennes) nya österbottniska verklighet, där män är män, och kvinnor mer eller mindre också är män.”

Jag hade svårt att slita mig från boken. Jag fick faktiskt en sådan lust att fara till Kaskö och ta in på ett b&b för att träffa dem alla som på ett eller annat sätt har hjälpt till med Annas projekt. Jag har varit i Kaskö en gång, över en sommarnatt, och feelisen jag hade då stämmer helt överens med den i Maria Grundvalls bok.

Det är många finlandssvenskar som älskar att varje sommar läsa om Tove Janssons ljuvliga Sommarboken. Nu finns det en finlandssvensk bok till som tål en somrig (om)läsning: Maria Grundvalls minst lika ljuvliga Sommardrömmen.

Maria Grundvall:Sommardrömmen
Schildts & Söderströms, 2020.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.