Ukrainsk film i Kieslowskis anda

av Pavel Petrov

I år inleddes de ukrainska filmdagarna i Helsingfors med Kateryna­ Hornostajs uppväxtskildring Stop-Zemlja (2021). Översatt ungefär till ”stanna marken” eller ”stanna Jorden”, hänvisar namnet till en tafattliknande lek. Den är säkerligen bekant för de flesta som är uppvuxna i (post-)sovjetiska miljöer präglade av ryska.

Det poetiska i namnet öppnas upp genom filmens framställning av tidens gång. Handlingen är fragmentarisk och sammanfogad till en färggrann och kontrastfull väv av skeenden under det sista skolåret för ett gäng kompisar. I brännpunkten är Masja (Maria Fedortjenko), en uppmärksam introvert flicka som bokstavligen förbises av den närsynta pojke som hon är förtjust i.

Filmen påminner oss om att tonåren också kan vara mycket tråkiga och fyllda av rutiner och långa skoldagar, precis som vuxenlivet av kontorsjobb. Dagarnas ström bryts av fester och hemmakvällar fyllda av exploderande ömhet vänner emellan. Ingen är ändå skyddad mot de sår som de första besvikelserna åstadkommer.

I Krzysztof Kieslowskis anda försöker Hornostaj återge Masjas och gängets inre erfarenheter och själslandskap. Obesvarad kärlek, trauman från kriget i Donbass och relationen till föräldrarna är bara några av de ämnen som behandlas.

De fysiska miljöerna är ändå minst lika viktiga. Det självständiga Ukrainas panteon och attribut kontrasteras mot skolans välskötta, men igenkännbart sovjetiska yta. Klassrummen och korridorerna ekar av ukrainska. Ramen och pizza käkas i snygga lägenheter i grå panleki, det vill säga gamla sovjetiska höghus.

De yttre miljöerna blandas med regissörens egna minnen och drömmar. Enligt Kateryna Hornostaj, som själv deltog i festivalen, talar många unga i dag i motsats till tonåringarna i filmen ogärna ukrainska. Ryskans inflytande är starkt, särskilt i huvudstaden.

Ukraina har en lång och komplicerad historia av att skapa sig med hjälp av filmkonst. Det framgår tydligt också av festivalens klassikerval, Vit fågel med svart märke (1970). Filmen är ett exempel på subversiv ­sovjetukrainsk konst, en tradition som kan spåras ända till 1930-talet.

Festivalen avslutades med Ukrainas Oscar-bidrag Pohani dorohy,­ Dåliga vägar (2020) av Natalja ­Vorozjbit. I sin episodiska framställning av konflikten i Donbass påminner filmen om Stop-Zemlja. Våldets metastaser sprider sig långt från själva fronten och krigshandlingarna.

Dagens ukrainska filmkonst präglas både av förändring och av det bestående. Allt fler kvinnor gör sig namn som regissörer, medan teman som krig och skiftande gränser förblir aktuella. Det finns mycket osäkerhet kring Ukrainas politiska läge, men framtiden ser lovande ut för dess film.

De ukrainska filmdagarna i Helsingfors gick av stapeln 12–14.11.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.