Det isande dubbla Europa

av Otto Ekman

Marek Sindelkas roman Materialtrötthet orsakade en hätsk debatt då den kom ut i författarens hemland Tjeckien. Landet som tidigare ansågs som något av en liberal och kosmopolitisk oas i det annars konservativa forna östblocket har nämligen under de senaste åren präglats av en avsevärt hårdnad, xenofobisk och högerpopulistisk attityd (denna sida av landet skildras bland annat i dokumentären The White World of Daliborek­ som visades på DocPoint-festivalen här i Helsingfors 2018, och som jag recenserade för Ny Tid).

I ett sådant politiskt och kulturellt klimat är det givet att en bok som anlägger ett hjärtskärande empatiskt gräsrotsperspektiv på två migranters resa genom ett kallt och ogästvänligt EU slår ner som en provocerande bomb. För en skandinavisk läsare är temat antagligen mer välbekant och lite mindre kontroversiellt. Om Materialtrötthet har kallats Tjeckiens första roman om flyktingkrisen så har vi ju här i Norden, särskilt genom den svenska litteraturen, tillgång till en uppsjö av böcker som skildrar den ur olika perspektiv.

Sindelkas bok känns ändå inte överflödig heller för en nordisk läsare. Den skiljer sig från mängden genom sin skapare, som började sin bana som poet, och hans skarpa, skoningslöst vackra prosa som skär som en svetslåga också genom en cynisk läsare som först tänker ”men detta har man ju läst förut”. Ett lyft på hatten för detta förtjänar naturligtvis också bokens svenska översättare Marie Wenger som gjort ett beundransvärt jobb. Skildringen av hur den äldre brodern Amir låses in i en människo­smugglares bilkaross är något av det mest fruktansvärda jag läst, den biter sig in i sinnet och orsakar nästan fysiskt illamående. Ändå kan jag inte sluta läsa.

Sindelka tar ett halvanonymt europeiskt landskap som med sina frusna skogar, låsta fritidshus och anonyma lagerbyggnader som kantar ödsliga landsvägar, skulle kunna höra hemma lika bra i Finland som någonstans på kontinenten, och visar hur denna för oss bekant gråtrista men samtidigt hemvana miljö förvandlas till en isande kafkaistisk mardröm för en ovälkommen utomstående som saknar identitetspapper, familj eller ens varm mat och ordentliga kläder. Även om påminnelsen om den europeiska drömmens isande dubbelhet är bekant från tidigare, så är den också en välbehövlig omruskning så länge den tragedi som den skildrar fortsätter att pågå runt omkring oss.

Marek Sindelka:
Materialtrötthet.
Översättning: Marie Wenger. Rámus förlag, 2020.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.