Stå på dig, spelande kvinna!

av Henna Johansdotter

Jag minns när jag först kontaktades av en kille via ett onlinespel där vi båda var aktiva. Han lovade mig fina saker i spelet mot att jag visade brösten på webcam. Jag var tio år gammal och förstod inte vad det var fråga om, men lyckligtvis tillräckligt mycket för att logga ut.

Onlinespelen är vida kända för sin giftiga community och det är troligt att du vid något tillfälle utsätts för trakasserier. Speciellt om du inte är man. Tillkännager du dig som kvinna i mikrofonen kan två saker hända – du blir antingen utskrattad, eller så får du löjligt mycket uppmärksamhet och överöses med vapen och ammunition. Men det är väl bra?

Du förstår, så här är det. Om din könstillhörighet är kvinna är du inte en gamer, du är en gamer girl. Och i den lådan finns tre fack du kan bli placerad i. Det första är den ”äkta” spelartjejen som är måttligt attraktiv, bär hoodies och är traditionellt ”okvinnlig.”. Det andra är slampan med kontrollern – en sexig kvinna i smink och urringat som inte egentligen förstår sig på spel och helt klart gör det för uppmärksamhet. Det tredje är drömtjejen som ser ut som en mangakaraktär, är charmigt nördig och tilldragande – men inte på ett sätt som gör henne till slampa.

Begreppet gamer girl sexualiseras, förlöjligas, och anammas även av den kvinnliga populationen. Jag medger att jag själv använt det (om mig och andra) vid olika tillfällen, men kanske är det dags att termen avskaffas, om inte för annat, så för sin binäritet?

Det vore trevligt att säga att sexismen slutar här: att inga av de verkligt professionella spelföretagen skulle sänka sig så lågt. Tyvärr är det där vi tycks hitta de värsta exemplen. Giganten Activision stäms just nu för hur de behandlar sina kvinnliga anställda. En nyligen publicerad artikel på Svenska Yle går in på de framträdande missförhållandena: systematiskt lägre lön för samma arbete, ständiga hånskratt och sexuella förslag under arbetstid, våldtäktsskämt, sexmeddelanden och ett fall där en kvinna begått självmord efter en arbetsresa med manliga kolleger.

Activision är bland annat känt för succé­spelet Overwatch, som uppskattats av spelare bland annat för sitt porträtterande av starka kvinnokaraktärer. För det säljer. Bakom kulisserna pågår något helt annat. Ordet ironi räcker inte till här.

Varför existerar denna grabbkultur och hur kommer det sig att den lever kvar år 2021? Varför är spelandet en port som måste vaktas till varje pris? Kvinnliga streamers (personer som sänder videor av sitt spelande på Youtube) utstår ständiga hot och hån. En del blir förföljda och trakasserade i sitt privatliv, så till den grad att ärendet gått till polis. Jag följde ett av dessa fall en gång. När gärningsmannen som kommit med våldtäktshot mot den kvinnliga spelaren tillfrågades om varför han gjort det stirrade han tomt framför sig och sade ”jag vet inte.”

Vad är det som driver dessa män? Är de ensamma? Är de frustrerade? Deprimerade? Jag försöker känna medlidande precis som när jag får meddelanden på Instagram i stil med ”du behöver ett bra knull eller hur? ;)” ackompanjerat av bilder på könsorgan, men min snällhet räcker bara inte till. En del trevligare typer skriver hoppfullt att de också gillar videospel. Jag svarar artigt att det är coolt men att jag inte söker nya vänner, ha en bra dag! 🙂 Då kommer offerkoftan på och de undrar varför jag inte gillar dem, gråtsmiley, gråtsmiley. Blockera.

Sådan är jag. Den mytomspunna gamergirlen. Jag är en dröm och en måltavla, ett objekt för kärlek och hat. Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte gillar uppmärksamheten ibland. Jag har heller inga problem med att berätta att jag bär vissa sterotypa drag hos den spelande kvinnan. Till mina karaktärer väljer jag outfiterna som är snyggare framför dem som har bättre motstånd mot skador. Jag prioriterar inlevelsen och rollspelet framför att få de bästa troféerna och vapnen att stoltsera med inför mina vänner. Och som jag nämnt tidigare – jag älskar The Sims!

För en del är detta tecken på en oseriös och oskicklig spelare. Ni vet ingenting. Har ni en aning om hur svårt det är att föda upp tio simsbebisar medan du odlar grönsaker för pengar? När jag pratar om mina ”tjejiga” spelintressen måste jag ofta rättfärdiga mig med att jag visst spelar våldsamma spel också. Men vet du vad? Om du inte gör det, är det helt okej. Du är inte mindre spelare om du ogillar shooters eller tycker att Resident Evil är för svårt. Spela det du mår bra av och låt ingen trampa på dig. Säg efter mig: en gamer är en person som spelar videospel. Var stolt över sättet just du spelar. Och framför allt, glöm inte den absoluta grundstolpen i allt spelande, den som ibland drunknar i tävlingsinriktade sammanhang: ha kul!

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.