Sympatisk Elling känns aktuell utan att överanstränga sig

av Janne Wass

De två medelåldersmännen Elling och Kjell Bjarne börjar livet på nytt då de under socialverkets uppsyn får flytta in i en gemensam – egen – lägenhet i Oslo, efter att ha “laddat batterierna” på ett mentalsjukhus. Känslan av frihet och självständighet grumlas ändå av ett otal nya utmaningar. Som att svara i mobiltelefonen. Eller gå till mataffären. Träffa främmande människor. Den inbundna Elling, som lider av social fobi och hellre hittar på historier om sig själv än upplever dem på riktigt, gör allt i sin makt för att inte behöva konfronteras med den yttre världen och utmana sina egna sociala gränser. Till en början lyckas han bra, och trivs som fisken i vattnet tillsammans med bästa vännen Kjell Bjarne i den lilla ungkarlsboxen. Men allt förändras då Kjell Bjarne en kväll envisas med att ta hand om en berusad kvinna som slocknat i trappuppgången. Det blir inte bättre av att han går och förälskar sig i henne. För sin egen del utkämpar Elling ett tyst krig mot socialarbetare Francesca, som försöker få honom att krypa ut ur sitt skal. 

Ryhmäteatteris uppsättning av den moderna norska feelgood-klassikern Elling på Sveaborg är baserad på romanen Brødre i blodet, den tredje av Ingvar Ambjørnsens fyra böcker om Elling. Mest känd är historien antagligen från Petter Næss Oscarsnominerade film från 2001, som utgår från Axel Hellstenius teatermanus Elling og Kjell Bjarne från 1999. Både boken och pjäsen är översatta av Katriina Huttunen (f. Savolainen), och regissören Juha Kukkonen har bearbetat manuset för att passa Ryhmäteatteris ensemble på tre skådespelare. Det betyder bland annat att en av huvudkaraktärerna, poeten Alfons, som Elling blir vän med, helt fallit bort. Det stör dock inte föreställningen det minsta. Att Alfons faller bort gör att fokus ligger mindre på Elling och hans karriär som anonym surkålspoet, och mer på vänskapen mellan Elling och Kjell Bjarne. Också socialarbetaren Francesca (Frank i ursprunget) får en förhöjd närvaro, och det är hon som får axla rollen som Ellings nyfunna vän, vilket egentligen ger pjäsen en ganska intressant dynamik som inte finns där i originalet. 

Robin Svartström och Santtu Karvonen gör sympatiska och rörande porträtt av Elling och Kjell Bjarne. Minna Suuronen är kittet som håller föreställningen samman i alla övriga roller, för att citera Lauri Meri vid Helsingin Sanomat: “enligt Ryhmäteatteris beprövade koncept, genom att byta rytm, hållning och peruk”. 

Ny Tid försökte i samband med premiären få biljett till Elling i mitten av juli, men första lediga platsen fanns först i mitten av augusti. Minst hälften av sätena på Sveaborgs friluftsteater är övertejpade med gulsvart varningstejp och personalen har alla gummihandskar och ansiktsskydd på sig — även om maskerna lyser med sin frånvaro i publiken strax efter att regeringen kommit med maskrekommendation. 

Ryhmäteatteri skrotade tidigt under coronavåren sin planerade storproduktion på Sveaborgs sommarteater, och sadlade om med den intima Elling, spelad och producerad av teaterns fasta ensemble. Janne Siltavuoris scenografi är både välanpassad till de gamla borgruinernas begränsade möjligheter och till vår undantagstillvaro: hela föreställningen utspelar sig med Ellings och Kjell Bjarnes lägenhet som fond. Ellings sociala fobi kan lätt ses som en parallell till våra tider. I en scen påminner Elling publiken om sin rädsla att röra sig utomhus genom att desinficera sina händer – något vi ännu för ett halvt år sedan kunde skratta åt. 

Lyckligtvis har Ryhmäteatteri inte gått in för att ta in coronaverkligheten i pjäsen, och lämnar det till publiken att dra egna paralleller. Men visst känns det angeläget att iaktta dessa två omaka vänner i sin lilla lägenhet, plötsligt hänvisade till en ny verklighet med nya faror, ansvar, regler och sociala koder. Vill man, kan man kanske i Ellings uppdiktade historier som han berättar som sanning se all den desinformation och “fake news” som sprids om covid-19-viruset, men det kanske är att mjölka temat lite onödigt långt. 

Ryhmäteatteris Elling är en hjärtevärmande feelgoodpjäs med eventuella taggar tryggt nedfilade. Det är knappast någon stor teaterupplevelse, ej heller särdeles utmanande. För denna recensent, som varken läst boken, sett filmen eller upplevt historien på scen tidigare, var det hursomhelst en trevlig bekantskap, för att inte tala om att det var trevligt att gå på teater efter en över halvårslång paus. Som publik kände man sig trygg på teatern även i coronatider, och på det stora hela var även publiken uppmärksam på säkerhetsavstånd. Föreställningen kan ses fram till början av september, om det finns biljetter kvar. 

Foto: Mitro Härkönen

Ryhmäteatteri: Elling. Av Axel Hellstenius, baserat på bok av Ingvar Ambjørnsen. Regi: Juha Kukkonen. Översättning: Katriina Huttunen. På scenen: Robin Svartström, Santtu Karvonen, Minna Suuronen. Scenografi: Janne Siltavuori. Ljusplanering: Ville Mäkelä. Ljudplanering: Jussi Kärkkäinen. Dräkter: Marita Kuusiniemi. Spelas på Sveaborgs sommarteater fram till 5.9.2020. 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.