Den lilla italienska ön Lampedusas borgmästare Salvatore Martello kämpar för migranternas rättigheter, trots populistiskt motstånd från polis och högerpolitiker. Att människor rör på sig är ofrånkomligt, menar han, och genom att försöka stoppa dem skapar vi bara problem.
I skymningen, strax efter att alla- turistbåtar återvänt till hamnen efter en dag med snorkling och bad, anländer två migrantbåtar. En mindre träbåt med fjorton personer inklusive en barnfamilj och en större båt med ett sextio-tal unga män. De har på egen hand tagit sig från Tunisien till ön Lampedusa- med livet i behåll.
Den lilla karga italienska ön Lampedusa är, liksom den grekiska ön Lesbos, en port till Europa i Medel-havet för migranter på flykt från den afrikanska kontinenten. Trots de senaste årens allt hårdare politiska retorik mot migranter i Italien har Lampedusas hamn förblivit öppen.
Det är inte alla som överlever resan. Färre räddningsinsatser på Medel-havet har dessutom lett till färre vittnen till den tragedi som de många drunkningsolyckorna innebär.
Den 3 oktober 2013 förliste en migrantbåt som kom från Libyen utanför Lampedusas kust. 368 personer omkom. De allra flesta på båten härstammade från Eritrea, Somalia och Ghana. Veckan innan årets minnesceremoni för de omkomna i den tragiska olyckan, rapporteras minst 200 personer ha dött i fem olika haverier på flykt över Medelhavet. Inte ett enda räddningsfartyg fanns på havet.
Två migrantbåtar anländer till Lampedusa en kväll då Ny Tid är på plats.
Polisen är partisk
Lampedusas borgmästare, Salvatore Martello, och hans företrädare, den före detta borgmästaren och mottagaren av Olof Palmepriset 2016, Giusi Nicolini, är kända som öppna och välkomnande i relation till flyktingar och migranter. Men som öns ledare känner sig Martello ensam inför den bristande institutionella förmågan att hantera migranterna, både nationellt och i EU.
Hela sommaren har mellan två och tio båtar anlänt till ön varje dag, då väderförhållandena tillåtit det. De flesta ombord är män, några familjer har funnits med. I stort sett alla är från Tunisien – ett land som ekonomiskt går på knäna efter att årets turism uteblivit på grund av coronapandemin. Som ofta när det handlar om migranter i Italien har det talats om nödläge.
Salvatore Martello menar ändå att det har handlat om ett uppblåst politiskt spel.
– Vi hade inte haft de problem vi tampats med under sommaren om det inte vore för den politiska propaganda som görs på bekostnad av migranterna, säger Martello när vi ses på hans kontor i stadshuset.
Ett par kvällar tidigare organiserade en handfull personer en protest och blockerade vägen för den transport som var på väg att köra migranterna, som nyss landstigit efter att ha korsat Medelhavet från Tunisien, till mottagningscentret två kilometer bort.
Det som började med att den före detta senatorn, Angela Maraventano, från det främlingsfientliga partiet Lega, lade sig på vägen med kudde och täcke och en annan person filmade, slutade med att polisen som bevittnade hela händelseförloppet under sex timmar utan att ingripa, senare fick kalla in öns alla styrkor för att skingra de nyfikna turister och lokalbor som samlats.
Martello säger att det skedda visar att polisen inte agerar objektivt och neutralt, utan snarare utgående från politiska intressen.
– Vi har ett par personer som sätter igång och filmar de här protesterna som sprids via sociala medier, utan att polisen intervenerar. Samtidigt tror omvärlden att öns befolkning revolterar mot migranterna, säger han.
– När Matteo Salvini var inrikesminister (2018–2019) sa han att han skulle stänga hamnarna, och har fortsatt upprepa att det är vad han har gjort. Men här har de hela tiden varit öppna, fortsätter Martello och undrar samtidigt om det är okej att han tänder en cigarr.
– Jag koncentrerar mig bättre då, tillägger han.
Inga folkgrupper testas för corona så systematiskt som migranterna som kommer över Medelhavet, säger Lampedusas borgmästare.
Lampedusa som slagträ
Lampedusa ligger närmare Tunisien i Nordafrika än Sicilien, Italiens största ö. På grund av sin geografiska position har ön alltid varit en plats där människor på resa i Medelhavet stannat till. Men hur kommer det sig då att det har skapats så stora rubriker den här sommaren, trots att stadens borgmästare säger att de är vana att under de varmare månaderna ta emot både turister och ett stort antal migranter som anländer till ön?
Det högerpopulistiska och främlingsfientliga partiet Lega och det nationalistiska och nyfascistiska partiet Italiens bröder har länge haft som strategi att utmåla migranterna som kriminella och startat lokalt organiserade protester mot migranter på olika platser där de finns i Italien. Genom att lägga ut direktsändningar av protesterna på sociala medier får de snabbt stor spridning, inte minst via partiledarnas konton.
Lampedusa användes flitigt som ett slagträ i debatten, dels för att blåsa upp situationen, och dels för att koppla migranterna till coronaviruset och på så vis sprida oro.
– Vi har hela sommaren fått dementera fake news om att migranterna sprider coronavirus. Inga testas i så organiserad form som de. Turisterna kontrolleras däremot inte alls, säger Martello.
Det är däremot sant att ön satts under stor press, eftersom mottagningskapaciteten är låg.
Under en vecka i augusti tvingades 1 400 nyanlända migranter samsas på öns mottagningscenter med plats för 200 personer. Många tvingades sova ute på rastgården och toaletterna räckte inte till.
Det var inte förrän borgmästaren Salvatore Martello hotade med strejk som regeringen skyndade på med hjälp att flytta personerna och tömma det överfyllda centret. Två stora passagerarfartyg togs i bruk, där migranterna sattes i corona-karantän i minst två veckor innan de fördes till andra center runt om i landet.
– Tyvärr har det flyktingmottagningssystem som Italien en gång hade monterats ned, vilket gör att vi måste improvisera inför varje situation, säger han.
Flyktingströmmen har avtagit
Det här är något som bekräftas av journalisten Annalisa Camilla på Internazionale som är expert på italiensk migrationspolitik.
Hon beskriver också sommarens migrantbåtar från Tunisien som att kastas tillbaka tio år, till tiden innan majoriteten av flyktingarna och migranterna sökte sig till Europa via Libyen – flest år 2016.
Det visar att migranterna återupptagit en nygammal rutt, efter att Italien och EU för ett par år sedan ingick avtal med Libyen och fortsatt finansierar den libyska kustbevakningen för att de ska stoppa de migranter som försöker ta sig ut på Medel-havet via transitlandet Libyen.
Detta trots att det inte finns någon fungerande stat i Libyen och det i flera- rapporter från människorättsorganisationer framkommer att det råder total rättsosäkerhet i landet samt att i stort sett alla migranter utsätts för våld, sexuellt våld och tortyr.
Under sommaren framkom det också vittnesmål om att den libyska kustbevakningen har skjutit mot migranternas båtar.
För några år sedan fanns det fortfarande både frivilligorganisationer och nationella räddningsinsatser från EU-länderna på Medelhavet. Sedan dess har havet förvandlats till en tyst massgrav.
Antalet flyktingar som anländer till Italien har sedan 2016 minskat med över 90 procent. Alla officiella räddningsinsatser på havet har avbrutits. De frivilligorganisationer som vägrar ge upp och fortsatt chartrar räddningsfartyg kämpar på trots alla praktiska och juridiska hinder. De är de enda som kan rädda liv och vittna om vad som händer där ute.
Rapporterna om förlista och drunknade avlöser varandra, men troligtvis förblir många fall okända.
Öppna lagliga vägar!
Enligt borgmästare Martello är alla politiska partier rädda för att ta ställning i migrationsfrågan, eftersom de är rädda att förlora väljare. Det har resulterat i att ingen pratar om den, förutom de främlingsfientliga oppositionspartierna Lega och Italiens bröder.
– Det här är ju en jätteviktig fråga. Inte minst måste vi ta tillbaka ordens betydelse, och förklara för människor vad det handlar om. Många förstår inte komplexiteten och låter sig därför dras med dem som förkunnar hat, bitterhet och ilska.
Martello menar att det finns många mänskliga öden bakom de populistiska sloganer som politiker i hela Europa slänger sig med, och som bör berättas. Stänga alla hamnar eller stoppa alla båtar är två exempel.
– Om du säger ”vi måste inrätta en sjöblockad och stoppa alla båtar”, så måste vi titta på vad det innebär. Nämligen att alla småbåtar som kommer åkande ska sänkas av militärer och människor dödas.
– Men om du ser en person som håller på att drunkna, vad gör du då, räddar du inte honom?
Martello menar att migrationen, som är ett globalt fenomen, måste diskuteras för vad den är. Det handlar inte om att det i sommar kommer många tunisier till Italien.
– Migrationen är en folkrörelse- och rör alla, inte bara en nation, hela tiden.
Han menar att det krävs seriösa institutionella lösningar för att få en hållbar migrationspolitik på sikt.
– Vi kan inte fortsätta lämna det här problemet i händerna på maffian eller människosmugglare. Inte heller på polisen, kustbevakningen och alla andra som arbetar på havet och vid gränsen, säger han och tillägger:
– Inte heller kan vi låta Lampedusa med sin befolkning på 6 000 personer förvandlas till ett nytt Lesbos med ett flyktingläger på flera tusen personer, som det pratats om.
För den som vill försöka ta sig till Europa måste det vara klart vilka reella möjligheter det finns och vad det innebär i lidande. För detta, menar Martello, krävs dialog med ursprungsländerna.
Det måste också finnas lagliga vägar in i Europa, inte minst för att söka asyl, men även för de migranter, som på EU-språk brukar kallas ”ekonomiska” eller ”irreguljära flyktingar”, som söker en bättre framtid.
– Om det skulle vara möjligt för en tunisier att få ett visum för att komma och söka arbete i Italien eller för att kunna återförena sig med en släkting, skulle vi inte ha alla de här migrantbåtarna.
Foto: Christin Sandberg
