Hen har valt att vara anonym på grund av att hen befinner sig mitt i sin asylprocess. Men vi kan kalla hen för Arya, ett könsneutralt persiskt namn.
Arya är 32 år och flydde från Iran till Finland i januari 2020. Under sitt första år i Finland har hen inte bott på en flyktingförläggning utan har använt sig av servicen som erbjuds på diverse förläggningar. Kurser i finska är exempel på aktiviteter som förläggningarna har erbjudit.
Efter ett år och några månader har frustrationen hunnit ikapp.
– Det jobbigaste var att vänta på den första intervjun med Migrationsverket. Jag fick min första intervju först efter ett helt år, säger Arya.
Hen har på grund av den rådande situationen med coronaviruset förståelse för den utdragna processen. För en asylsökande är väntetiden ändå lång och förväntningarna finns för en smidigare och snabbare process.
– Jag flydde mitt hemland och förväntade mig att få min röst hörd här. Jag kom till Finland för att det är ett säkert land men önskar att de kunnat sköta min situation bättre.
Den utdragna processen har orsakat psykisk påfrestning och de höga förväntningarna har försvunnit. Arya är utbildad och aktiv och vill börja jobba så fort som möjligt, men väntar fortfarande på beslut från Migrationsverket. Det mest påfrestande är att leva utanför samhället och inte ha en officiell identitet vilket inte underlättar integrationen på något sätt. Känslan av utanförskap är stor. Då jag frågar om hen tycker att migrationsprocessen varit rättvis svarar hen enbart ”Jag vet inte”. Trots att Arya har haft ett tungt första år anser hen att Finland definitivt är hens hem.
– Jag är bara besviken på processen och önskar att den hade skötts bättre. Jag gillar Finland; människorna, kulturen, lagen. Jag är glad över att vara här och hoppas innerligt att jag en dag kan vara en del av samhället.
Foto Leyla Nasibova
