På jakt efter fantasi

av Camilla Thelestam

Unga Teatern sätter upp Erich Kästners pjäs Den 35 maj.

Unga Teatern bjuder i höst på en äventyrsresa från 1932 vid namn Den 35 maj som är signerad Erich Kästner. Kästner var på sin tid en mycket uppskattad författare vars samtliga böcker blev brända på nazisternas bokbål. Det finns en underbar historia om hur han senare tillsammans med några vänner lyckades fly bombningen av Berlin genom att använda sin fantasi och hitta på ett filmprojekt på landsorten med det ironiska namnet Das falsche Gesicht (Det falska ansiktet).

Äventyret på Unga Teatern börjar med att man konstaterar att lilla Konrad (Frank Skog), som är bra på matematik nog behöver mera fantasi. För att han ska kunna skriva en uppsats om Söderhavsöarna är det bäst att han reser dit. Han rider alltså iväg tillsammans med sin farbror (Kristian Thulesius) på en jonglerande häst (Pasi Nousiainen). Deras färd för dem till olika exotiska länder där de träffar otaliga excentriska figurer och en massa sällsamma djur. Vi upplever bland annat Schlaraffenland där alla är så slöa att de bara sover och omvända landet där barnen får agera lärare medan föräldrarna går i skola. Ja, och en cirkus får vi uppleva – ett måste på Kästners tid.

Unga Teaterns före detta konstnärliga ledare Meri Anna Hulkkonen berättar i programbladet att hon står för idén att sätta upp Den 35 maj på Unga Teatern och preciserar att hon inte bara vill iscensätta böcker utan önskar att ”de bekanta berättelserna lever vidare i vardagens lekar”.

Föreställningen, som är regisserad av Jenni Kallo, följer denna tråd med en massa utströdda leksaker på scenen bland vilka skådespelarna ofta verkar leka sin egen lek medan publiken blir utanför. Här används exempelvis mycket skuggspel som ska sätta fantasin i rörelse, men av någon orsak lyckas föreställningen trots olika knep inte riktigt trigga igång den. Barn av idag är så medievana och bra på att läsa bilder att också teaterscenen behöver ett genomtänkt visuellt fokus.

Denna äventyrsresa byggs egentligen upp av små kluster av historier. Akrobatikscenerna på Söderhavsöarna (Katerina Repponen, Pasi Nousiainen) hör till föreställningens höjdpunkter. Den duktiga ensemblen gör väl ifrån sig men verkar på något sätt ibland rådvill medan den rullar pappkulisserna fram och åter och pratar på. Alltför ofta hamnar skådespelarna någonstans långt ifrån publiken, som saknar ett visuellt fokus. Karoliina Korhonens dekor, som är så lätt som möjlig, blir tyvärr här samtidigt förvirrande i sin mångfald av småsaker och detaljer.

Mycket har förändrats sedan Erick Kästners glansdagar. Det som i Den 35 maj framstod som nymodigheter eller till och med bara fantasifoster är idag vardagsmat (exempelvis mobiltelefoner). Föreställningen börjar också med ett slags innehållsförteckning där man berättar för barnpubliken om allt som inte fanns på ”den gamla tiden”

Men inte enbart omgivningen och leksakerna har förändrats, utan hela samhället. Vår uppfostran är en annan och mycket mera här i väst är friare och mera accepterat. På många sätt hamnar  Kästners utgångspunkt, att med hjälp av fantasin skapa en ny värld, i gungning när man nu istället gräver sig bakåt, in i ett museum. Men har fantasin något årtal?

 

Unga Teatern: Den 35 maj av Erich Kästner.  Dramatisering: Annina Enckell. Regi: Jenni Kallo. Cirkusregi: Mirja Jauhiainen. På scenen: Pasi Nousiainen, Marika Parkkomäki, Katerina Repponen, Frank Skog, Kristian Thulesius. Scenografi: Karoliina Korhonen. Ljud- och ljusdesign: Jukka Hannukainen. Lostym: Karoliina Korhonen, Jonna Helin. Föreställningar fram till april 2023.

Foto: Rosa Woldhek

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.