Skör manlig vänskap och musik i Westös senaste

av Emma Juslin

Den berömda dirigenten Thomas Brander närmar sig 60-årsåldern och påbörjar ett påkostat skrytbygge på det fiktiva Ravais i den finländska skärgården. Allt medan Brander övervakar hur byggarbetet av sitt så kallade Casa Tritonus framskrider, bekantar han sig med sin granne Reidar Lindell. Lindell arbetar som skolpsykolog, sörjer sin fru som avlidit i cancer och spelar coverlåtar i amatörbandet Rainbow.

Mellan Brander och Lindell börjar en trevande vänskap gro, inte minst tack vare kärleken till musiken som Brander och Lindell delar och den näst intill självskrivna kontakt som uppstår mellan grannar på en liten ort. I övrigt är Brander och Lindell varandras motsatser, Brander framstår som den självcentrerade och världsvana kulturmannen som finner det utmanande att knyta an till andra människor. Lindell däremot är förankrad i Ravais och tenderar att vara öppen och empatisk.

Förutom föreningen i musiken och grannsämjan, tyngs såväl Brander som Lindell av en känsla av utanförskap och försöker hitta fotfäste i en värld som ter sig allt mer främmande. Brander återupplever scener från en terroristattack och betraktar hur han förskjuts från konstnärsfältet av yngre förmågor, samtidigt som han förföljs av minnen av sitt förhållande med den yngre violinisten Krista. Lindell är involverad i lokalpolitiken som färgas av internationella konflikter; flyktingförläggningen i kommunen attackeras, somrarna är heta med låga vattennivåer och fåglar avlider och diagnosticeras med influensa av typen H5N8.     

Trots de aktuella kulisserna tenderar tyngdpunkten för berättelsen att kretsa kring den sköra och oförmodade vänskapen mellan Brander och Lindell, som om Kjell Westö i fiktionen vidareutvecklat vänskapstematiken i brevkorrespondensboken 7 + 7: brev i en orolig tid (Förlaget, 2019) där Westö brevväxlar med författaren Juha Itkonen. Även berättartekniken i Tritonus påminner om en dialog eftersom Brander och Lindells perspektiv gestaltas växelvis.

Fokuset på Branders och Lindells vänskap tenderar ställvis ske på bekostnad av romanens övriga persongalleri och i synnerhet representanterna för den yngre generationen är en aning påklistrade och får stå för en problematik mer än de är helgjutna karaktärer. Exempelvis den unga 18-åriga nynazisten Jonas som Brander får till uppgift att tala till rätta, eller Lindells klient Vanessa som har anorexi.

Tidsmässigt utspelar sig handlingen under en nära postpandemisk framtid. Referenserna till samtiden och coronapandemin blir en aning ytliga och vaga, nästan överflödiga. Till och med #metoo-rörelsen dryftas eftersom Brander upplever sig ha blivit obefogat anklagad för sexuella trakasserier och konstaterar ”det var ju bara bagateller i mitt fall. Inga grovheter, bara små ord av uppskattning. Sånt som förr skulle ha kallats galanterier. Jag har inte tvingat mig på nån, eller visat kuken för nån som inte vill se den.”

Romanen är som starkast då den skildrar det tidlösa och är framför allt en roman om vänskap, åldrande, generationsklyftor och musik. Samtidens hotbilder är mest berörande då de omnämns indirekt, exempelvis då Brander trevande försöker nå fram till sin vuxna son och frågar vad han anser att har gått fel här i världen. Sonen Vincent replikerar: ”din generation och er hedonism, det var där allt började.”

Kjell Westö.
Tritonus.
En skärgårds­berättelse.
Förlaget, 2020.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.