Tre frågor till Mikko Aromaa

av Janne Wass

Festivaldirektör för skräck-, fantasy-, sci-fi-, och actionfilmfestivalen Night Visions.

1. Night Visions flyttas på grund av coronapandemin från januari till 3–6 mars. Hur påverkar det festivalen?

– Night Visions är på så sätt en ovanlig festival, att merparten av filmerna som visas inte distribueras kommersiellt efter att festivalen är över. Eftersom innehållet är exklusivt på det sättet, så påverkas inte programmet av att festivalen flyttas. Nu ser det ut som om vi kanske kommer att visa två filmer som får kommersiell premiär innan mars, men i det här skedet är det också osäkert.

2. Den inflytelserika webbsidan Dread Central har nyss valt Night Visions till en av världens 15 bästa skräckfilmsfestivaler, och i oktober var det den enda nordiska festivalen som rymdes med på filmtidningen Movie Makers lista över världens 50 bästa festivaler för genrefilmer. Vad gör Night Visions speciell?

– Festivalen, som grundades 1997, utmärker sig internationellt på flera plan. Arrangemangen fungerar, både filmerna och biograferna de visas på är högklassiga, och dessutom hittar filmerna sin publik, och spelas alltså inte för tomma salar. Det här kan låta som självklarheter, men så är det faktiskt inte alls på alla internationella festivaler.

– Det som också är utmärkande är en viss intimitet och att festivalen arrangeras med fötterna på jorden. Vi har aldrig fokuserat på massiva galaföreställningar och röda mattor, utan evenemanget ordnas i första hand för publiken. Den vanliga åskådaren ska lätt kunna närma sig filmskaparna som besöker festivalen, oberoende av hur namnstarka de är. Det samma gäller hur vi förhåller oss till de internationella gästerna: vi tar väl hand om dem, men lyfter inte upp dem på piedestaler. Dessutom ska man inte glömma den finländska exotiken, som en gräsrotsfestival som Night Visions kan bjuda på.

3. Varför har så kallade genrefilmer en så hängiven publik?

– Då det gäller just skräck-, fantasy-, sci-fi-, och actionfilmer finns en förklaring att finna i Finlands historia av filmcensur. Många genrefilmer var totalförbjudna här ända fram till en lagändring 2001, vilket skapade en aktiv subkultur kring dem. Fortfarande visar vi så gott som varje år minst en klassiker som inte fick visas i Finland då den fick sin premiär.

Foto: Juho Liukkonen

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.