Ett medelålders par, Sam (Colin Firth) och Tusker (Stanley Tucci) är på semesterresa tillsammans med sin hund. De färdas i en husbil genom den engelska landsbygden och besöker släkt och vänner. Paret är sällsynt kreativt: Sam är konsertpianist, Tusker är författare.
Vi hör dem gnabbas på ett kärleksfullt sätt, som de har gjort i många år. Men någonting är fel. Under en lunch på en bensinmack visar kameran plötsligt Tusker i en spegel, på avstånd. Det är som om han håller på att avlägsna sig från tittaren – och från sin livspartner.
Snart upprepar kameran samma trick: genom husbilens fönster ser vi paret prata och gestikulera vilt ute i en skog. Bildspråket förstärks av att detta är en stum scen, helt utan ljud. Något allvarligt är på gång. Den mörka skogen och den ensliga sjön avlöses inför våra ögon av en stjärnhimmel i ett teleskop som Tusker tittar i. Det är som om han och Sam är ensamma i hela universum.
Deras tillvaro håller på att förändras: Tusker har nyss diagnosticerats med demens. Han håller på att bli av med sin identitet, sin personlighet, han pendlar mellan stunder av skarpsinne och maktlöshet. Sam är smärtsamt medveten om att den han älskar kommer att försvinna i en verklighet där Sam inte längre kan nå honom. ”Du behöver avlastning”, menar Sams syster (Pippa Haywood), men Sam håller fast vid sitt beslut om att avsluta sin pianistkarriär och ta hand om Tusker på heltid. Samtidigt kommer en gammal hemlighet fram i ljuset.
De första 40 minuterna är idel spänning, trots filmens avmätta tempo. Dick Popes kamera-arbete är suveränt, den briljanta skådespelarduon Firth – Tucci bjuder på ett brett känsloregister: förtvivlan, förnekelse, febrila försök att leva som om inget hänt. Vi tar del av parets lågmälda, lite torra brittiska humor, till exempel då de imiterar ett radioprogram: ”Welcome to Dementia Hour on BBC!”
Harry Macqueen och hans team gör sitt bästa för att undvika melodrama, ändå är filmens andra hälft inte fri från det. För mycket musik – piano, cello, pop – håller på att dränka filmen. Men då har något viktigt, samtidigt personligt och allmänmänskligt, redan blivit sagt.
Supernova
Drama. 1 h 33 min.
Storbritannien, 2020.
Manus och regi: Harry Macqueen
Foto: Dick Pope
Musik: Keaton Henson
I huvudrollerna: Colin Firth, Stanley Tucci, Pippa Haywood
