Strändernas skatter lockar och skrämmer

av Zinaida Lindén

Många av oss är uppvuxna med somrar vid havet där vi kanske samlade på allt möjligt som vågorna fört med sig. Från min barndom i Leningrad minns jag fågelfjädrar, snäckor, träbitar som man byggde leksaksbåtar av. Plast fanns knappt med i bilden. På den tiden förekom den inte så ofta. Plast hade faktiskt hög status i mitt hemland: den förde tankarna till Väst.

Idag formligen kvävs mänskligheten av plast, i öst såväl som i väst. Årligen produceras 288 miljoner ton plast i världen. 8 miljoner ton hamnar i havet.

Anna Antsalos dokumentärfilm Det som havet för med sig handlar inte bara om ekologiska problem. Den porträtterar några personer från tre olika länder som har en annorlunda hobby: de vandrar längs stränderna på jakt efter allsköns ”skatter”. De kallar sig för beachcombers.

Möt ingenjör Rob Arnold från Cornwall. Han kammar stränderna såväl ensam som tillsammans med likasinnade. Precis som många beachcombers är han mycket välinformerad. Han berättar till exempel om de talrika legobitar som hamnade i havet år 1997 då en våg svepte över containerfartyget Tokio Express och tog 62 containrar med sig. Sedan dess har ett par miljoner legobitar sköljts upp på Cornwalls stränder.

”Jag städar stranden”, menar Rob. Samtidigt finns det något tvångsmässigt över hans särintresse, på gränsen till besatthet.

Shigeo Hayashi är konstlärare från Aichi-prefekturen i Japan. Han är både fascinerad av havet och rädd för det. I hans ögon utgör kustlinjen gränsen mellan liv och död. ”Växter är mera romantiska än skräp”, berättar han lite generat. Tropisk mandel, kokosnötter, frön – allt detta för Stilla havet med sig, i synnerhet i samband med tajfunerna. Vissa föremål gör en lång och invecklad resa över oceanerna.

Holländskorna Jolanda Bos och Lonneke Beukenholdt anser att deras hobby är ”en ny form av arkeologi”. De plockar upp skräp för att de ”vill ta ansvar för det de ser på stranden”. ”Plast suger i sig kemikalier och föroreningar”, berättar de. Men det går bra att göra konst av färggrann plast som man hittat på stranden.

Det att Antsalo väljer några beachcombers som berättare är närmast ett genidrag som bär upp hela filmen. De kombinerar barnslig förtjusning med genuin kompetens och seriös oro för klimatet och miljön. De fokuserar på vissa aspekter som en oinvigd knappt tänker på. Rob berättar om en fin tradition i Cornwall då man i samband med Rememberance Day säljer små märken som föreställer vallmoblommor. De är gjorda av plast – och hamnar ofta i havet.

Antsalo är en internationellt sinnad, gränsöverskridande filmmakare. Hennes tidigare kamera-arbete kunde vi se bland annat i En film om Jörn Donner. Det som havet för med sig är en skickligt gjord, mångsidig dokumentär som på en knapp timme lyckas berätta en hel del om  människan – samt om ett av vår tids största hot mot hennes existens.

Meren tuomat/ Det som havet för med sig. Dokumentär. 57 min.
Finland, 2020. Regi: Anna Antsalo
Foto: Anna Antsalo, Susumu Miyazu
Musik: Tapani Rinne. Medverkande: Rob Arnold, Jolanda Bos, Lonneke Beukenholdt, Shigeo Hayashi.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.