Vill vi att mänskligheten ska överleva, måste det antingen ske det ett teknologiskt mirakel eller en total omställning av det mesta vi känner till. Det skriver ekonomen Giorgios Kallis i boken Nerväxt.
För planetens, eller egentligen mänsklighetens, överlevnad behöver vi en nedgång i genomströmningen av material och resurser och för det krävs en nedgång i produktionen. Nerväxt handlar just om det, att minska genomströmningen av energi, material och avfall och skapa ökat välmående.
Om detta skriver Giorgios Kallis i boken Nerväxt från 2020. Grekiske Kallis är doktor i miljöpolitik och professor vid Universitat autònoma de Barcelona (UAB) där han undervisar i politisk ekologi. Han är en av de främsta förespråkarna för nerväxt – en politisk, ekonomisk och social rörelse och teori.
I boken Nerväxt, efter franskans décroissance, som kom ut i svensk översättning av Joel Nordqvist förra året, går Kallis metodiskt igenom vad nerväxtteorin är. Han sätter in den i en historisk och ekonomisk kontext, och visar att det inte bara är en alternativ ekonomisk teori i periferin utan snarare en teori som är nära förknippad med bland annat keynesianism.
Ekonomisk nerväxt ska inte förväxlas med recession eller lågkonjunktur. Nerväxt handlar istället om en planerad och rättvis ekonomisk åtstramning där de rikaste länderna bör gå i bräschen för en samhällsutveckling som håller sig inom jordens biofysiska gränser. Det är en ekologisk och antikapitalistisk teori.
Men det är räcker inte med att bekämpa kapitalismen. Även den ständiga tillväxten är förödande. Evig tillväxt är omöjlig, för att inte säga katastrofal.
Nerväxt eller barbari
Det som sätter käppar i hjulet för en planerad nerväxt är främst de politiska förutsättningar som är grundade på etablerade klassintressen, menar Kallis. Idag är den ekonomiska tillväxten kopplad till resurs- och energiförbrukning, men även välbefinnandet är kopplat till ekonomisk tillväxt.
Kallis menar att nerväxtpolitik skulle innebära lägre ekonomisk tillväxt med bibehållen livskvalitet. Ett nerväxtanpassat samhälle skulle också klara av att bättre hantera ekonomiska kriser och recessioner, som alltid drabbar de fattiga värst, och ofta leder till katastrofala konsekvenser för stora grupper i samhället, vilket hände i Grekland 2010.
I boken citeras den franske statsvetaren Paul Ariès, som menar att vi står inför ett val, nämligen nerväxt eller barbari.
Problemet är dock att det i nuläget inte finns förutsättningar för den djupgående sociala omdaning som skulle behövas för att skapa nerväxt.
Det skulle nämligen krävas stora institutionella förändringar och förändrade maktförhållanden för att ge jordens befolkning möjlighet att leva bättre och konsumera mindre genom att dela på det som finns.
Ger inte svaren
Kallis är dock öppen med att han inte sitter inne med alla svar. Att inget är enkelt. Hur ska till exempel ett nerväxtsamhälle ordnas utan försämrad välfärd? Kan sjukvård och utbildning verkligen fortsätta utvecklas utan tillväxt?
Kapitalism och behov av tillväxt ses idag som så självklara att ingen ifrågasätter det. Men som Kallis påminner läsaren om, är ekonomisk tillväxt en modern idé som möjliggjorts och skapats av politiken. Det var efter världskrigen som man började reglera marknadsekonomierna. Inte långt efter det blev BNP ett sätt att mäta den ekonomiska aktiviteten.
Idag är många ense om att BNP inte är ett bra sätt att mäta länders välmående. Inte minst eftersom ojämlikheten både inom länderna och globalt ökar. Hela det demokratiska systemet hotas av att rikedomar koncentrerats hos några få aktörer världen över.
Trots det är det nästan ingen som ifrågasätter det rådande tillväxtparadigmet. Tvärtom ses det som naturligt nödvändigt och önskvärt.
Hoppet är sunt förnuft
Nerväxtpolitikens kärna är att den så kallade genomströmningen av energi, material och avfall måste minska. Det i sin tur innebär minskad produktion och sjunkande tillväxt, vilket på sikt skulle vara både socialt och ekologiskt önskvärt.
Kallis är samtidigt skeptisk till den populära idén om grön tillväxt, vilken i princip går ut på att förnyelsebara energikällor ska upprätthålla samma tillväxt som de fossila.
Men hur skulle det ens vara möjligt att styra om samhällsutvecklingen mot nerväxt, så länge den hegemoniska idén om tillväxt råder? För som det är idag finns det egentligen inget politiskt parti som ifrågasätter tillväxt.
Kallis sätter sitt hopp till små lokala projekt och kooperativ med fokus på närproducerat, kollektiv och delningsekonomi. Genom dessa hoppas han att ett nytt ”sunt förnuft” kan framkallas, det vill säga att människor börjar tro på att det är möjligt att föreställa sig ett alternativ till ständig tillväxt.
Vilket i sin tur skulle försvaga den etablerade föreställningen om tillväxt som norm.
Något som är oerhört svårt men absolut nödvändigt och för att få till en förändring inom demokratins villkor. Detta till skillnad från tillväxtmålet, som baseras på orättvisa, både geografiskt och inom samhällen, och drivs både genom exploatering och våld.
Författaren efterlyser dessutom mer forskning och studier kring nerväxt och vad det skulle innebära att ställa om samhällsutvecklingen bort från tillväxtparadigmet. Detta för att öka förståelsen för nerväxt som alternativ till tillväxt.
Giorgos Kallis: Nerväxt
Översättning Joel Nordqvist
Daidalos, 2020.
