Berättande tidsresa på franska och svenska

av Lotta Green

Det råder en förväntansfull stämning på Tiljan vid Åbo Svenska Teater, då en publik som fyller nästan hela rummet, äntligen har fått bänka sig i väntan på föreställningen P´tite moi och Piaf. Och visst är det något speciellt med evenemang i dessa pandemins återhämtningstider – som publik ska man vänja sig bland annat vid tanken på att det är helt okej att samlas på det här sättet.

Prick klockan 19 skrider Johanna Ringbom in i sin svarta aftonklänning, med parhästen och Iiro Salmi tätt efter. Utan vidare krusiduller och efter en kort presentation inleder hon programmet med klassikern “Padam”.

Föreställningen grundar sig på ett koncept som redan är väletablerat för Teater Josefina, som Ringbom på hemsidan berättar att år 2000 föddes ur känslan av att ha tappat lusten. “Jag kände mej slocknad. Jag måste bort, måste jobba på helt egna villkor med möjlighet att förverkliga egna idéer och visioner. Med åldern blir angelägenhetsgraden allt viktigare. Så jag tog tjänstledigt och startade en egen teater: Teater Josefina.”

Skillnaden mellan denna föreställning och de tidigare uppsättningar jag sett av Teater Josefina, är att det inte är estradartisten Josefina som idag står på scen. Det är Johanna Ringbom själv som varvar svenska och franska, både kända och mindre kända låtar. Mellan musikuppträdandena gör Ringbom det som hon gör bäst – hon berättar historier som skickligt knyter ihop konsertprogrammet med både egna minnen och upplevelser från barndomen, samt den för Ringbom älskade Edith Piafs omtumlande liv.

Att Ringbom behärskar franska så till den grad att hon ledigt och utan hjälp av noter kan uppföra en rad franska låtar, beror på att hon i barndomen gick i Franska skolan, i tiderna belägen i ett gammalt trähus i Brunnsparken i Helsingfors.

“Piaf slog ner som en blixt i mig”, berättar Ringbom. “När hon sjöng var hon öppen, sårbar, sann, hon är den artist som har satt djupast spår i mig och som kanske rentav har fått mig att söka mig till skådespelaryrket.”

Ringbom besitter förmågan att professionellt knyta ihop en musikalisk resa med berättelser som fördjupar upplevelsen. Även om berättandet tidvis känns påfallande inövat och med lite rum för utsvävningar, är det hela ändå så välskrivet, att det inte är svårt att leva sig in i berättelserna och föreställa sig hur Ringbom som barn tillsammans med systern Antonia kurade i sängkammaren och lyssnade på mamman som läste godnatthistorier eller sjöng melankoliska låtar för syskonen.

Ringbom återupplivar botaniserandet i spännande föräldraklädskåp och ett barns nyfikenhet på att uppträda och spela upp egna teaterföreställningar. Hon drar sig inte för att uttrycka känslor samt att beskriva hur de dyker upp och ofta hänger ihop med specifika minnen. Speciellt i låten “Les Blouches Blanches” dramatiseras dessa känslor genom ett tämligen expressivt framförande. Hon lyckas även väva in Mikael Wiehes låt “Lindansaren”, som med sitt tragiska tema på något märkligt vis också sitter väl i programhelheten.

Samarbetet med pianisten Salmi fungerar som en väloljad maskin. Det är inte många blickar eller menande nickar som byts mellan Salmi och Ringbom – Salmi vet exakt vad som ska hända och låter fingrarna leka över pianotangenterna med ett konstant hemlighetsfullt smil på läpparna. Mest entusiastiskt blir pianospelandet då mera jazziga ackompanjemang ger rum för utsvävningar.

Utöver ett stort antal öppna föreställningar, har Teater Josefina gett föreställningar hos bland annat marthor, idrottsfolk, jubilarer, språkbadare, klassfestare, statsvetare, pensionärer och hugade kulturvänner. Således kommer även P´tite moi och Piaf att turnera under hösten, och vid intresse är det bara att tappert ta kontakt direkt med teatern.

Efter att publiken klappat in duon för en encore bestående av klassikern “Non, je ne regrette rien“, hör jag flera spridda kommentarer om hur fin föreställningen var. Det råder inga tvivel om att Ringboms koncept Teater Josefina är en form av underhållning som får publiken att gå hem snäppet gladare och rikare.

Teater Josefina: P´tite moi och Piaf. På scenen: Johanna Ringbom och Iiro Salmi. Sammanställning och talade partier: Johanna Ringbom. Premiär 23.9 på Åbo svenska teater.

Foto: Pette Rissanen

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.