Att återta ett förlorat Finland

av Astrid Stenius

Sörjen som blev är en monolog av och med den svenska skådespelaren Anna Takanen­ och handlar om att vara barn till ett finskt krigsbarn. Hennes pappa ­Timo skickades som 4-åring till Sverige under fortsättningskriget och återvände aldrig till sin ursprungsfamilj, annat än på korta visiter. Han var över 50 år gammal när han fick reda på att hans finska mamma hela tiden hade velat ha honom tillbaka. Det sa hon aldrig till honom medan hon levde; de hade förlorat sitt gemensamma språk. Nu bryter dottern Anna tystnaden kring traumat.

Heini Maaranens avskalade scenografi i mörka färgtoner består av ett svart golv, några lådor och en griffeltavla som bakvägg. I sin brutala enkelhet trotsar den utan åthävor gränserna för tid och rum. Det är intimt, berättelsen står i fokus och publiken sugs med i teaterupplevelsen där allt överflödigt skalats bort.

Anna Takanen spelar samtliga roller i föreställningen, av vilka flera är äldre män som döljer sina känslomässiga knutar bakom en butter fasad. Hon gör det med värme, detaljrikedom och förlösande humor. Gubbarna är framför allt pappa Timo och hans bror Leevi som gamla, samt deras finska styvfar Eemil som drar en fylla då sonen som 16-åring kommer till Finland på besök.

En nyckelperson i föreställningen är Harri Kuusijärvi som ackompanjerar på dragspel och replikerar på finska. Han personifierar språkbarriären mellan Timo och hans mamma, Timo och hans förlorade Finland, men också mellan den svenska Anna och hennes finska ursprung.

Föreställningens ärende är dels att återta Annas Finland och dels att tala om det som i generationer har tigits ihjäl. Takanen hävdar att hon har drabbats av krigsbarnstraumat trots att hon inte ännu fanns när hennes pappa skickades iväg.
Takanens blick på Finland har beröringspunkter med Finlandsbilden i artisten Anna Järvinens personliga låttexter som handlar om hennes förlorade Finland. Det är doftande björkar, bastubad och sommarnätter, men det är också smärtsam ambivalens i känslan att höra till och ändå inte. Båda Annorna verkar vara som mest finska när de är i Sverige. När de kommer till Finland är det alltid något outtalat som skaver, språkmuren om inte annat.

Mikaela Hasáns regi tar skickligt vara på Takanens förmåga att glida ut och in i olika roller. De många tidsplanen illustrerar hur traumat vandrar från generation till generation, speciellt om man inte pratar om det, och att det är bara genom att prata om det som man kan lätta på bördan.

Anna Takanen är skådespelare och regissör och har tidigare gestaltat sin familjs historia i pjäsen Fosterlandet som sattes upp 2015 på Göteborgs stadsteater i samarbete med Svenska teatern i Helsingfors. Sörjen som blev bygger på Takanens roman med samma namn.

Lilla teatern: Sörjen som blev. Regi: Mikaela Hasán. Dramaturgi: Jani Lohikari och Edward Bromberg. På scen: Anna Takanen och Harri Kuusijärvi. Scenografi: Heini Maaranen. Mask och kostym: Patricia Svajger. Ljuddesign: Jyri Suominen. Ljudteknik: Niklas Lundström. Musikdramaturgi: Harri Kuusijärvi. Musiker: Niko Kumpuvaara. Sörjen som blev spelas på Lilla teatern i september, efter det åker den på Sverigeturné.

Foto: Stefan Bremer

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.