Livsbejakande tonårsskildring

av Emma Juslin

Ellen Strömberg som tidigare har skrivit två romaner riktade till vuxna samt två barnböcker, har i år debuterat som ungdomsromanförfattare med Vi ska ju bara cykla­ förbi. I ärlighetens namn tillhör undertecknad inte den tilltänkta målgruppen för en ungdomsroman om två tjejkompisar som går sista terminen i nian och det är kanske inte heller det första valet av roman för en vuxen person. De förutfattade meningarna visar sig vara bedrägliga och Strömbergs ungdomsroman ger även en vuxen läsare perspektiv och läsglädje.

Romanen kretsar kring bästisarna Manda och Malin som bor på en liten ort där alla känner alla och inget spännande sker, det vill säga ända tills Manda och Malin märker att en ny kille som heter John börjar arbeta på ortens kiosk/pizzeria. Manda blir kär i John och ser därefter till att spana efter honom och leta fram information om honom på alla tänkbara ställen och vis; hon lånar till och med Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez från biblioteket för att John ursprungligen är från Colombia.

Romanen kulminerar i en hemmafest som Manda och Malin givetvis inte är bjudna till, men det är däremot Mandas äldre (och myndiga) syster Laura som även vet att John kommer att vara på festen. Manda och Malin kommer överens om att de bara ska cykla förbi huset där festen äger rum men de hamnar förstås sedan – mer eller mindre planerat – på festen. Efter festen blir Manda tvungen att omvärdera sin syn på John och även till en viss mån sitt förhållande till bästisen Malin. Vad är genuin och ömsesidig förälskelse och vad är det som Malin döljer?

Småstads- och tonårsleda har skildrats många gånger men trots det lyckas Strömberg göra något eget och berörande av tematiken. Hon låter sina tonårstjejer framträda på deras egna villkor utan moraliska pekpinnar och hon befinner sig hela tiden på deras nivå. Dialogerna är ställvis dråpliga men rymmer även djup samt allvar. Kanhända kunde Strömberg ha låtit tonårsmörkret ta lite mera plats, men i och för sig är det uppfriskande med en genuint livsbejakande tonårsskildring som därtill är inkluderande utan att vara pretentiös. Hoppas romanen når fram till den tilltänkta målgruppen, det kan inte finnas nog med välskrivna ungdomsromaner på de ungas villkor.

 

 

Ellen Strömberg:
Vi ska ju bara cykla förbi.
Schildts &
Söderströms, 2022.

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.