Du skall icke inleda mig i frestelse

av Johanna Holmström

I en aktuell utmaning på Instagram uppmanas kvinnor att skriva vad de skulle göra om alla män försvann från jorden i tjugofyra timmar. Det är beklämmande läsning. Kvinnor skulle tydligen välja att helt enkelt gå ut ensamma på städernas gator efter att det blivit mörkt. De skulle åka moped med sina tjejkompisar, cykla ensamma utan killkompisar som förkläde, de skulle njuta av att gå med musik i hörlurarna samtidigt som de går klädda som de själva vill. De skulle gå ut och dansa på gatorna. De skulle få slippa vara rädda. Detta alltså i västerländska, så kallade civiliserade samhällen. Tydligen har vi kvinnor här samma fantasier som våra systrar världen över – i alla kulturer. Att få gå omkring klädda som vi vill och ändå kunna känna oss trygga. Är inte det en grundläggande mänsklig rättighet?

Svaret är nej, om vi ser på det eskalerande våldet mot kvinnor som gör just så. I Paris för inte så länge sedan blev en ung kvinna attackerad på gatan för att hon hade kort kjol. Två män höll i henne medan en tredje slog henne med knytnäven i ansiktet. Ingen ingrep. Ingen stoppade männen. I Kina uppmanas universitetsstuderande kvinnor i broschyrer riktade till gulnäbbar att inte klä sig alltför utmanande. De ska i sin klädsel undvika att väcka lust. Vad som väcker lust är en tolkningsfråga. Är det åsynen av hår? Är det bara axlar? Är det en naken vrist? Eller är det kanske så att redan det faktum att du är kvinna räcker? Också kvinnor i burka blir våldtagna – helt enkelt för att de existerar.

Det finns inget farligt i lust. Många människor världen över har lust, kanske till och med flera gånger om dagen. Han som trycker sig mot en okänd kvinna i en fullsatt buss har lust. Hon som tittar på en vacker mans bara överarmar på en parkbänk har lust. Men tydligen blir lusten fel, farlig och offrets ansvar om den på något sätt uppfattas ha väckts med avsikt. Också detta med avsikt är subjektivt. Om det är hett ute har mina shorts för avsikt att svalka mig. Om jag har snygga ben kanske det väcker lust – men blir det då mitt fel? Det kan väcka lust också om jag inte har snygga ben. Är felet ändå mitt?

I vår idékultur läggs skulden för mannens lust nästan uteslutande på offret – fortfarande. Detta verkar dessutom vara en stigande trend. Men om det verkligen är så att mannen är ett simpelt rov för sina böjelser, oskyldig till sitt våld, hur kan det då finnas kulturer där kvinnor alltid går med bar överkropp? Våldtas de dagligen – av alla? Det har jag svårt att föreställa mig. Faktum är att våldtäktskulturen är en tillåtelsens kultur. Du tillåts övertramp om offret på något sätt tolkas som provocerande. Du ursäktas. Du skyddas. Men hur är det då om jag ser en plånbok eller en telefon sticka fram ur en bakficka? Får jag då ta den om den frestar mig? Är jag oskyldig om den lockar min hand? Vad har mera värde – en kvinnas kropp eller en ny Iphone? Jag tror att vi tyvärr redan vet svaret på frågan.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.