Lysande musik men tunn skildring av psykisk ohälsa

av Linn Karlsson

Next to normal är en amerikansk musikal från 2008 av Brian Yorkey och Tom Kitt. Den har berört många med sin gestaltning av psykisk ohälsa inom familjen. Nu visas musikalen på Svenska teaterns stora scen. Maria Ylipää och Alexander Lycke spelar igen tillsammans, nu i rollerna som Diana och Dan, ett arkitektpar med två barn. Diana är bipolär och har vanföreställningar, det är delvis ett obehandlat familjetrauma som ligger bakom hennes tillstånd. Sjukdomen sätter sin prägel på vardagen och gör att hon har svårt att klara familjelivet med dess olika krav. Diana är självdestruktiv och blir ordinerad olika slags piller, besöker en psykiater (Denny Lekström) och får också elchocksbehandlingar.

I programbladet bedyrar regissören Markus Virta att föreställningen är ”extremt underhållande”, trots sitt tunga ämne. Att fokus ligger på underhållning råder det ingen tvekan om. Det händer mycket på scenen hela tiden. Sångerna avlöser varandra i snabb takt, skådespelarna är hela tiden i rörelse och sysslar med sitt i hemmets olika rum och helhetsintrycket är något kaotiskt. Scenografin i olika nivåer av Erik Salvesen är i och för sig fräsch och funktionell.

Det medberoende som hela familjen drabbas av i och med Dianas psykiska ohälsa gestaltas på ett trovärdigt sätt av Sannah Nedergård, som spelar dottern Nathalie. Hon känner sig förbisedd då hela familje­livet kretsar kring mammans sjukdom, men får stöd av en ny kärlek (Pontus Simm).

Musiken är den stora behållningen i föreställningen. Musikalproffsen Ylipää och Lycke är som vanligt lysande och David Lindell, som spelar sonen i familjen, är en fräsch ny bekantskap som imponerar med sin sångröst. Att över 50 musikalnummer framförs under den 2,5 timmar långa föreställningen är en riktig kraftansträngning av skådespelarna och orkestern, som leds av Kristian­ Nyman. Sångtexterna är däremot ibland svåra att urskilja och det är rätt ofta jag sneglar på skärmen med den finska översättningen.

Att musikbiten funkar så bra sker dock på bekostnad av karaktärs­utvecklingen. Skildringen av Dianas sjukdom förblir tunn, hon utvecklas inte särskilt mycket som karaktär. Jag kommer att tänka på föreställningen Bakom verkligheten av David Sandqvist­, som spelades på Amos­scenen på samma teater ifjol. I den skildrades på ett avskalat och berörande sätt hur en psykossjuk ung kvinnas ångest växer sig allt större och hur världen omkring henne krymper då hon blir sjukare.

I Next to normal överröstas Dianas inre tankevärld däremot av allt det andra som händer på scen. Visst är det underhållande, men vi lär inte känna Diana som person och hennes problematik på ett djupare plan. Några nya infallsvinklar på temat psykisk ohälsa bjuder föreställningen inte heller på.

Foto Cata Portin

Next to Normal. Text: Brian Yorkey. Musik: Tom Kitt. Övers. till svenskan: Linnea Sjunnesson och Fredrik Fischer. Regi: Markus Virta. Kapellmästare: Kristian Nyman. Scenografi: Erik Salvesen. Kostym: Teemu Muurimäki. Mask: Joonas Lampi. Ljus: Tom Kumlin. Ljud: Andreas Lönnquist. På scenen: Denny Lekström, David Lindell, Alexander Lycke, Sannah Nedergård, Pontus Simm och Maria Ylipää. 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.