En golem skapad av berättarlusta

av Robert Myhreld

Man säger om personer som har flera framträdande kvalitéer att de har många strängar på sin lyra. Att Sigurjón­ Birgir Sigurðsson, Sjón, har flertalet på sitt langspil behöver inte diskuteras. Sjón skriver både böcker och filmmanus och har Oscar-nominerats för librettot till Dancer in the Dark. Codex 1962, som nu kommit på svenska på Rámus förlag, är en roman­trilogi med gemensamma pärmar.

Man måste vara av en synnerligen originell konstitution om man inte sveps med av berättarlustan. Det torde vara omöjligt att inte framför sig se hur Sjón traskat runt i det som kallas livet och smitt ord, meningar och berättelser som han sedan skyndsamt kritat ned på vad papper som funnits tillgängligt. Man behöver varken vara biolog eller ha ett fullgott luktsinne för att ana en finurligt leende räv bakom författarens öra. Texten har en imponerande spänst och han använder sig av några skrivtekniska handtag jag inte sett annorstädes. Det är oftast lättsamt, men penseln har också lämnat stråk av mörker och ledsamheter efter sig.

Det är alltså tre romaner, eller snarare kapitel, vilka skiljer sig i tid och rum. Berättelsen börjar i en värdshuskammare i en småstad under kriget och slutar i dagens Reykjavik. Varje kapitel innehåller utvikningar vilka ger historien både djup och bredd. Det som binder allt samman är lera samt ”spott, blod, svett, snor, märg, avföring, urin, munvatten och säd, och med jämna mellanrum knådat in dem i leran tillsammans med finger- och tånaglar, hårstrån och hudflagor.” Alltså allt man kan samla på sig längs gatorna i Prag årtiondena innan kriget. Detta som vi skulle kalla avfall inbakat i lera är alltså en liten – golem! Han kommer att heta Jósef Löwe och hans berättelse om sina föräldrar, sin egen tillblivelse och andra historier, bildar den väv som är boken. Aleta, en genetiker, samlar ihop intervjumaterial för företaget CoDex. Det är hon som lyssnar till Jósef.   

Sjón har glädjande nog hämtat liv och bygglera från forn- och nutida Island, Bibeln, Moby Dick och mycket mer. Naturligtvis heter fadern Leó Löwe. Hans historiska förebild är förstås Rabbi Loew, som enligt den klassiska 1800-talsmyten skapade golem för att skydda Prags judar från Kejsar Rudolf II:s pogromer. Leós skapelse hade ingen mindre uppgift än att frälsa mänskligheten. Hur det blir med den saken får ni se.

1962 i Reykjavik kommer ni att stöta på en brottare som studerat komparativ religion i Mexico City. Denne slår tillsammans med Leó ihop sig med en sovjetisk spion vid namn Pusjkin. Denne svansbärande man har många äss i sin ärm. Deras mål? Att återvinna det guld som krävs för att ge Jósef liv. Fram till dess ligger leran i en hattlåda och bidar sin tid.

Man skulle kunna säga att fantastik blandas med realism, vilket antagligen stämmer, men jag är emellertid helt och fullt övertygad om att de mytomspunna frimärkssamlande varulvarna finns. Att man inte påträffat dem på senare tid beror på att det så kallade rationella sinnelaget fördärvat allt vad verklighetsförankring heter.

Läs och ge pappersmassan som är boken liv. Emellertid behöver ni inte använda er kropps avfallsprodukter för ändamålet.

Sjón:
Codex 1962.
Översättning: Anna Gunnarsdotter Grönberg & John Swedenmark
Rámus, 2021.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.