Kan Ukraina rädda Ryssland?

av Jonas Sjöstedt

Sedan Rysslands krig mot Ukraina inleddes har jag haft svårt att slita mig från nyheterna. Det har varit vidrigt att se Rysslands överfall med dess bombningar av ukrainska städer. Ukraina har på inget vis hotat Ryssland eller dess folk, ändå ser vi åter krigets vidrigheter utspelas med avrättningar av fredliga civila och våldtäkter riktade mot ukrainska kvinnor. Ryssar och ukrainare har många band, men Rysslands anfall har skadat relationen mellan ukrainare och ryssar för generationer framöver. 

Lika illa berörd som jag har blivit över det ryska överfallet, lika imponerad är jag över ukrainarnas beslutsamma motstånd och försvar av sin frihet och sitt oberoende. Det kämpande Ukraina förtjänar allt stöd, omvärldens bistånd och sanktioner mot Ryssland kan bidra till att Rysslands aggression slås tillbaka. För Ukraina är frågan existentiell, det handlar om nationens överlevnad. Hos georgier och moldaver finns insikten om att de kan stå på tur om inte Ryssland stoppas i Ukraina. Hos många andra folk som varit intvingade under Sovjets inflytande väcks oron och minnena till liv. Krigets utgång i Ukraina handlar om hur Europa ska se ut i framtiden. Det handlar också om vilket Ryssland vi kommer att ha som granne.

I Ryssland pumpas krigspropagandan ut för fullt. Sanningen om kriget förtigs, lögnen triumferar. De som säger sanningen, de som ens nämner att det är ett krig, straffas. Allt färre vågar sig ut på gatorna för att protestera. Oliktänkande ryssar har lämnat landet i tiotusental, det handlar ofta om personer som skulle kunna ha varit pådrivande för att utveckla landet i demokratisk riktning. Andra stannar men tystnar i rädsla för repressalier. Tyvärr måste man konstatera att majoriteten av befolkningen i Ryssland verkar tro på den bisarra propagandan där det demokratiska Ukraina utmålas som nazister. Nationalismen piskas upp, chauvinismen triumferar med uttalanden om Rysslands ”rätt” att bestämma vem som styr i grannländerna. Postsovjetisk revanschism och rysk imperialism trummas ut till den egna befolkningen. Det är en sorg att se hur många ryssar som dras med i Putins krigshets. Men det kan förändras.

Ryssland är en kleptokrati och ett av världens mest ojämlika länder. Putin och ett litet antal allierade oligarker har systematiskt stulit enorma rikedomar som skulle kunna ha utvecklat landet socialt och ekonomiskt. Den som har rest i ryska småstäder och på landsbygden kan vittna om förfallet och fattigdomen som står i bjärt kontrast till de nyrikas lyxkonsumtion i Moskva. Det är en brutal form av kapitalism, indränkt i militarism och nationalism. 

Historien missbrukas för att rättfärdiga politiken. Putins argumentation är fylld av grumlig historisk argumentation som ska rättfärdiga imperieplanerna. Sovjetunionen gjorde helt avgörande insatser för att besegra nazismen, fler än 25 miljoner sovjetmedborgare dog under det brutala anfallet mot Sovjetunionen från Tyskland med allierade under det andra världskriget. Det var ett lidande som är ofattbart och en sovjetisk insats som räddade Europa från nazismen. Segern och de enorma uppoffringarna präglade Sovjetunionens självbild efter andra världskriget. Men det är också en historia som kan missbrukas. Insikten om att balter, polacker eller georgier faktiskt upplevde sig som ockuperade av Sovjet efter kriget saknas. Stalinismens oerhörda brott förtigs. Historien missbrukas i propagandan.

2019 reste jag och andra svenska vänsterpartister till Ryssland och träffade rörelser som utmanade Putins politik och arbetade för ett modernt och demokratiskt Ryssland. Vi träffade journalister på den oberoende dagstidningen Novaja Gazeta. Tidningen kommer fortfarande ut även om censuren har hårdnat och redaktören nyligen blev överfallen på stan. Vi träffade kvinnorörelsen som vittnade om enorma problem med våld mot kvinnor och som har fått se utvecklingen gå bakåt med en legalisering av kvinnomisshandel. Vi träffade HBTQ-rörelsen som kämpade för grundläggande rättigheter för sina medlemmar. Vi mötte Memorial som samlar dokumentation om förföljelser, mördande och fängslanden under sovjettiden, en rörelse som den ryska regimen nu förbjuder via beslut i domstolar. Vi besökte gravfält i ryska Karelen där tusentals mördade från den stora terrorn på 30-talet ligger begravda, bland dem tusentals finländare och tiotals svenskar som utvandrat till Sovjet. Den forskare som grävt fram sanningen om deras öde sitter i fängelse. Vi träffade aktivister från OVD-info som spridit information och gett stöd till de som gripits i fredliga demonstrationer mot valfusk och sociala orättvisor. Många av dem har nu själva fängslats för att de har protesterat mot kriget i Ukraina.

Utvecklingen i Ryssland är mycket nedslående. Men motståndet finns där under ytan. Ibland bryter det ut i stora protester. Nu får allt fler ryska familjer besked om att deras söner stupat i Ukraina, soldatmödrarna var en rörelse som utmanade makten flera gånger under rysk och sovjetisk historia. Självklart ser många ryssar de enorma orättvisorna och klasskillnader i landet, och nu får många ryssar det sämre ekonomiskt. Många söker sanningen om kriget i Ukraina genom utländska nyhetskanaler, många har släktingar i Ukraina. Oppositionen mot regimen och kritiskt tänkande är särskilt stark bland unga människor. Det finns orsaker till att repressionen och censuren är så hård i dagens Ryssland. 

På ytan kan Putins styre och grepp om makten se starkt ut. Men kriget i Ukraina har inte alls gått som Putin och hans klick trodde. Putin framstår allt mer som isolerad och felinformerad, fångad av sina egna vanföreställningar. Trots de välregisserade bilderna på tv ser han ut att vara arg, sjuk, svullen och trött. Han har totalt missbedömt invasionen av Ukraina och omvärldens reaktion. Den ryska militären har mer än något annat visat upp sina svagheter och sin oförmåga.

Vänstern i Europa får inte ge upp hoppet om Ryssland, istället bör vi försöka stärka banden till rysk opposition. Stora förändringar har skett tidigare i rysk historia. Efter det ryska nederlaget i kriget mot Japan 1905 utbröt en revolution och öppen revolt mot tsar Nikolaj II och hans styre. Efter nederlaget i första världskriget 1917 störtades tsardömet och Ryssland inledde en kort period av demokratisering innan bolsjevikerna grep makten. Sovjets långa krig och nederlag i Afghanistan bidrog till att skynda på Sovjetunionens upplösning och det kalla krigets slut. 

Det är avgörande att den ryska imperialismen inte segrar i Ukraina, och vi kan bidra till att Ryssland förlorar kriget. Det handlar inte bara om bistånd till Ukraina. Ett omedelbart stopp för import av rysk gas, olja och kol borde vara självklart. 

Vad sker med Ryssland om landet förlorar kriget i Ukraina? Kanske kan Rysslands nederlag i Ukraina skynda på fallet för landets auktoritära ledning och dess vanstyre, det kan bli en del av en nödvändig uppgörelse med Rysslands ambitioner att dominera och ockupera sina grannländer. 

Så kan Ukrainas seger bidra till att rädda Ryssland.

1 kommentar

Pekka Hyötylä 6 maj, 2022 - 16:14

Tack,Jonas.

Reply

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.