Mary Poppins anländer med paraply och magisk kappsäck under armen till familjen Banks i Svenska Teaterns version av den älskade klassikern. Familjeöverhuvudet, den bistra bankmannen George Banks (Aaro Wichmann) , önskar sig en sträng guvernant av den gamla skolan till barnen Jane och Michael.
Josefin Silén har i rollen som Mary Poppins hittat precis rätt tonläge som den barska men samtidigt lekfulla Poppins som helhjärtat tar sig an sitt uppdrag – genom många välformulerade oneliners visar hon var skåpet ska stå, hon bugar inte för någon. Det är inte den väna och leende Poppins från 60-talets Disneyversion vi möter här. Siléns Mary Poppins har skinn på näsan och tillrättavisar de frågvisa och busiga barnen på ett strängt men kärleksfullt sätt.
Mary har samtidigt förmågan att göra de mest vardagliga och trista sakerna till en alldeles unik upplevelse, enligt devisen ”lite socker i botten så går medicinen ner”. Hon kan konsten att bejaka det magiska här i livet och tar med sig barnen på oförglömliga äventyr. Det får dem att för en stund glömma den spända stämningen hemma och pappan som inte har tid för dem. Under äventyren möter de den gladlynte sotaren Bert (Denny Lekström), pratar med statyer i parken och spexar med ordlekar i fru Cobbs ordverkstad.
Poppins kreativa uppfostringsmetoder faller inte helt Mr. Banks i smaken, men efter motgångar på jobbet och en hel del ”soul searching” inser också han med hjälp av Poppins visdomar vad som verkligen är betydelsefullt – barnen och familjen.
Det fina samspelet mellan Josefin Silén, Denny Lekström och de otroligt duktiga barnskådespelarna Anna Kettunen och Aron Nyman är underbart att se. En annan rollprestation som sticker ut är Ann-Marie Heino som miss Andrew, Georges gamla barnskötare, som dyker upp på ett hörn, även hon en mustig karaktär.
Regissören Markku Nenonen har hittat ett fräscht grepp och föreställningen känns varken daterad eller strängt bunden till någon av de tidigare versionerna, trots inslag från både den ursprungliga boken av Pamela L. Travers och Disneyversionen. ”The End” -projiceringen i slutet av föreställningen känns däremot påklistrad.
De påkostade och förtrollande scenerna där hela ensemblen är med, är musikal när det är som bäst. De färggranna dräkterna av Pirjo Liiri-Majava är en fröjd för ögat och sång- och dansnumren är av så hisnande hög kvalitet att de emellanåt får en att kippa efter andan. Svenska Teatern har många musikalsuccéer i bagaget och precis lika medryckande, välgjord och snygg är också Mary Poppins.
Att se den halvfulla salen under premiärveckoslutet sätter sordin på glädjen, men restriktionerna är något vi får leva med just nu. Förhoppningsvis kommer Mary Poppins att kunna spelas för fulla salonger när den återvänder till repertoaren nästa höst efter coronapausen.
Bild: Cata Portin
Regi och koreografi: Markku Nenonen. Co-koreograf: Osku Heiskanen. Steppkoreograf: Säde Kajovaara. Regisassistent: Tiina Aho. Koreografiassistent: Peter Pihlström. Danskapten: Suvi Salospohja. Scenografi: Jani Uljas: Kostymer: Pirjo Liiri-Majava. Masker: Pirjo Leino. Ljus: Tom Kumlin. Ljud: Andreas Lönnquist. Video: Joonas Tikkanen. Kapellmästare: Kristian Nyman, Martin Segerstråle. I huvudrollerna: Josefin Silén, Denny Lekström, Aaro Wichmann, Anna-Maija Jalkanen, Olivia Broman / Krista Martola / Anna Kettunen, Aron Nyman / Amos Martimo / Arthur Waselius. Mary Poppins spelas på Svenska Teatern ännu under december månad i år och återkommer till repertoaren nästa höst.
